~ Quo Vadis ~

Alla inlägg under april 2015

Av Maria - 28 april 2015 21:45

Satt här och gjorde mig iordning för att fara på samtal igår em, och så får jag ett sms. Då är min kp sjuk. Så det blev inget. Istället blev det långpromenad med vovven och så fick han vara lös för andra gången så att han kunde leka med sina kompisar.  Har repeterat samma sak idag, men pga andra hundar i närheten så fick de inte leka lika mycket lösa. Dock snarkar lillen gott ändå just nu.


Idag har jag hämtat ut medicin och ett av recepten blev fel, men det var inget livsviktigt utan bara magmedicinen. Det skulle ha varit granulat i pulverform, men läkaren råkade skriva ut pulver till oral lösning istället. Jag testade det i alla fall, och det var "intressant"...... Det klumpade ihop sig och blev gelé... och när jag blandade ut det mer så fick det konsistensen av grynig fruktsoppa. Kändes jävligt äckligt att svälja. Men det smakade inte lika hemskt som jag trodde. Tänker att jag testar det här och får helt enkelt se. Gissar dock att det kommer bli den rätta formen efter nästa läkartid.

Har beställt andra receptfria saker från Apotea. De är billigare än Apoteket. Och så har jag slängt nästan 600 kr i sjön på nya gardiner - för att jag inte orkar para ihop de jag har och stå och stryka till förbannelse. Sen imorgon ska jag hämta min nya cykel som är beställd, så där ryker 5000 kr....... Och så måste jag beställa grejor till vovven, för de har rabatt nu - inte sen. Så när den här månadens hyra är dragen så kommer det inte vara mycket kvar att leva på. Men - det enda som är riktigt "slöseri" är väl gardinerna. Medicin måste jag ha, och en fungerande cykel likaså. Och jag har bara ägt två cyklar i mitt liv; den senaste har jag haft sedan -93. Så det är väl inte hela världen att jag köper mig själv en cykel i vuxen ålder.


Ska väl ställa på mopeden igen också, så jag kan ta mig till och från samtalen billigare. Problemet är dock precis som jag trodde; den är tjurig som fan efter vintern. Har fått igång den vid två tillfällen, men jag blir inte riktigt klok på den. Den kan stå på tomgång i 2 min och sedan sakta dö, och det hjälper inte att gasa heller. Och jag måste kasta runt med den innan jag försöker starta den över huvudtaget, för det är som att bensinen inte går runt i systemet annars. Var samma problem när jag försökte starta den för första gången förra året och den var nytankad. Jag behöver ställa upp den på centrumstödet "oömt" några gånger. Så det är svårt att lita på att den ska starta alls.

Vi får väl se. Kanske det blir bättre när det blir varmare ute också.


Har påbörjat ett nytt test för att få måltiderna under kontroll. Så nu äter jag frukost, en "lätt lunch" som typ är en andra frukost, och så ordentlig middag - ev lite kvällsfika. Känns redan bättre, men det kan ju vara tillfälligt. Hoppas dock på att det håller i sig, för det är bra för min börs om inte annat...


För övrigt.......... ja, jag försöker att varken tänka eller känna..............

Av Maria - 25 april 2015 23:50

 

Av Maria - 22 april 2015 21:45

  

Hade en horribel dag igår. Tog en hel del medicin för att orka överleva. Gick på långpromenad med vovven tillsammans med grannen och hennes hund. Vi släppte dem lösa på en stor åker så att de fick leka. De var ganska trötta från början - annars hade jag aldrig vågat släppa min lille herre. Han har aldrig varit lös tidigare, så det var väldigt nervpirrande. Särskilt med alla stall omkring och folk som promenerade med sina hundar. Jag är mest rädd för att han ska dra iväg och bli överkörd - eller ihjältrampad av en häst, eftersom han har noll respekt för dem utan bara vill leka och pussa på dem...


Imorgon em har jag samtal igen. I måndags var min kp sen. En hel kvart. Pga det försökte jag hålla ihop, för jag kunde inte dra över på tiden för jag var tvungen att tvärfara hem och vända och hämta min börs och göra ärenden. Men när han pratar om tröst. Den "lilla". Att vara ledsen. Att vara liten. Ensam. Ja, då rinner tårarna........ och när han dessutom erbjuder att finnas per telefon under veckan...... ja... vad säger man... "lilla" bara grät........

Av Maria - 17 april 2015 00:29

jag tänker på det ständigt

mår så jävla dåligt

är så ledsen

och det är så jobbigt att känna efter när jag har samtal

så jobbiga smärtsamma tårar

jag försöker hålla ihop

kämpar och slåss så mycket jag kan för att orka hålla ihop

och jag förlorar

tårarna rinner och skårar mina kinder

och därför vinner jag också - på ett annat sätt

men det gör ont

så jävla ont

och jag är så rädd

behöver trösta barnet i mig

men jag vet inte hur

klarar inte det själv

och jag kan inte be om tröst

be om ett par armar som håller om

en famn att gråta i

tryggt

lugnt

stilla

någon som tar emot

men det finns ingen

kan inte be min kp

skulle vilja

men kan inte be honom

han gör redan så mycket


när dagen kommer då han lämnar mig

på ett eller annat sätt

så har jag beslutat mig för att det får vara nog

då ska jag bli fri

då har jag inget som håller mig kvar här

min älskade hund får det bra någon annanstans, det vet jag


att ta sitt liv är inte fegt

och det är ingen enkel utväg

men ibland är det den enda vägen

Av Maria - 11 april 2015 21:51

For iväg en sväng och försökte få tag i en cykel. Det var helt lönlöst. Och självkänslan fick sig en rejäl jävla smäll. Blev bemött som om jag vore mindre vetande. Som om jag vore ett barn. Har fått hjälp av min mor att ringa butiken tidigare, och det har bara varit kaos då. Så idag for jag dit. Jag såg tydligen inte ut som en "riktig" kund. Killen som "betjänade mig" var garanterat yngre än vad jag är, och var sliskig och nervärderande. Kommer inte fara dit igen - om inte min mor kan ordna så att jag bara kan fara dit, betala och hämta cykeljäveln. Vore intressant att anmäla idioten till DO.


För övrigt har jag ätit en massa chokladmousse och skit. Mår så dåligt. Vill verkligen skära mig. Skära ihjäl mig.

Flashar hela tiden. Ledsen hela tiden. Ångestdimman gör det så svårt att andas. Jag är så äcklig, smutsig, ful, förbrukad.

Låt mig bara dö. Snälla låt mig bara dö. Jag ber. Låt mig dö. Få bara allt att försvinna. Jag orkar inte.

Av Maria - 10 april 2015 11:12

Hade ett bra samtal med min kp igår. Jag piercade min ena hand med naglarna på den andra, för det är så svårt. Så enormt svårt. Vi pratade om "stora" och "lilla". Lilla är ju så ledsen, rädd, ensam. Och det gör ont när min kp ser henne. För då är hon inte ensam. Då räknas hon. Men Stora slåss. Väser åt Lilla att skärpa sig, hålla ihop, sluta böla och fjanta sig. Det är Stora som kör naglarna i Lillas hand. Det är krig. På blodigt allvar.


Min kp sa att rött är när jag har det som jobbigast, när jag har panik, flashar, och har alla tillhörande känslor. Och för att hantera det så går jag till blått, den kalla färgen, som är kamp/flykt-beteende. Dvs när jag nyper mig, när jag skar mig, hetsäter, svälter, bestraffar mig själv. Han förklarade att jag behöver lära mig hur jag tar mig från rött till grönt istället för till blått. Grönt är där det är lugnt. Där jag kan vila. För mig är det en ouppnåelig dröm med den gröna sommarängen där jag skulle kunna vila...


Idag kommer sotaren. Har så jävla mycket ångest inför det. Hatar den här jävla skiten när andra bestämmer när det ska komma någon och att de inte behöver tala om varken dag eller tid när det är tänkt att de ska komma. Hade jag en egen bostad så hade jag kunnat boka in saker när jag själv kan och orkar. Hatar att vara hyresgäst hos ett stort företag. Och igår trillade det ner en till lapp i brevlådan om att det kommer fler ventilationsidioter någon gång nästa vecka. Tredje gången på ett par månader. Jippi...

Av Maria - 8 april 2015 21:45

Min vovve har inte velat göra knappt någonting på två dagar och jag har inte förstått varför. Igår upptäckte jag en gigantisk tova som gick under hela magen och upp på bröstet. Insåg sedan att han även var tovig över resten av kroppen. Fick panik. Kände mig som världens sämsta matte. Han har ju haft tovor förut, men aldrig såhär. Vet inte vad som hänt. Kammade honom i 3½ timme igår och 2 timmar idag. Till slut hade jag fått bort så pass mycket att det kändes som att jag kunde skämma bort honom lite. Så vi gick ut och han fick plumsa runt i snön i flagglina på en hyfsat öppen yta en lång stund. Sen fick han ett ordentligt bad, och jag fönade honom samtidigt som jag gosade med och kammade honom. Han var helnöjd. Kändes bra i mattehjärtat. Blev så förskräckt när jag såg hur tovig han var. Jag brukar alltid ta tovorna när de kommer. Vet inte vad som hände den här gången. Kanske det sista rycket av valppälsen i kombination med väderomslag och fukt. Oavsett så kommer han aldrig någonsin mer vara så tovig. Aldrigaldrigaldrig.


Hade samtal igår. Grät till och från. Jag förstår vad min kp menar, men jag vet inte hur jag ska kunna tillämpa det. Det är så lätt att säga att man ska tänka att "det händer inte nu", men flasharna gör att jag återupplever det hela igen, om och om igen. Jag "försvinner" då. Samtal imorgon em igen. Känns bra - samtidigt som jag är rädd. Vill inte vara ledsen mer, inte gråta mer, inte känna all smuts och allt äckel.

Presentation


Jag ansvarar INTE för hur det jag skriver påverkar någon. Är du underårig eller känslig så kan det finnas stötande texter och bilder på min blogg, eftersom jag skriver om mitt liv som överlevare av sexuella övergrepp.

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015 >>>

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Fråga mig

11 besvarade frågor

Gästbok

Kategorier

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards