Somnade till Jody Whiteley på youtube inatt. Hade laptopen på magen och somnade till på rekordtid. Vaknade vid 3-tiden och slängde bort datorn för att kunna försöka fortsätta sova. Har haft horribla flashar sedan igår, så jag "tappar tid" lite då och då. Svårt att förklara. Försöker fokusera på maten. Unnade mig efterrätt idag. Blev en sådan där liten Lindahls kvarg med lite hallon och blåbär till. Så fanns det utrymme för att äta upp de resterande fyra Lindt-chokladrutorna. Har fyra kalorier kvar till mina max 1400 per dygn. Var taktisk och åt torsk och rotmos till middag.

Fick en överraskning på fm av mina grannar/vänner som har hundar - vovven fick mumsiga hundkex och dentastix! De är så himla gulliga. Jag tycker verkligen om dem. Mycket.

Ja, vad ska jag mer skriva... vovven vill inte gå ut pga att allt är blött, så det är en kamp att få honom att kissa och bajsa. Idag har han bara varit ute två gånger. Blir en kort nattkissning vid husknuten om en stund.

Snart äntligen måndag. Måtte morgondagen bli bättre.

Backup-läkaren hörde av sig och var beredd att skriva ut medicin så att jag har tills dess att vi kan träffas. Jag visste inte vad eller hur mycket hon skulle skriva ut, så jag blev positivt överraskad när jag loggade in på mina sidor på apoteket. När jag skulle beställa det så blev jag däremot panikslagen...... Stesolid i den mängden och styrkan "har utgått"......... WHAT??????

Funderade på att maila läkaren ifall om att hon var kvar på jobbet och inte hunnit gå hem, men jag struntade i det. Vill inte att hon ska behöva krångla med att ringa apoteket det sista hon gör innan hon far hem och packar för att resa bort. och jag vill heller inte att hon ska behöva skriva ut mer tabletter än hon känner sig bekväm med. Så nu får det vara helt enkelt. Försöker trösta mig med att hon i alla fall litar på mig såpass att hon kan skriva ut mediciner - till och med utan att träffa mig innan. Hon kanske har förstått nu.

Har fått vara med min kp när han skrev en uppdaterad sammanfattning i journalen. Han ville ha mig med så att jag kunde få bort faktafelen som stått där tidigare. Och så tror jag att han vill ge mig en chans att se, en chans till att ha den lilla kontroll jag kan ha över det som står där. Så att jag inte tror att han också far med osanning och faktafel. Även om det känns fjantigt att han vill göra så mycket "tillsammans", som alla vårdplaner, så måste jag erkänna att det faktiskt känns bra på ett sätt. Jag tvingas inse fakta och samtidigt får jag se gång på gång att inget görs MOT mig, utan MED mig. Jag har ju vetat det förut, men det blir som en annan sak ändå. Det hade jag ingen aning om.

Trots att jag svullade förra veckan har jag faktiskt gått ner 1 kg. Har hittat en app som räknar kalorier och RDI. Det känns svårt - på flera plan - eftersom jag har problem med att 1) inte äta mer än jag ska, 2) inte äta mindre än jag ska, och 3) äta den mängd min kropp säger att den behöver och inte det appen säger. Får väl se var jag landar med detta. Det verkar gå hyfsat än så länge. Ikväll skulle jag unna mig en fryst pizza, men det blev för mycket för dagens kaloriintag. Så jag gick och handlade och köpte fläskkarré i bit som jag strimlade och stekte i curry och lite annat. Så jag fick något gott ändå - och som jag står mig på bättre eftersom det inte bara är en massa tomma kalorier. Igår köpte jag en Lindt-chokladkaka, och lyckades faktiskt att bara äta de två rutor jag tänkte. Idag har jag ätit två rutor som fika på em, och två rutor ikväll. Det känns som det var onödigt med fikat, men - jag har fortfarande 30 kalorier till godo, så det får vara ok. Faktiskt.

Imorgon har jag tänkt att göra någon slags dessert på kvarg med vaniljsmak och frysta hallon & blåbär. Men vi får väl se hur kaloriintaget ser ut för övrigt först. Vet inte vad jag tänkt äta imorgon.

Det är en vinglig färd, minst sagt. Men jag hoppas verkligen att det går vägen, för jag orkar inte mer nu.

Backup-läkaren jobbar väldigt lite kliniskt nu, och är bortrest till Afrika. Kan det bli bättre än såhär..........

Har varit och firat vännen ett par timmar idag. Har fruktansvärd mensvärk, så jag stannade bara ett par timmar. Vi kommer så himla bra överens och har så roligt tillsammans och kan prata om i princip ALLT. Det är nog som min t sa; att jag är mogen för min ålder.

Har varit "duktig" trots återfall då jag mosade i mig en påse chips och dippade i smält choklad. Frukost, lunch, middag. Och frukt om det behövts däremellan. Just nu känns det dock som att jag kommer gå och införskaffa en semla, choklad och gud vet allt som skulle kunna slinka ner så fort illamåendet lagt sig...

Har nu förstått varför min lille vovve har skällt på morgonen. Någon/några har kastat saker på mitt sovrumsfönster. Det sitter något kletigt som har runnit, och en del av det har hamnat som utåt karmen på ena sidan. Jag kan ju gissa vilka "coola" ungar det är... Blir både ledsen och förbannad. Ska de aldrig lämna mig ifred. Det är väl förstås skitkul att reta och skrämma en ensamstående kvinna. Är så jävla less. Men skönt att få reda på varför hunden hoppar upp skäller som en galning på morgonen. Mer insikt, med andra ord.

Har i alla fall fått sova inatt, så jag mår bättre från förkylningen idag. Tog maxdos propavan och så en stilnoct.

Försöker hålla matstrukturen.

Backup-läkaren har inte hört av sig.

Ja, det var väl det jag hade att komma med just nu....

Ja, jag är nog egentligen sjuk - har förmodligen feber och lite sådant. Jag reagerar ju ganska lätt på feber, är en lågtempare och blir "dösjuk" om jag har 37,8 typ. Det hela började igår. Idag är jag mer "infekterad" så halsontet har gått över och blivit slemhosta. Trots detta kände jag att jag var tvungen att ta ut min hund på en längre promenad, för han behövde verkligen det. Att han tuggade i sig ett helt pressat tuggben igår kväll gjorde ju inte saken bättre heller... Så jag pälsade på mig och vi gick ut. Kändes både skönt och utmattande. Vovven fick i alla fall "bort avfallet" från gårdagens tuggben. Vet snart inte vad jag ska ge honom som han inte tuggar och äter upp på en gång.

Sitter i soffan nu och äter en kiwi och dricker te. Var på kvällsrunda med hunden så han behöver bara gå ut och kissa sen innan vi går och lägger oss. På vår kvällspromenad går vi en kort bit på en gång- och cykelväg genom en skogsdunge som inte är upplyst, och idag blev jag rädd. Min hund är inte den som morrar på folk - eller annat heller för den delen - men han stod och stirrade stint upp på en stor snöhög. Jag tänkte att han inbillar sig och uppmanade honom att följa med mig och fortsätta gå. Då plötsligt ropar en kille någonstans från snöhögen som är begravd i mörker. Jag hör fler röster och förstår att de är ett antal ungdomar och att det är de som trakasserat mig tidigare. Min hund är väldigt, väldigt bra på att spegla det han ser och känner, så jag förstod ju sen varför han morrat. Min första tanke var att bara låtsas som ingenting och gå vidare. Min andra tanke var, varför tog jag inte med mig överfallssprayen???? Jag förstår att jag inte har en chans om hela gänget är samlat, utan då hinner jag väl spraya någon eller i bästa fall några av dem. Jag trodde att det hade lugnat sig nu, eftersom det ändå var ett tag sedan sist. Men icke. De är bara gömda under snön...

Har inte ätit någon godis i helgen. Jag vet att det låter fjantigt, men för mig är det stort. Att inte ha ätit ens en ruta choklad. Men jag har väl förkylningen att tacka för det; det blir lättare att inte äta om man är halvdöd. Ska i alla fall försöka att köra nästa vecka ut på samma sätt. Men jag får ta en dag i taget. Bara att skriva det här gör ha-begäret och sötsuget ännu värre, nästan oemotståndligt. Tror också att jag försökt kanalisera ångesten genom att gå ut med hunden. Det är ju "nyttgt" på flera sätt, så det peppar en hel del. Men det är svårt nu när min väninna börjat räkna kalorier. Hon vet om mina problem, men hon vet inte hur färska de är. Det är ju såhär världen ser ut - alla bantar. Så det är lika bra att ta tjuren vid hornen och försöka köra på rakt fram - inte ner i svältdiket och inte ner i hetsätardiket. Dock lättare sagt än gjort.

Får se om backup-läkaren svarat min kp imorgon. I torsdags hade hon inte det, men jag vet ju inte när han mailade henne heller.

Detta kom i brevlådan. Sen har jag panikat, tagit stesolid och hetsätit allt jag kommit över.

Visade sig ikväll att det är en administrativ miss. Tandläkaren skrev att "det är ju typiskt att just du ska ha oturen att drabbas av det".

Ja. Jag och min medfödda och ständiga följeslagare OTUR.

jag har alltid haft känslig info dold på fb

alltså sekretessinställningarna så att "bara jag" kan se infon

i år fungerade det inte

varenda jävel har sett allt

kommentarerna haglar

och det är obligatorisk info som man måste fylla i

så nu har fb förstört det hemliga jag behövde ha som identitet

nu vet folk

har gjort en felanmälan men tvivlar på att någon ansvarig bryr sig

jag lär lämna fb

kommer tappa kontakten med de flesta jag har i mitt liv

men det är värt det