grannarna har förmodligen skrivit sin livs första tenta........ de har fest och är helt jävla dyngraka................ vrålar som några primater........ men de verkar vara på väg ut nu.............

ber om ursäkt för mina fördomar.... men de är troligen samhällsvetare av något slag................... eller så börjar jag bli gammal...........................

ska träna lite........... inte benen.......... och så ska jag krypa ner under bolltäcket................

hetsätit................... ballerina-kakor...................

mår illa................................

Varit i stallet....... Ridterapeuten såg direkt att något inte var bra............. pinsamt....... rödsprängda ögon........... Jag kunde ju inte ljuga.... så jag sa som det var... eller är...... att efter årsskiftet är jag tillbaka på noll......... Hon höll inte med........ Jag försökte dra lite i trådarna för att höra hur det verkar på avtalsfronten med landstinget... så att ridterapin kan gå på högkostnadsskyddet....... och så om ridskolan......... berättade att mamma tjatar om det varje gång...........

Jag vet inte.... men jag fick känslan av - igen - att hon inte vill ha "ett psykfall"... bland de andra eleverna........... Hon berättade att ridterapin på andra håll är "begränsad" till ett visst antal ggr....... men... jag är nästan säker på att hon har fel.......... för om det är det enda som kan hjälpa en människa så kan man inte sätta tex 10 timmar som max.......... Då är det värdelöst......... "Vi hjälper dig överleva i 10 timmar och oavsett hur det påverkar dig så är det slut sen".............

Så ärligt talat........ hon kommer aldrig ta emot mig som elev i sitt lilla mysiga stall med små grupper för vuxenridning.......... och det är max för vad jag klarar....... Och när hon sedan började prata om att det finns många som vill ha gratishjälp att mocka, borsta, rykta, osv......... ja, då tänkte jag det att.. jag aldrig mer kommer sitta på en hästrygg igen när ridterapin är slut............ Det är ju så jag drömt om..... att antingen få fortsätta ridterapin... så att jag blir starkare så att jag orkar leva......... eller också att jag åtminstone får gå i ridskola för vuxna hos henne..... och kanske kan hitta ett stall som vill ha hjälp med att bara pyssla om hästarna......... för då får jag det som ridterapin ger..... bandet mellan häst och ryttare....... kramar.... kel........... Och jag ser det som omöjligt att ens ta kontakt med ett stall och fråga om de vill och behöver ha hjälp med något gratis........... så hur fan ska det här gå............

Och ja, jag vet..... man ska inte ta ut något i förskott..... MEN... livet fungerar inte i den verkliga världen så som den gör i stallet! I verkligheten är det köer, vårdplaneringar, anmälningar till olika rehab-aktiviteter, osv. Och jag - och de omkring mig - behöver tid att leta reda på det jag behöver..... för det MÅSTE klaffa..... jag ORKAR INTE börja om från noll - IGEN! Jag vet att ingen kan fatta det om man inte varit där - 250 ggr.

Är så ledsen så jag dör.......

Jag ska aldrig mer gråta i stallet..... aldrig... för det verkar bara som "bevis" för att jag är "sjuk"............... Har mailat min t och bett om akuttid imorgon...... men jag tror inte att hon har någon tid...............

Hade ändå jätteroligt sen.... Fick hämta lillen och göra honom iordning...... det tar sin lilla tid när han är helt inrullad i lera som torkat................ Sadlade och tränsade...... satt upp.......... skrittade runt lite..... och så trav.......... Han är SÅ JÄVLA DUKTIG! Lite väl "het" emellanåt..... men.. jag tror att det är mitt fel...... har återigen upptäckt att jag är halvt handikappad.............. Jag är så jävla knäpp så jag böjer mig framåt när jag ska mana på honom i trav........... och då spänner jag mig på fel ställe i kroppen.......... Och så är jag så imbecillt dum att när jag ska sitta rak i sadeln så PUTAR JAG UT RUMPAN...... Men när jag gjorde rätt - slappnade av och BARA vinklade in hälarna - ja, då svarade han DIREKT. Så jag ska försöka öva på att slappna av i helgen... och BARA spänna fötterna.........

Höften fick en del stryk.... så jag linkade iväg till bussen.......... halvgråtandes...... Förstod att jag skulle missa den tidiga bussen hem.... såg när den for förbi............. Haltade över vägen och så var det bara att vänta på nästa buss......... Tankarna snurrade så jag blev yr...... är det någon vits att jag håller på med det här när det ändå kommer tas ifrån mig......... Det ger mig bara mer... och starkare....... och desto mer förlorar jag.................

Ridterapeuten menar att det är "dags att ta nästa steg".......... att jag ska "utvecklas".............. Försökte förklara för ridterapeuten att om man ska kunna ta ett steg framåt så måste man ha en stabil grund att stå på....... annars rasar allt........... men jag kände att hon inte förstod det................ Hon vet ju inte hur jag är när jag inte är i stallet........

Allt känns bara fel.......... felfelfel.....................

Måste härifrån.......... måste hitta hjälp någonstans............. särskilt nu i det uppkomna läget...............

Gick en kortare väg till terapin imorse.. eftersom jag har ont.......... Var livrädd att träffa någon gammal medpatient....... men det gjorde jag inte..............

Min t började med att prata om någon föreläsning hon varit på.... om vad som är "normalt".......... och jag bara satt där och försökte se intresserad och brydd ut.... fastän att jag skrek och klöste sönder mig själv inifrån.................

Jag satt och funderade på om jag skulle säga något..... eller om jag bara skulle vara tyst........ För om jag började säga något så skulle tårarna komma... och till slut skulle jag tappa kontrollen..................

Jag pratade...... tårarna började rinna... jag försökte bara svälja bort dem........... Berättade hur ont jag har..... och var............. och varför......... som så många gånger förut............ Min t satt där och lyssnade.... och jag såg medlidandet i hennes ögon.... hur hon lider med mig......... Jag skäms då........ och blir arg... på mig själv................... samtidigt som det är skönt att träffa någon... och få ur sig hur saker och ting är..... på riktigt............

Sa att.... jag är tillbaka på ruta noll igen........ eller egentligen på minus..... för min t  och hennes enhet har fortfarande sina lokaler på ett annat ställe.... som skulle vara "akut och tillfälligt", men som hållit på i 4 år nu................... Så.... allt jag byggt upp... rasar.......... för det är uppbyggt på delmål, mål och drömmar.......... och allt det håller på att tas ifrån mig..........

Snart har jag ingen läkare............ medicineringen fungerar inte............. ridterapin är snart slut........... jag är nekad hjälp till smärtlindring.... och ingen bryr sig om att kliniken brutit mot lagen........... Som pricken över i så finns det ju ingen avdelning heller........ precis som i början............

Så..... allt är precis som det var i början.......... och jag orkar inte slåss mer........... Påminde henne om när soc var där på möte och satt och sa till mig att "det ska inte vara såhär svårt"....... Log när jag sa det... medan tårarna rann..... för det känns som ett enda gigantiskt dåligt skämt................ När jag skulle gå så sa jag till min t att..... "jag orkar inte leva längre"...... och såg henne i ögonen..... tårarna forsade... jag hulkade.. trodde inte att jag skulle ta mig ut från hennes rum............ Tror.. att hon inte vågade ge mig en kram.... för att jag skulle rasa ihop i hennes famn då.......... och... det hade hon rätt i om det var så hon tänkte....................

Snart är det dags att gå till bussen och fara till ridterapin.......... med ett sönderskavt underliv..... dränkt i xylocain-salva... vaselin..... och trosskydd............ Och så ber jag en stilla bön.... till... någonting....... att det inte blir värre............ MEN... jag tänker INTE låta kvinnokliniken förstöra det här....... aldrig...... Oavsett om jag så förblöder för att jag skavt hål på huden så ska de inte vinna....... de ska inte få ta det lilla jag har kvar ifrån mig............. ALDRIG. Hade jag inte närmat mig slutet på ridterapin så hade jag stannat hemma idag och försökt läka.... men det går inte........ tänker inte gå miste om en enda sekund i stallet.......... för det är det enda som håller mig vid liv....... och det enda som jag mår BRA av......

jag står här och har så ont att jag inte kan gå på toa.......

och så kollar jag mailen.... och då skriver vice ordf för patientnämnden att de "inte måste" göra någonting...............

så nu finns det inget att göra.......... absolut ingenting............

HSAN är det enda som återstår...... men eftersom jag haft att göra med dem förut så vet jag hur det kommer att bli................ inget händer... förutom att kliniken hämnas på mig............

så................ ........ ........ ....................... .... .........byebye................

fick skav av att cykla och handla........ och att sedan ha jeans på mig i några timmar............. så nu gör det svinont när jag går på toa.............. har smörjt med xylocain.... och ber en stilla bön för att det inte ska bli en knöl................

tränat 2 pass ikväll....... det gör inte skavet sämre........ däremot gör min höft pissigt ont............... efter aerobicspasset kunde jag inte lyfta benet.......... har dragit, tryckt och sträckt på hela benet så att det ska klicka rätt, men det verkar bara inte vilja hoppa tillbaka...........

en normal människa... med ett normalt människovärde..... hade gått till akuten när hon får skav i underlivet så att hon gråter av smärta.... eller om höften nästintill har gått ur led.............. men inte jag........... vården har lärt mig att allt somatiskt ses och behandlas som psykiskt............ så får jag blindtarmsinflammation en dag så kommer jag att dö av det....... för jag tänker INTE be om hjälp......... då skulle jag bara hamna på psyk..........

ska trycka i mig ipren + alvedon och smörja där nere med xylocain imorgon....... för jag tänker inte låta vårdens psykstämpel förstöra ridterapin........... utan då får jag stå ut med smärtan........... ska inte cykla till bussen, utan gå.......... och då kan jag ta små steg så att det inte skaver lika mycket............... höften sparas nog av det också............. men jag hoppas fortfarande på att den ska klicka tillbaka snart..... om inte annat så lär den väl göra det om jag ska rida imorgon........ då MÅSTE den hoppa tillbaka.........

det är inte träningsvärk.... och kan inte vara en sträckning heller, för då skulle jag kunna känna när det gör ont.. vilka rörelser som ger värk........... så jag antar att det är min gamla led...... för rätt som det är kan jag inte lyfta benet när jag tex går.... medan jag kan det i en annan situation.......... så det är inget som är "ur led"... utan bara "fel"..........

på ett sätt är det jävligt synd att vi inte är mer amerikaniserade än vi är....... för då hade jag stämt skiten ur kvinnokliniken.............. och begärt ett saftigt skadestånd för all smärta och alla svårigheter som deras "icke-vård" gett upphov till............. och så skulle jag ha råd att fara någon annanstans... där jag blir bemött som en människa..... och få det försök till hjälp som andra utan psykkontakt får..............

har lyssnat klart på ljudboken idag........... gjorde det medan jag väntade på mannen som skulle komma och köpa blocket-prylen............ var så jävla nervös så jag var rädd att kräkas....... tog en massa stesolid, men det hjälpte inte......... utan "jossans" stöd hade jag aldrig klarat det........ *tack vännen min ♥ *

han ringde på och jag öppnade.... han var säkert minst 1,90 lång.......... jag sa hej, bjöd honom att stiga in och vände mig om för att hämta prylen..... men han presenterade sig och tog i hand............ jag höll på att dö av skam.... för jag borde kanske ha tänkt på det............. det tillhör ju den äldre generationen........

skit samma....... jag har andra mycket större - livsavgörande - problem........... finns ingen vits med att göra något annat än att lämna det hela bakom mig så att jag "bara" har allt annat att bära.............

ska titta vidare på CSI nu.... och sen försöka sova lite...........

imorgon är det terapi kl 10 och ridterapi kl 14.......... det är så jobbigt att inte ha det lika utspritt längre........... fredagarna är helt tomma... och varannan fredag är min t inte i tjänst............... dessutom hinner det gå ett halvår mellan resorna till stallet.............

men, men........... jag har verkligen lärt mig att vara oerhört tacksam för ALLT som inte skadar mig.......

.........kan inte andas...... kan verkligen inte andas........... tittar på hus..... överallt........ måste härifrån........... trots att jag inte har råd eller ork................ kan inte bara sitta här och vänta på att allt ska falla i bitar..........

....jag är trött........... så trött............ har ingen ork kvar............ ingen alls......

........det finns fan i mig ingen "välfärd" längre............... istället gör vården mig bara sjukare och sjukare.... och det enda som hjälper tas ifrån mig straxt efter årsskiftet.................. jag dör.......

nu har jag gjort ett försök att handla........... kom inte på något som jag klarar av att äta.... så det blev hälsofil, lite frukt och choklad........... låter väl som en fullgod kost............................   

det fungerade bättre att cykla..... höften gjorde inte lika ont då som när jag försöker gå...........

min t är upptagen........ har skrivit några rader till mig om det......... så där "har jag inget att hämta"............

............kan inte andas...... trots stesolid............ vad fan ska jag göra.............