ska titta på lägenheten på måndag

har tur som verkar ha fått en vän, som faktiskt följer med

är jättenervös

mår illa av nervositet

jag behöver verkligen flytta

hitta mig själv igen

finna en plats där jag kan andas och vara

där jag känner att jag har rätt att vara

utan att bli trakasserad och provocerad hela tiden

har fått en planlösning och balkongen är jättestor

i alla fall i förhållande till de balkonger jag haft tidigare

har tittat över vad jag behöver göra i min nuvarande lägenhet om jag ska flytta

och det känns som massor

jag förstår att för en frisk människa är det petitesser

men för mig är det som om stora oövervinnerliga berg står staplade på varandra

är lägenheten så fin som den verkar så vill jag verkligen flytta

jag kan inte ens minnas hur det var att gå upp på morgonen utan oro över att gå ut med hunden

att inte vara orolig att bli påhoppad och utskälld

minns inte heller hur det var att kunna gå och handla när man behövde något

eller att kunna strömma en film utan att internet kopplade ner heeeeela tiden med jämna mellanrum

men det känns som att jag stänger dörren till att bo i fjällen om jag flyttar nu

som att jag väljer bort den möligheten och fristaden för alltid

och det känns förskräckligt att flytta söderut

och närmre kusten

mildare vintrar 

jag som älskar ordentlig kyla och vinter

men att bo nära vatten på sommaren har ju sina charmiga fördelar

gå och doppa tårna på hundpromenaden

frågan är om det uppväger att jag byter landskap

samma län men annat landskap

jag som varit stolt över min hemstad och mitt hemlandskap

saken är den att lägenheten har alla bekvämligheter man kan tänkas behöva

bortsett från ett extra rum som jag skulle vilja ha som ateljé

men man kan ju inte få allt här i världen

jag skulle kunna bo där resten av mitt liv rent praktiskt

matvarubutiker, postombud (mitt nuvarande fungerar inte...), bank, bibliotek, simhall, osv

det är bara det att jag vill "bygga bo"

snart 40 och har inga rötter någonstans alls

allt är bara svart och panik

allt fler kommunala hyresvärdar börjar med inkomstkrav

jag förstår på ett sätt att de gör det, men samtidigt borde det finnas undantag

jag kan ju bevisa att jag med lätthet kan lägga betydligt mer än 1/3 av min inkomst på hyran

jag är ju bara hemma och det kostar inte särskilt mycket pengar

så i mitt fall är det helt jävla galet att jämföra mig med konsumentverkets beräkningar för "skälig levnadsstandard"

och ja, mina föräldrar har verkligen ändrat sig ang att hyra ut sitt fjällhus till mig

tänk att de satt där och tröstade mig med att säga "du behöver inte vara orolig över att inte ha någonstans att bo så länge vi lever, utan vill du så får du hyra fjällhuset av oss"

jävla lögnare

precis som vanligt

de har alltid gjort sådär

lovat en sak och så blir det inget

inte undra på att jag är tillitsskadad

jag måste väl tacka ja eller nej till lägenheten ganska snart i alla fall

de vill ju hyra ut den

som tur är så ligger den inte ute på nätet

så jag antar att de mer eller mindre "väljer" hyresgäster till just det här området

men ja, tackar jag ja så ska de väl kolla upp mig och min ekonomi

och fatta beslut om de kan godta mig som hyresgäst trots att jag inte riktigt uppfyller deras inkomstkrav

får väl se hur snälla de kan vara i så fall, eftersom elen faktiskt ingår i hyran

men ja, jag försöker att ta det lugnt och inte fatta några beslut än

måste se stället först

och jag har inte varit på den orten på typ 4-5 år

de gångerna jag varit där har jag i princip bara sett vägen mellan ridklubben och mataffären

....å andra sidan är väl det ungefär hälften av orten........

det jag är mest orolig över är att jag inte har orken att flytta

visa min lägenhet för ev nästkommande hyresgäster, begära offerter på flytt och städning, skruva ner staket och typ riva halva badrummet, sälja och skänka det jag inte ska ha, packa resten, skruva isär alla möbler, osvosv

det känns så hopplöst

ingen medicin

inget hopp alls om bättring