mina föräldrar har träffat "hans" föräldrar igår när de handlade mat

de hade frågat vad jag jobbar med

och min mamma hade sa att jag är sjukpensionär

så nu vet de det

de bor inte långt från sin jävla son så han kommer garanterat få reda på det

tänk om han förstår att det är kopplat till oss som barn

då kan han dyka upp här

det är inte svårt att söka reda på var någon bor

tänk om han kommer hit

mår så illa

så yr

är så jävla rädd

tänk om han kommer hit!!!!!!!1

jag har lagt ner allt nu

sitter bara i mitt soffhörn

får se om jag får tillbaka mina mediciner

har bett min kp höra av sig till backup-läkaren

hon är dock väldigt upptagen så vi får väl se

sen finns det en överhängande risk att hon tycker att det är jättebra att jag har överlevt utan benso

och därmed anser att jag inte behöver det

i så fall har jag beslutat mig för att avsluta allt

för det här går inte

det har inte gått, inte fungerat alls

och det kommer inte göra det heller

har aldrig tidigare varit så nära att ta mitt liv

när grannsubban gav sig på mig sist så gick jag fullständigt sönder

jag stod innanför min grind och hackade is när hon började - och fick förstärkning av sin sambo

"alla i hela området tycker att du bara stör och förstör"

"alla tyckte att det var så lugnt och skönt innan du flyttade in"

osv

de stod där utanför min grind och skrek elakheter i munnen på varandra

först svarade jag men kände att det var fel när hon hade sina barn med sig

jag påpekade det och valde att bara vara tyst och ignorera dem

frågade "ska ni gå eller" och hon svarade "jag får stå här så länge jag vill"

som en jävla fjortis

men de stod såklart kvar och fortsatte

rent logiskt förstår jag att det inte är "alla"

men det gör inte mindre ont

det är som när jag var liten och gick i skolan

all gammal skit triggas igång

jag stod i alla fall kvar tills de tröttnade och gick

sen gick jag in och började skriva avskedsbrev

har aldrig gjort det förut

det blev inte färdigskrivet och är inte det heller

jag hade rejäl jävla pmdd - som aldrig diagnosticerats av en läkare trots att det borde vara självklart

är mer eller mindre suicidal 2 veckor per månad

så något måste hända

jag vet bara inte vad

har inte fått napp på min annons om att byta lägenhet så på den fronten är det kört

jag orkar inte mer

jag har passerat min gräns

jag hatar läkare

hatar

de har all makt trots att de känner patienten minst i ett helt vårdlag

man får heller aldrig ha en och samma läkare en längre tidsperiod

utan man ska slussas runt som om man vore en rutten kålrot på frukt- och gröntavdelningen på willys

och alla läkare vill signera sitt verk

sätta sin egen prägel

för det är viktigare än att se till att patienten har det ok

får man träffa samma läkare några gånger så ska sedan medicineringen ändras

det får inte vara stabilt

inte vara tryggt

det ska alltid röras om i grytan

inte nog med att man ska vara sjuk

att man måste må lika dåligt som läkaren gör när han eller hon mår som sämst och inte kan gå till jobbet

varje jävla dag i resten av sitt liv

det är heller inte tillräckligt att addera oron över att gå under ekonomiskt och riskera att bli hemlös

lägg även till utanförskapet osv

och så rör vi om lite då och då med en ny läkare som har nya idéer och annan medicinering

en annan syn på psykisk sjukdom helt enkelt

"alla har rätt att göra sin egen bedömning"

och så måste det pillas i en fungerande medicinering

gud förbjude att man som sjuk skulle få ha en stabil "lägstanivå"

nej, det ska inte finnas någon vardag inte

man får inte dö - för det skulle se dåligt ut på pappret

men man får heller inte någon trygghet så att man kan överleva

den lyxen förtjänar man inte

grann-subban kom hem från sin skotersemester med sin sambo idag

det första de gör är att felparkera sitt släp så att det står mitt i vägen på infarten till hela område

precis vid parkeringsförbudsskylten

jag tog fram mobilen och skulle ta en bild då jag ska höra av mig ang trafiksäkerheten till hyresvärden

då hade hon stått och stirrat på mig och slet upp sin balkongdörr och började skrika

jag höll på att skita på mig först, ju är inte varje dag som någon helt plötsligt börjar vråla på en

jag lyckades ändå finna något slags lugn och sa inte så mycket

hon skrek och frågade om det var något problem och jag svarade att det är parkeringsförbud

då gick hon igång

skrek att jag lägger mig i andras saker, att jag inte har något liv, att jag klagar på alla, osv

jag var bara tyst och tittade på henne

när hon tystnade för att hon inte hade något mer att vråla så frågade jag henne om hon var klar

hon blev lite paff och sa ja

då bara gick jag

jävla idiot

jag har varit nära att bli påkörd pga att de felparkerar

och ärligt talat så får hon väl vara upprörd om hon vill

väljer man att medvetet strunta i regler och lagar så väljer man även konsekvenserna

vill man inte att folk ska klaga så får man väl se till att det inte finns något att klaga på

annars får man väl bara finna sig i det, så enkelt är det ju

jag tänker inte bli påkörd för att de inte orkar parkera på ett säkert sätt

jag skiter fullständigt i om de felparkerar, bara de felparkerar på ett ställe där jag inte utsätts för onödiga risker

jag måste verkligen flytta härifrån

jag blir helt jävla galen av att bo här

och det kostar så mycket energi

energi som jag absolut inte har