På väg på samtal nu. Kraschade fint igår kväll. Var så nära att skära mig. Så nära. Satt med bladet mot handleden. Flashar och ångest kvävde mig. Har inte varit så nära att skära sedan jag skar mig rejält för åratal sedan. Kunde känna hur adrenalinet skulle susa i huvudet om jag bara fullföljde det. Men jag gjorde det inte. Mailade min kp. Vet inte hur jag ska gå vidare härifrån. Vad ska han säga idag.......

jag blev sjuk och missade såklart ett samtal

hade ev lite feber, ont i halsen och hörde i princip ingenting

nu är det bättre men inte bra

har turfat ändå, får väl se om jag blir sämre igen

har också ritat en hel del

ritar ganska mycket nu

när jag ritar eller målar så finns bara pappret och pennan

inte ens jag finns

och det är det bästa

var inte på samtal igår

min kp hade möte med facket

är lite orolig för jag vet att han inte kommer vilja jobba kvar om landstinget gör ännu fler indragningar och besparingar

de går alla på knäna nu redan

har turfat lite

städat, inte allt men det mesta

ritar fortfarande en hel del

har blivit lite stadigare på handen faktiskt

och idag har jag testat något helt nytt

keltiska mönster

det var jättekul - faktiskt - så det ska jag nog fortsätta med

har tänt lite ljus

fick i uppgift att ringa och beställa pizza, men det lär inte ske

jag kan bara inte ringa

for till willys istället och köpte en stor burk med nutella

**så nu blir jag ännu fetare**

hade migrän förut men det blev bättre som tur var

började med att synen påverkades som vanligt

men för ovanlighetens skull så kändes det som att vänster öga skulle ploppa ut ur skallen

brukar nästan alltid vara höger annars

så var det helg igen

jippi

har en skithelg

suget att skära mig är enormt

har hetsätit istället för någonstans verkar jag hoppas på att det ska bli bättre någon jävla gång

skulle bara turfa en kort runda ikväll

och tro på fan att det kommer en jävla spökturfare och tar zonen jag var på väg till

fega idiot som sprang dit när han såg att jag närmade mig

han ligger på plats 280+ i mitt län och jag på 30+

dessutom har jag högre ranking så han borde ha klivit undan

han och hans polare glodde fint på mig när jag flög förbi dem på cykeln

jag tittade inte ens på dem

jag var för arg

och nu kikade jag in på facebook

där jag typ aldrig är numera

och så har min marcus bytt efternamn

han gifte sig ju

och nu har han bytt efternamn

tack för att du sa något - inte

"vänner" ppffffffffft.......  säkert!!!

man kan aldrig lita på någon

aldrig

inte en enda jävla människa

folk är fan inte kloka nu för tiden

elaka

oförskämda

"entitled"

egotrippade

dömande

jag bad aldrig om att födas

så låt mig bara dö och slippa allt

jag är så jävla less

och det är ett förbannat tjat om curlade barn

föräldrar får inte bry sig om och hjälpa sina barn

självklart behöver inte alla barn samma hjälp och stöd

men de som har behov måste få det

hur ska de annars lära sig att vara trygga i sig själva

och vad växer de upp och blir för människor

barn tar efter vuxna

när de vuxna skiter i ungarna så lär de sig det

och det är så de kommer att leva

och så de kommer att fostra sina egna barn en gång i tiden

på det sättet är jag glad att jag inte har barn

för jag har aldrig haft någon

någon som hjälpt och stöttat på riktigt

så jag skulle förmodligen övervårda ett barn

av rädslan att barnet skulle behöva växa upp som jag

har ritat idag också

kommit in i något slags flow

det är skönt att inte tänka

bara göra

låta pennan och pappret vara det enda som existerar

små korta stunder

hade inte råd att köpa svensk ost sist, så jag köpte tysk, den där klöver

och jag har nu konstaterat att det är osten som pajar min mage

har aldrig reagerat på någon ost tidigare så det måste vara något fel på den

jag var i alla fall på samtal igår

funderade på om jag skulle strunta i det eller ej

funderade till och med på om jag skulle fara hem när jag satt i väntrummet

men jag stannade

grät som ett barn

allt bara sköljer över mig

och så var bussen sen hem som vanligt

och fullpackad när jag klev på

turfade lite och sen grät jag igen

är så rädd att gråta när jag är ensam

rädd att jag inte kan hålla ihop mig själv

borde fara och handla men jag vet inte om jag orkar

kollade på live stream från en av mina favoritkonstnärer igår kväll/natt

känner mig lite mindre ensam då

mådde något bättre imorse när jag vaknadeefter frukost gick det utför igeninget större problem, men jag borde nog inte ha ätit någotåt lite ris till lunchdet var bättresen vilade jag och såg på filmstekte kycklingfilé och kokade ris till middag igensen var det igång igen....men helt plötsligt kändes det mycket bättreså jag bakade en kakaskulle jag inte ha gjortåt en bit och det dröjde inte länge innan det blev problemikväll fryser jag igen och är öm i kroppenvetefan vad jag har dragit på mig för baskiluskerimorgon startar ju nya turf-rundanmen jag cyklar nog bara in till stan och handlar det jag behöverlämnar de neutrala zonerna till det poängtörstiga folket

har haft svårt att få behålla maten de senaste dagarna

allt verkar bara rinna rakt igenom mig

idag har jag ont i hela kroppen som om jag hade feber

men jag är inte förkyld eller har ont i halsen

har jag riktig jävla otur - dvs min "tur" - så kan det bero på att något blivit fel med "äcklet"

men det kvittar

är inte som att jag skulle göra något åt det

sen har jag väl inte ätit särskilt bra de senaste veckorna

mest skräp

var tvungen att springa på toa igen

fryser

och jag måste cykla in till stan och handla imorgon

och på söndag startar en ny omgång på turfen

men jag tar det nog lugnt och bara turfar här hemma om jag fortfarande mår såhär

och så ska jag inte ha på mig mina träningsbyxor som har en bred hård resår

för det blir bara sämre då

ska stoppa i mig maxdos av sömnmedicin och värktabletter ikväll

så hoppas jag att jag får sova och att det känns bättre imorgon

psykiskt är jag helt slut

gråter till och från och jag orkar inte det

visst, det blir säkert värre av att må dåligt fysiskt

men ändå

frågan är om jag ska kolla om jag har feber eller inte

det spelar ju ingen roll egentligen

och jag tror att man riskerar att må sämre om man får det "bekräftat" att man har feber

vet inte ens var min febertermometer är

ingen vill ha mig

ingen

inte en enda jävel

varit på samtal idag

öppnade lite mer

det känns som att jag gräver ett djupare och djupare sår i mig själv ju mer jag försöker läka det

vill bara skrika

slå

skära

gråta

dö