Grät nästan på bussen till stallet. Samlade ihop mig lite och så gör ju stallet sitt. Började mocka, och så frågar ridterapeuten hur det varit annars i veckan då... och eftersom jag är så jävla dålig på att ljuga så frågade jag om hon ville att jag skulle vara brutalt ärlig..... Hon svarade ja, så då var jag det. Stod och pratade en stund, ganska länge... eller ja... jag pratade och hon lyssnade..... jag började såklart att böla, men jag orkade inte bry mig om att jag gjorde det. Men stackars K som fick stå där och höra gud vet vad..... men jag hoppas.. och tror... att hon hade sagt ifrån om hon inte orkat eller velat....

Hämtade in "mattes gullegris" utan att sätta mig i leran... men det var nära att jag tappade balansen!

Det låter väl knäppt, men jag ler lite för mig själv när jag tänker på att jag fick se lite av K's "oh shit!"-sida...... Jag stod nämligen och borstade hästen medan hon försökte få bort lite lera från fötterna, och då tog han ett kliv åt mitt håll så att han satte hoven mitt på min ena fot. Jag sa till honom, men tänkte att det är ju bättre att vara lugn och få honom att "kliva av" min fot utan att trampa ner sin tyngd på den först. Men så ville jag inte att K skulle bli trampad, och eftersom det inte kändes så farligt - inte mer än om det vore en människa som hade stått på foten - så ville jag se till så att hon var borta från hans hovar först. Men hon fick se att hans hov stod på min och fick honom att flytta sig direkt, och hon blev så till sig att hon råkade resa upp huvudet och slog i det i hakan på hästkillen. Vi frågade varandra i munnen på varandre om det gick bra. Och jag kunde inte låta bli att le. Hon frågade om det inte gjorde ont, men nej, inte direkt, för han kan omöjligen ha TRAMPAT ner hoven. Hade han gjort det så hade jag stött till honom i sidan så att han flyttat sig direkt, för DÅ hade det väl gjort ONT. Ja, jag vet inte, eller så tog det så "perfekt" att det inte gjorde ont, men det tror jag inte - har ju hört att det gör skitont att bli trampad. Sen frågar jag mig - borde jag ha lärt mig något av det här...? Vet inte, men jag kommer inte röra mig eller hantera en häst annorlunda för det här. Tycker om att stå nära, ha kontakt hela tiden, känna värmen, pälsen, osv. Den andre killen råkade nästan trampa mig en gång förut, men då flyttade han hoven innan han hann sätta ner den, som om han kände eller såg att det inte var bra.

Sen fick jag sitta upp barbacka och slapp tränset som jag är så rädd för att använda... är så rädd att göra honom illa i munnen... Och så gick K med hundarna och jag satt avslappnad som en potatissäck på killen på andra sidan vägen. Så tog vi av på en skogsstig och det var JÄTTEHÄFTIGT! Riktig terrängridning! Men det gällde att vara med och styra så att man inte fastnade i någon stam. Var lite orolig när han pulsade och verkade halvsnubbla i snön, för jag tänkte att han kommer vricka eller bryta ett ben... men det gick bra. På hemvägen när K stannade och pratade lite och det kom en mötande bil, så ville inte killen stanna - han ville HEM. Men jag höll in honom, så vi stod still om än lite tveksamt först. Men jag gjorde som jag lärt mig göra halt. Medan K släppte in hundarna så tänkte jag rida ett varv på gården, men det ville INTE hästkillen. Han ville bara få slippa ifrån allt och var på väg in i stallet, men det finns inte en chans att jag låter honom gå var han vill! Vi må inte ha kommit runt gårdsplanen, men han kunde glömma att få gå in i stallet TOTALT! Skulle aldrig låta honom bestämma så! Och jag är så jävla envis så om han vill svänga höger, så bestämmer jag att vi ska svänga vänster....  Så lycka till du lille P om du tror att du kan bestämma över mig!!   

Det är så FANTASTISKT att rida barbacka, även om det inte är det mest bekväma. Men man är liksom mer "ett med hästen"... man har en mer nära kontakt!

Sen kom hon ut och jag tog av mig hjälmen och bara kramade bubben där jag satt. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHH!!! Pussade honom i nacken på manen och klappade honom och försökte verkligen överföra all min kärlek tíll honom. Älskade gammelbubben! Jordens snällaste häst!    Han har ju sina "egenheter" han också, precis som alla andra levande varelser. Släpper man herrn en sekund i stallet så ska han smita in i vilken öppen box som helst! Jag vet, det är ju inget beteende som man ska uppmuntra, men man får faktiskt le åt det och tycka att det är charmigt ändå! Och när jag borstat honom färdigt så gick jag för att hämta en morotsbit till honom som tack, och då är han SÅÅÅÅÅÅÅÅ charmig så man bara SMÄLTER - då gnäggar han sådär "djupt" inifrån! Som om han säger "Jahahahahahahaaaaaa!".

*stönar högljutt* HERRGUD VAD HAN ÄR MYSIG!!!  

När jag klev bussen hemåt så såg det ut som att en liten pojke satt och körde... menmen... jag vet att jag ser ut som under 18 så vem är jag att försöka gissa ålder... Var tre själar på bussen. TRE! Jämfört med proppfulla bussar annars!

For iväg till affären när jag kom hem och köpte lite godis. Gäller att förbereda kvällen, för grannarna ska ha fest....... och vilken fest sen då............... Sitter ett stort jävla papper som täcker nästan hela dörren:

"PARTY

VALBORG-night

Need girls

Join if you are!"

Kanske skulle gå dit! Presentera sig som "Natasha frooom Raaaschaaa.... no spiiik inglisch.. no svedisch"...... eller gå dit i urringad top och vara "på" på allt och alla......   

Var tvungen att smsa till K, för hon tycker att jag ska gå på Valborgsfirande... och jag kunde inte låta bli att berätta om "fest-annonseringen"! Hon är så UNDERBAR, och vi verkar ha samma sorts humor!

Hehe... tror att partyprissarna ligger och sover för det var helt nerdraget överallt i lägenheten när jag kom hem.... Man kanske ska lyssna på lite musik.... högljudd musik............    Lite Vanessa Mae kanske... klassisk musik som är omgjord till techno.... dunkar rätt bra och inte så många som gillar!   

har varit ute och gått..... fort som faaan........ ännu fortare än igår....... för jag gick 1/3 längre, men var bara ute en kvart längre än igår................ fick skoskav igår........ en gigantisk blåsa på hälen.......... satte på ett plåster innan jag gick idag, men då sprack den.... och sen struntade jag i hur ont det gjorde......... jag bara gick....... i takt med maxx nostalgiska låtar......... ångade om både fotgängare och cyklister....... knallröd i ansiktet.......... men vem bryr sig.............. hade lätt kunnat springa.......... men då hade jag sprungit tills jag stupade.......... för jag mår så jävla dåligt.................

tror jag ska stanna här över sommaren........ pappa har förstört allt........ dessutom slipper jag gömma min arm då..........för jag slår vad om att de inte hinner göra något åt den innan jag far............ det är som med allt annat... tiden bara går...... vänta, vänta, vänta.................. och jag orkar inte vänta mer.......... har väntat i över 20 år nu.......... och det fungerar inte.............. DET FUNGERAR FÖR I HELVETE INTE!

och jag blev så ledsen........ SÅ LEDSEN....... när jag gick förbi psykiatrin........ sjukhuset............ för JAG VILL så jävla mycket!!! och jag funderar och tänker - tänk om jag kunde vara samma person UTANFÖR stallet som jag är I stallet..... då skulle jag inte ha psykiska begränsningar som står som ett enda stort mount everest i vägen.............

JAG VILL BLI SSK !

OCH KAN OCH TÖRS JAG SITTA UPP PÅ EN HÄST TREDJE GÅNGEN JAG ÄR I ETT STALL SÅ MÅSTE JAG VÄL FÖR FAN KLARA AV DET! ELLER???

jag blir SÅ JÄVLA ARG på mig själv!

och jag vet inte vilken fot jag ska stå på

har så svårt för att acceptera mina begränsningar

så ena sidan skriiiiiiiiker JAG VILL, JAG KAN, JAG SKA

men den andra säger bara DU VET JU HUR DET ÄR, LÄGG NER

har beställt blankett från CSN om att ansöka om att få skriva av studielånet

man vill ju tro gott om dem, men jag vet bättre

och så vill jag rikta ett särsilt TACK till regeringen som bestämt att jag inte får ett enda öre i studiebidrag mer, trots att jag har SPARAT på det för att ha till ev senare/andra studier

men tji fick jag

allt är förstört nu

allt

och jag orkar inte laga det

jag orkar inte laga allt hela tiden

så fort jag ordnat något så rasar allt samman

och vänta bara

efter årsskiftet när jag inte får ridterapi längre så kommer jag att ta livet av mig

för ärligt talat, det är det enda som verkligen hjälpt mig komma någonstans

allt annat gör bara så att jag står och stampar på samma ställe hela tiden - är alltid samma problem, tjafs och förnedring

jag tror att ridterapin skulle kunna göra mig frisk.... om jag fick fortsätta och utvecklas..... men FK tillåter ju inte det längre....... för när man får sjukersättning så får man ingen mer ridterapi

och får jag inte skriva av studielånet så har jag inga pengar själv att betala med

semestern är förstörd, all sk "vård" är förstörd, ridterapin kommer att ta slut, bo på landet är förstört, hund är förstört, utbildning är förstört, jobb är förstört, körkort, livspartner, barn.......... allt - förstört!

har fått reda på att det är en mäklare som ska sälja lägenheterna på landet....... enligt bostadsbolaget är redan 2 av 4st sålda, men så är det INTE..... finns två parhus där budgivningen börjar på 700 000kr.............. så nu är det helt kört........ jag kommer att dö i den här cementkuben i asfaltsdjungeln................

varför inte dö nu innan allt blir ännu värre

det här var min sista chans

och nu är den körd

helt jävla KÖRD

jag gillar inte att sortera in människor i fack eller kategorier.......... men jag måste skriva av mig.... och jag kan inte förklara om jag inte använder något sådant............. annars skulle jag aldrig göra det.

det finns olika sorters vänner......... de man träffar..... knyter an till... och som försvinner likt vatten som rinner ut i sanden... mitt framför ögonen på en........................... sen finns det de vars vägar korsas och man liksom bara hugger tag i varandra.... och kommer varandra så nära........ knyter an till.... minst lika mycket som med de vänner man träffat i sin vardag............ men här finns tre olika kategorier....... den ena där man helt enkelt håller kontakten... växer tillsammans.... hör av sig lite då och då när man har tid och lust........... en annan kategori "har koll"...... på varandra..... vet var man har varandra.... känner varandra.... och även om man inte hör av sig så ofta... eller till och med sällan..... så har man inte släppt varandra....................... den tredje kategorin är de som inte har koll på varandra längre.... eller där ena parten vill veta vad som händer i livet eller hör av sig någon gång ibland.... men man har hela tiden känslan av att en eller båda har släppt taget......... det handlar inte om att "växa ifrån varandra".... för visst, det kan man göra..... men man behöver inte släppa hela taget pga det................

så till mitt nuvarande dilemma......... har en vän som jag älskar...... som fyller år imorgon......... men som har slutat höra av sig.. helt och hållet........ jag har inte släppt taget.... så jag har skickat en födelsedagshälsning......... men jag vet inte om det är en bra idé egentligen........ för tänk om det bara genererar ångest att få en hälsning från någon som man försöker "släppa taget om".......... ångest och dåligt samvete................. men man ska väl göra det som känns bäst för en själv...... eller................??? jag... och min vän.... är ju vuxna människor.......... så vi borde väl kunna hantera det här.............. men.... relationer är väl alltid svåra i och för sig.......... eftersom alla är olika............ och varierar...........

efter att ha varit hos terapeuten på fm så har jag nu mailat och frågat om lägenheterna igen.......... för gubben som har hand om dem har inte hört av sig........... och jag har tänkt........... mycket................................. om jag ska förbli ensam...... så kan jag inte bo i stan............ och även om jag inte kommer leva resten av mitt liv ensam.... så vägrar jag ändå att bo i stan...............

undrar hur mycket lägenheterna kostar................. 900 000kr kanske............ en 1:a kostar 1,5 miljoner i eller nära centrum..............

å andra sidan......... vad spelar det för roll.............. vilken bank lånar ut pengar till en som jag.................... en sjukpensionär som lever på existensminimun...............

Förlåt... kunde inte låta bli efter sms:et du skickade......!!!

Nu jävlar! Nu kan den där idioten dra åt helvete, för nu har jag hittat ett par andra, bättre, och för bara en hundring!