har tittat på ett favoritavsnitt av "doktorn kan komma" på youtube........... jag älskar den serien........... den var mitt allt.........

när jag gick i skolan så fokuserade jag på det....... och när jag var hemma.. så drömde jag mig bort... till dem....... i serien....... och den världen.............

klättrade lägst upp i toppen på en jättestor gran på tomten........ och satt där och tänkte att.... här är jag fri......... här kan ingen nå mig............ och så gled jag in i en fantasivärld............. som var trygg............. där ingen skadade mig........... och när någon hade gjort något....... "killen".. eller om pappa hade slagit mig......... så satt jag där uppe och vajade i vinden och låtsades att "dr david" hjälpte.... tröstade.............

då... trodde jag att ett sjukhus var en trygg plats.......... jag önskade inget hellre än att bryta ett ben eller vad som helst...... för då skulle någon bry sig.... någon skulle ta hand om mig.. så att jag kunde släppa taget för en liten, liten stund......... MEN.... då skulle de också se vad jag gjort.... hur smutsig jag var........ äcklig.... besudlad....... och om någon fick reda på det.. så skulle de hata mig.......... och min pappa skulle slå ihjäl mig............

på ett sätt är det lite liknande att läsa torey haydens böcker........ jag känner igen mig så mycket i hennes barn... jag kan plocka ihop lite från vart och ett av barnen...... och när hon SER dem... hjälper dem........ då hjälper hon mig.... i efterhand...... men när jag var barn............ ...går inte att förklara............

har bitit ihop tänderna så hårt ända sedan i fredags.... har ont i hela käkarna......... men det är som en molande värk, så man vänjer sig....... som med all annan värk....... bara man har värk på samma ställe tillräckligt länge och intalar sig att strunta i det så vänjer man sig....... ....jag i alla fall..........

har fått det bekräftat efter gynoperationen....... för jag har aldrig gått och tänkt på att varje steg har varit smärtsamt... för det var "normalt" för mig............ och nu när jag går... och INTE känner det........ så blir det en "aha-upplevelse".... det är inte förrän nu som jag börjar förstå hela vidden av att ha fått hjälp............

jag har nog en konstig "syn" på smärta....... vad som är smärta.......... för.... jag känner inget om det inte är riktigt jävla illa............ kroppen stänger bara av.......... det är inget jag gör medvetet, utan det bara är så...........

jag förstår liksom inte hur man kan gå hem från sjukhuset med över hundra stygn efter både gynop och plastiken på båda låren.... utan att ha särskilt ont............. gynop kände jag ju av, och det var nog för att stygnen rök för tidigt........ men låren... har jag inte känt minsta lilla smärta i.......... och då är de båda ändå uppskurna i runt 15-20 cm på längden och kirurgen har tagit bort ca 5 cm hud från vardera lår "på bredden".........

det kliade.......... det gjorde det..... det kliade så jag höll på att skrika rakt ut........ men det blev bättre när jag bytte häfta och op-kompress........ gissar att det var allt torkat blod som "kittlade"........ ja, herregud.... sist jag kände så var när jag hade skurit upp låren med rakblad och de börjat läka........... då kliade det så in i helvete, att inget hjälpte......... till slut tog jag ett rakblad och kliade med............................. jag grät för jag höll på att bli helt hysterisk av kliandet............

nu har jag nattat kaninerna......... lampa för lampa släcks.... har nästan alla på timer...... bara för att jag inte vill att det ska vara mörkt på dagarna åt kaninerna om jag inte är hemma........... solen når knappt över trädtopparna längre............. .........och jag bara myyyser........... och särskilt en kväll som den här...... för det är enorma mängder rimfrost på träden........ det är så vackert............. ...önskar bara mer snö.......... en meter till eller så........ jag älskar vintern!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...