~ Quo Vadis ~

Alla inlägg under september 2014

Av Maria - 29 september 2014 22:29

kan inte andas

är så jävla äcklig

har klippt mig idag

så nu behöver jag inte tänka på håret på ett tag

hoppas att jag är död innan jag måste klippa mig igen

hoppas att jag är död imorgon

jag orkar inte mer

JAG ORKAR INTE MEEEEEEEEEER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Av Maria - 28 september 2014 21:29

mitt hår ser ut som svinto längst ner

imorgon ska frissan klippa bort det

jag kommer skämmas ihjäl

direkt efter det ska jag ha samtal

tror att vi ska prata om tandläkare och hur vi ska lägga upp det hela

hon kommer förmodligen att komma måndagen därpå och vi ska ha möte alla tre

mår illa bara jag tänker på det


vill skära mig

behöver skära mig

men då skär jag ihjäl mig

å andra sidan så vore det lika bra


min "väninna" har hört av sig idag

jag talade om än en gång hur jag känner ang hästen

och hur det känns att folk höjer henne till skyarna och ser mig som en parasit när de frågar hur det går och jag svarar att jag inte varit där på evigheter

då helt plötsligt kan jag säga att hon äger honom

jag blev förbannad och svarade att det är skit samma eftersom hon tidigare varit TVUNGEN att hålla det hemligt att hon köpt hästen


är så trött

har inte sovit

vill ta varenda piller jag har

men jag ska inte

kan inte

för då blir det indirekt de läkares fel som skrivit ut medicinerna

och det skulle jag aldrig lägga på någon av de två som faktiskt har hjälpt mig, lyssnat och stöttat


så imorgon är det skämmesklippning

jag som har tillräckligt svårt att lita på någon att ta i mig, och allra minst mitt huvud

så ska jag dit med mitt svintohår

sen samtal som kommer bli döjobbigt

och sen måste jag på stan och köpa självförsvarsspray - så att jag har något att sätta emot de ungdomar som trakasserar mig

vet inte om jag ska åka buss eller ta mopeden

men jag vet inte ens om den startar

får kolla imorgon - om jag nu ska ta den

Av Maria - 28 september 2014 16:01

låt mig bara dö

snälla snälla snälla låt mig bara dö

jag orkar intye mer

låt mig dö

DÖDÖDÖDÖDÖDÖÖDÖDDÖDÖÖDÖDÖDÖÖDÖDÖDÖDÖÖÖÖÖ

Av Maria - 27 september 2014 22:53

gick ut med vovven

stod tre tonåringar och skrek åt mig och jag bara ignorerade dem

gick promenaden som jag tänkt

kom på vägen hem och de fick syn på mig igen

och började självklart vråla igen

gick ut på balkongen för att börja plocka bort frusna blommor och förbereda lite för vintern

då vrålade de ännu mer

en kille var "ledare" och rusade mot min balkong - tur att jag bor en trappa upp

saken är den att jag som har social fobi pallar inte att bli utpekad sådär

så jag blev jätteledsen och pissförbannad

så jag svarade

sa till dem att man inte behandlar eller tilltalar en vuxen människa på det sättet

och att det faktiskt är ett brott - trakasserier

killen fortsatte tjafsa

jag drog hela förklaringen om vad som kommer ske

kontakta jouren som skickar väktare som vidarebefordrar det till polisen

polisen kommer sedan lämna över ärendet till soc

och dessutom kommer ungarnas föräldrar få en "prick" och förmodligen bli vräkta

och efter det kan de inte bo någonstans i hyresvärdens andra lägenheter heller

killen blev lite tyst, men så satte han igång igen

till slut var jag så jävla arg så jag skrek åt honom att bara lämna mig ifred och gå hem, och jag pekade med hela jävla handen

då svarar han att JAG ska gå hem

jag började skratta och svarade att jag ju är hemma och har rätt att vara där jag är, men han har inte det

efter lite mer tjafs så vände han sig om och drog ner byxorna

borde ha skrikit "vilken söt rumpa" men blev mest äcklad

och rädd

han - och hans underhuggare till kompisar - uppvisar inga som helst gränser

så vem vet vad de gör en mörk vinterkväll när de möter mig - oavsett om jag har hunden med mig eller ej

men jag ska köpa försvarsspray och backar de inte undan så kommer jag att använda den

är de TRE st hormonstinna tonåringar mot mig så kan de lätt släpa iväg mig och våldta mig

och jag kommer bara ligga där

så det gäller att sätta gränsen innan det går så långt


och ja, jag är rädd

riktigt jävla rädd

ledsen, arg och förbannad också


ringde i alla fall min mamma

hon hjälpte mig ringa jouren som skickade ut en patrull med väktare

men - självklart var ungjävlarna borta när de kom

jag pratade i alla fall med dem - det är deras policy att tala med anmälaren

och de var jättetrevliga och förstående

tänk att det är så stor skillnad öga mot öga jämfört med över telefonen

de uppmanade mig att till och med ringa i förebyggande syfte så att de har större chans att hinna dit

så de verkade förstå en hel del


får jag någonsin vara trygg någonstans????

får jag det???

jag tror inte det

men jag kommer göra mitt yttersta för att vara så "trygg" som bara går

.....vad nu trygghet är....................

Av Maria - 27 september 2014 13:10

önskar att "min" gamla avdelning fanns kvar

önskar att jag kunde få vila en stund

men det finns ingen frid

ingen ro

bara ett helvete

varför får jag inte bara dö

det spelar ingen roll för någon om jag lever eller ej

så låt mig bara dö

Av Maria - 21 september 2014 22:12

Jag vetefan vad som händer just nu. Det är bara helt sanslöst. Har varit tävling i helgen - jag har inte varit där - och allt har verkat vara på topp. Så för en stund sedan skriver "väninnan" till mig att det varit ett rent helvete och att hon funderar på att tvinga sitt barn sluta tävla för föreningen. Inget är såklart hennes fel, utan allt är alla andras fel. Hon har dessutom en favorithackkyckling. Hon skrev att hon inte ens pratat med personen i fråga i helgen, sen i nästa vända så har hon det. Och bara för att personen i fråga är läkare så kanske hon hade lite annat att pyssla med än att köra någon slags improviserad privat praktik där min väninna skulle vara patient. När jag bytte VC så kritiserade min väninna mig för att jag skrivit och frågat om läkaren - hackkycklingen - jobbar vid den VC jag skulle byta till. Så då var de ju SÅÅÅÅÅ såta vänner så. Och nu ikväll har allt varit skit ända sedan i juli..........

Vad fan ska jag tro?? Vad ska jag tro PÅ????

Dessutom så vet jag ju att hon ljuger för mig om lite allt möjligt, och när hon får lite alkohol i sig, ja då blir det riktigt intressant.... och frågan är om hon druckit ikväll eftersom hon dessutom skrev som en kråka och det har varit en slitig helg för henne i allmänhet. Hon är inte en person som är lätt att ha som vän. Inte med alla lögner, alla löften som bryts heeeeela tiden, hennes oförmåga att ta in att hon inte alltid kan förstå mig och att det inte betyder att hon är dum i huvudet, osvosv. Det är jävligt svårt att höra all skit om henne, för dels sårar det mig och dels känner jag att jag får bekräftat att det är fler än jag som har samma problem med henne.

Summa summarum; det är jävligt svårt att hantera folk som uppvisar en fin yta, men som är helt annorlunda under.


Har haft en del flashar inatt. Inte sovit mycket. Jag skulle behöva en "Logan Thibault" just nu. Eller ja, jag skulle alltid behöva det om jag ska vara ärlig. För den som inte sett filmen "The lucky one" så kan jag rekommendera den. Det finns en snutt där "Beth", den kvinnliga huvudrollen, är så ledsen och trasig att hon inte står ut. Hon börjar klippa sönder växterna i trädgården, välta och kasta krukor. Men "Logan" ser det och tar henne i ett fast men ändå ömt grepp och sätter henne ner bredvid sig - och hon börjar gråta istället. Jag känner igen det så väl. Så väl att jag får ståpäls. Så är det när jag har det riktigt jobbigt, fastän att jag skadar mig själv istället. Då behöver jag någon som "håller ihop mig". Någon trygg människa som kan och orkar hålla fast mig så att jag inte går sönder i atomer. Det har inget med romantik att göra, utan med empati. Men jag har ingen "Logan" och lär aldrig få någon heller.


Äntligen söndag. Imorgon har jag samtal kl 16. Ska "bara" överleva tills dess.

Måtte jag få tag i ett annat ställe att bo på. Det här går bara inte längre. Kan ju alltid hoppas på att någon eller några har sagt upp sina lägenheter nu i helgen... ......eller så gör jag helt enkelt slut på allt, då behöver jag inte flytta.




........har en leverfläck som jag hoppas är hudcancer.... den kliar och blöder.... blöder ganska kraftigt emellanåt..... så mycket att det triggar mig att skära mig......

..och jag menar inte att förminska andra människor som lider av cancer eller känner någon som gör det, utan jag hoppas bara på att det kan vara en utväg från livet för mig... kunde jag byta med vem som helst med en dödlig sjukdom så skulle jag göra det utan att tveka.

    

Av Maria - 20 september 2014 22:20

har just bakat hastbullar och tryckt i mig

så mycket ångest

så svårt att andas

vill skära ihjäl mig

 bara skäraskäraskära

mår så illa

måste ta laxtab

Av Maria - 17 september 2014 22:57

simmat i 80 min

promenerat med vovven i en timme

flippade ur

köpte godis ostbågar

har vräkt i mig

mår så illa

det här måste få ett slut

och jag har så jävla ont i munnen

så jävla ont

Presentation


Jag ansvarar INTE för hur det jag skriver påverkar någon. Är du underårig eller känslig så kan det finnas stötande texter och bilder på min blogg, eftersom jag skriver om mitt liv som överlevare av sexuella övergrepp.

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
<<< September 2014 >>>

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Fråga mig

11 besvarade frågor

Gästbok

Kategorier

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards