läst just om postnords senaste skit

avgift för paket som skickas från länder utanför eu

det här innebär att jag inte längre kommer kunna den låga levnadsstandarden som jag har

utan den kommer bli ännu lägre

ebay har gjort att jag kunnat gå runt ekonomiskt som sjukpensionär

nu går inte det längre

självklart ska det vara de rika förunnat att köpa saker billigt

hade jag haft råd så skulle jag såklart ha handlat i sverige

men eftersom folk har bestämt att jag ska vara fattig pga att jag är sjuk så går inte det

och nu går det heller inte att handla utomlands

tack som fan

pratade med mamma och pappa

de ville förmodligen göra mig glad och sa att de läst att pensionärer ska få högre pension och bostadstillägg

jag gjorde dem uppmärksammade på skillnaden mellan pensionärer och SJUKpensionärer

för 100:e (?) gången

så det de läst gällde pensionärer

inte mig

samhället vill inte veta av mig

men jag får inte dö

varför?

jag sitter bara av tiden

i ett fängelse

med tortyr

så varför är det inte ok att jag bara dör?

då slipper världen en "bidragstagare"

i dagens samhälle är det fult att vara sjuk

det är fult att vara ålderspensionär också

men blir man allvarligt sjuk innan man nått den åldern

så är man lägst stående i detta land

i princip värdelös

de tror att man har "semester"

att man är "ledig" 24 timmar om dygnet

ja, så jävla naiva är de

de ser inte ärren från rakbladen

hör inte alla vrål av panik och ångest

de vet inte att man går hungrig för att man inte ens kan ta sig till en matvarubutik

att man har kläder och sängkläder som är 20 år gamla för man kan inte skaffa nytt

de vet inte ett skit - men ändå vrålar de så högt

jag vet att väldigt många ser på mig och andra sjukpensionärer som jordens avskum

det skrivs och ropas att vi ska "bort från ett bidragssamhälle"

jaha?

så låt mig bara dö då

lås inte in mig och tvinga mig leva för syns skull

om jag fick dö så blev ni ju av med en äcklig bidragstagare

win-win

........och tack som fan sverige för att det numera är en klassfråga om man kan se OS eller ej........ jag trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva den dagen, men den är redan här.....

frågan är vad som är näst på tur

känner att jag inte har några ord just nu..... finns inte så mycket att säga..... ingenstans att ta vägen........ ingenting att göra....

jag sitter bara helt fast.....

försöker och försöker i terapin... men det är så svårt....... 

känner hur jag blir ett barn igen....... med så mycket sorg.... så mycket besvikelse....... krossade drömmar.... 

jag är så trasig........ så trasig....

så svältfödd på kärlek och värme..... tröst..... närhet.... trygghet.........

det är så plågsamt att upptäcka det..... att förstå det.... nu........

och veta att man inte kan förändra något.....

känner mig så vilse..... så ensam.........

försöker hålla skenet uppe

är så trött

så trött

känner mig instängd

hur väggarna rör sig mot mig

vet inte var jag ska ta vägen

kan inte andas

samtal idag

inget på torsdag

och jag törs inte prata om det jag behöver

för jag är så rädd att gå sönder

explodera och spridas för vinden

jag vet att jag skulle göra det

jag har inte förstått det förut

det är först nu som jag inser det

jag klarar inte av att vara L för att jag inte vet hur man tröstar sig själv

att vara L på riktigt och att sörja

är samma sak som att dö

för mig

jag är så trött

hunden har varit dålig i magen så jag har inte sovit alls

trodde att jag faktiskt skulle få en skön natt lör-sön

men precis när jag höll på att somna så hör jag honom hulka

så kräktes han i sängen

vet inte varför

en tes är att hans mage inte pallar när han vägrar bajsa

att det liksom blir för fullt i systemet

han har inte ätit något konstigt

och är inte påverkad för övrigt

fin i magen också

när han kräktes om och om igen så gav jag till slut upp sömnen

gick ut med honom istället

sen var allt lugnt

natten till idag har det dock låtit i hans mage igen

det var så högljutt att jag inte kunde sova

men - idag har jag i princip tvingat honom att bajsa 2 ggr som han brukar

och så har jag kokat ris till honom

det brukar vara lugnande för magen

han verkar må bra ikväll men jag får väl se hur natten blir

är så jävla trött

och så måste det handlas den här veckan också

orkar inte

jag funderar på att skriva en slags debattartikel/åsikt om mediciner inom psykiatrin

men då måste jag orka det

och vara villig att lämna ut mitt namn till tidningen

så ja, jag vet inte

dessutom gör det ju ingen skillnad

varken för min situation eller andras

visst, en del skulle väl bli upplysta om att det finns ett allvarligt problem

men vad gör det för skillnad

jag kommer aldrig få tillbaka den medicin jag behöver för att orka överleva

jag försöker

jag gör verkligen det

men jag kommer ingenstans

min kp fortsätter prata om att boka en läkartid med en ny läkare

och jag fortsätter vägra

han förstår mig, det vet jag

och jag förstår honom

han gör allt han kan men han jobbar ju i ständig motvind

och han ser hur jag lider

i hans värld existerar inte det jag varit utsatt för inom psykiatrin

tydligen har han letat efter det vårdintyg jag pratat om

det vårdintyg som först fanns i datajournalen

där det stod att jag blev inlagd för att min mamma har ms

det intyg som försvann när jag anmälde det

och ett nytt uppenbarade sig i pappersform

omskrivet utan att ens nämna min mammas ms

men nu är tydligen det också borta

han hittar inget

så det är väl ännu en grej de har fifflat med

det finns ingen rättssäkerhet inom psykvården

man har inga rättigheter

ingen behandlare behöver följa lagar, regler eller föreskrifter

och de har alla har rätt att döma

det är bara att gå

bara att le

på med masken 

visa inget

ingen smärta

ingen svaghet

aldrig visa sårbarhet

aldrig

allt är som det ska vara

det är det alltid

så var det dags igen

runt femsnåret började det göra ont

en mycket välbekant smärta

efter att ha läst min egen journal hos kvinnokliniken så ser jag alla missar och missförstånd

och jag ser också att det varit och är solklart vad mina problem varit och fortfarande är

jag har återkommande bartolinit

hade någon jävel på kvinnokliniken bara lyssnat på mig så hade det varit solklart

men min psykiatriska journal förstörde allt tillsammans med den störda psykiatern jag hade då

därför trodde ingen på mig

och därför fortsätter allt

hade de lyssnat på mig så hade de tagit bort körteln som ger samma problem om och om igen

ingen verkar veta exakt vad som utlöser det trots att det är extremt vanligt

men självklart kan inte jag drabbas av vanliga hälsoproblem eftersom jag även lider av psykisk ohälsa

så nu när helvetet är tillbaka igen kommer jag inte be om hjälp

jag orkar inte tjafsa strida och slåss i åratal för att få hjälp

få hjälp med sådant som andra får hjälp med direkt

men jag får inte ens det trots dubbla remisser

så nej jag får klara mig själv

jag antar att jag är värd lidandet

det måste vara så

jag har känt av det till och från men tänkte att det inte skulle bli så illa

problemet är ju borttaget

trodde jag

men körteln är kvar

det enda som togs bort var ärrvävnaden/resterna av bölden/cystan

så det kan bli nya

vissa får det ofta andra mer sällan eller aldrig

jag är förmodligen en av de som får det ofta

och måste leva med det

ensam

som all annan jävla skit

men den här gången hoppas jag att kroppen inte orkar bekämpa det

jag hoppas att det blir en rejäl infektion

och att jag dör av den

då är min kp friskriven från anklagelser

och jag har heller inte aktivt tagit mitt liv

dessutom kan jag i så fall lämna brev efter mig som talar om hur och varför

får se hur mycket det svullnar upp och hur ont det gör denna gång

vet inte hur jag ska kunna gå ut med hunden

när det varit som värst tidigare, när jag sökte hjälp och inte fick någon

så grät och skrek jag av smärta dagarna långa

och kröp på alla 4 mellan säng och badrum

och när inte det fungerade så låg jag på badrumsgolvet

tänk om vården kunde förstå hur illa de skadat mig

men - det finns inga psykiska vårdskador enligt reglerna

jag har hela tiden trott att jag inbillat mig

att det är fantomsmärtor eller bara annan psykisk skit

jag har inte tittat eller känt efter

utan bara intalat mig själv det

men idag har jag känt efter

och körtekn på ena sidan är som en golfboll

tack vården för att ni visat vad jag är värd

jag kommer inte söka hjälp så ni sparar pengar och tid som ni kan lägga på någon annan

någon som förtjänar det

är värd det

heja livet

skit ska skit ha, inte sant