Ligger i sängen. Tårarna strömmar nerför mina kinder. Jag vill bara dö.

Har hittat mitt drömhus. Det är till salu för under 800 000 kr. Och jag får inget lån - för att jag är sjukpensionär och därmed har för låg inkomst. Trots att det skulle spara skattebetalarna en massa pengar i bostadstillägg om jag bara fick ett lån. Men nej. Hela mitt liv är ett enda stort nej. Ingenting blir som jag önskar, hoppas eller vill. Absolut ingenting. Ingen utbildning, inget jobb, ingen make, inga barn, inget hus, ingen lycka, ingen medvind - någonsin.

Blev kallad hora igår av snorungarna som trakasserar mig - i kassa-kön på Ica. Folk vände sig om och jag gjorde det jag är bäst på; att låtsas som ingenting medan jag går sönder i småbitar, dör och skäms ihjäl. Killgänget är max 13-14 år. Och jag är 30+. Ändå har jag inget att sätta emot, kan inte säga ifrån, för då blir det bara värre. Och jag orkar inte mer nu. Jag är slut.

Funderar på att skita i sommaren. Bara låsa in mig här hemma. Om jag orkar överleva. Ser ingen mening med någonting längre. Mitt liv är över. Det började aldrig ens.

Jag vet inte om jag sörjer det jag aldrig kommer få. Eller om jag sörjer att jag är vid liv i denna stund. Eller så sörjer jag att jag ens existerat och utsattes för all skit, när det ändå uppenbarligen inte går att börja om trots att man försöker och vill gång på gång på gång.

Blir nog ingen sömn inatt heller. Kudden är våt. Och blir våtare för var sekund som går.

Mår skit idag. Fullständigt skit. Har så mycket ångest att det kokar över. Rastlösheten över att inte kunna göra något åt någonting får mig att gå i taket. Mår illa. Vill och behöver skära mig. Försöker tänka att jag ska överleva tills måndag eftermiddag, men det är svårt. Så svårt. Min fd t har hört av sig, hon mailade, så det är det jag försöker hålla hårt i. Att hon finns, att hon lever, och att jag inte är helt ensam.

Magen är stor. Nej, gigantisk. Har ätit palt. Det är gott. Jättegott. Men jag borde verkligen inte äta det. Borde inte äta alls.

Har inga ord idag. Har ingenting.

Jag dör snart. Klarar inte av det här.

Min fd t har inte hört av sig.

Vill skära mig. Ordentligt.

Äcklet har kommit. En vecka i förtid som vanligt när jag mår såhär.

Fått äcklet idag. En vecka för tidigt. Men jag vet ju att det kan bli så när jag mår riktigt dåligt. Hade tänkt fara och köpa en grill, men det blev inget. Är inget grillväder heller, så det spelar ingen större roll. Har öst i mig godis och chips. Pizza till middag.

......har inte hört av min fd t.... kanske är hon ledsen för att jag inte skickat någon riktig present utan bara ett kort.... eller så är hon kanske inte hemma.......... eller så kanske hon inte vill veta av mig längre........... min älskade själamamma...... eller så kanske hon är sjuk........ jag vet inte.... Det enda jag vet är att hålet efter henne aldrig kommer att fyllas igen. Någonsin. Och när dagen kommer då min kp lämnar mig......... ja.... då är jag slut. Men det är lika bra det egentligen. Det är ju inte som att någon kommer sakna mig på riktigt.

Har dessutom sådan jävla mensvärk så jag kräks snart... ut i korsryggen och bäckenet....... Hej endometrios....

Jaja, thats life... eller vad man nu ska kalla det..

Ja, det är precis det jag skulle behöva nu. Att dunka huvudet hårt i en betongvägg. Cykeln är hämtad, men självklart efter mer strul. Och i måndags så var min kp sen igen, så det var andra måndagen i rad som samtalet blev avkortat med 15 min. Men jag visste ju om det, så det var väl ok. Dock får det mig att som dra mig tillbaka, lite som att jag inte hinner både "krascha" och "bli ihoptejpad" så att jag klarar av att ta mig hem sen. Och då blir det som det blir.

Har just varit och postat ett födelsedagskort till min fd t. Saknar henne så mycket. Känns som att en del av mig är borta och förlorad för alltid. Och så är det väl också, antar jag. Ett konstaterande som är så smärtsamt att göra att man inte står ut.

Försöker andas, men det är så tungt att det känns som jag kvävs.