det gör ont

armen gör ont

det gör ont i kroppen

ont i hjärtat

och själen

och jag är rädd

så rädd

och jag orkar inget av det

är bara så trött

trött på den här jävla fasaden

"åh vilka framsteg du gör! vad roligt!"

det gör jag fan inte alls

jag griper efter halmstrån men det finns för i helvete inga

tyst

bara tyst överallt

I kan ta sina jävla internetpåhitt och köra upp dem någonstans

mina föräldrar... ja, de vill jag bara ska dra åt helvete

pengar är inte värt ett skit

man kan inte köpa omtanke eller glädje

det är bara jävligt bekvämt av de som inte fattar bättre

jag har aldrig glidit fram i livet på en jävla räkmacka

så försök inte trycka ner mig i äckligt klet för att dra mig framåt

jag fastnar bara och dör, precis som en fluga som fastnar i ett spindelnät

och dö, ja det klarar jag av på egen hand - tro mig

funderar på att göra slut på allt redan nu

för det här är fan värdelöst

är orolig för att stygnen kan ha gått upp..... huden är verkligen spänd maximalt och när man inte känner något och använder armen som vanligt, så vem vet vad som kan hända........... inte nog med att jag drog på broddar på skorna så att den ena gick av.... nu har jag somnat en stund och legat på armen.......... skitbra, verkligen............ känner hur det spänner... runt om..........

tänk om jag har förstört det här............

tror jag har feber också......... är sådär konstig i kroppen.... susar i öronen...........

ska stoppa i mig lite piller och dö en stund........

ledsen

ensam

rädd

ångest

nervös

orolig

illamående

äcklad

trött

nu har kirurgen tagit så mycket hon kunnat, så det finns inte en enda mikrometer att ta av mer

det betyder också att jag måste vara extra rädd om armen så att inte stygnen går upp

de lindade armen så hårt att jag inte känner tummen, men jag hoppas att det går över

kommer nog skippa ridskolan på onsdag, eftersom jag är sjuk också

bara dumt att utmana ödet och ev bli kall och jättesjuk

Tur att jag var förutseende nog att ställa dubbla larm, för jag har stängt av både vanliga väckarklockan och tryckt på "snooze" på mobilen flera ggr - i sömnen...

Nu har jag i alla fall duschat - igen - så nu har jag gjort det jag kan och ska göra. Återstår att gå dit............ Har tagit en massa piller nu, så att jag ska vara i någorlunda "form"... Men jag tror egentligen inte att det är någon fara, för idag är jag bara hes.

Vet att man egentligen inte ska ta ibuprofen före en operation, eftersom det förtunnar blodet, men jag har aldrig haft problem med det tidigare. Så jag har mosat i mig en burana, en pamol, en bafusin, en noskapin, en rinexin, mitt vanliga fluoxetin och två atarax... och så två stesolid.

Fin frukost.....

"Undvik smink" - kom jag på... för att minska infektionsrisken. Jippi.

Nu ska jag börja göra mig klar.............

Nu har jag klarat av kvällens operationsdusch. En till imorgon bitti.

Är helt slut, men ändå pigg. Konstigt. Men det är väl all ångest inför imorgon.

Helt ensam och utelämnad, och så är det kanske sista gången jag träffar ängeln till läkare.

Måste tipsa världens mysigaste pyjamas/myskläder på KappAhl:

Nu ska jag lägga mig i sängen. Har legat i soffan framför tv:n och sett på Solsidan med Astrid i famnen. Trodde att hon var död förut... Gick förbi buren och hon låg helt utslagen på sidan och sov... med ena ögat lite öppet.... och man såg bara ögonvitan............ Men sen såg jag att hon andades - tack och lov.

....men det ska gå ändå............... lite piller..... smink............... menar.. jag ska dit ENSAM........ helt ensam......... min t har backat ur.......... så om jag är halvgråten och knallröd i ansiktet så finns det ju andra förklaringar än att jag är sjuk..................... det är ju bara lite lokalbedövning........ det är allt........ det är ju inte som att jag ska sövas......