Har varit bortrest i 2 mån i sommar. Varit en månad hos mina föräldrar och en månad i fjällen. Sista dagen jag var där fick jag erbjudande på en lägenhet. Jag for och tittade på den och hoppades in i det sista att det inte skulle vara den lägenhet jag väntar på, eller att trappuppgången skulle se ut som skit och vara nersprayad med könsord och hakkors. När jag kom dit visade det sig att trapphuset var jättefräscht, och det var den lägenhet jag väntat på. När jag ringde på så hoppades jag att tapeterna skulle vara sönderrivna och att badrummet skulle vara fullt med mögel - osv. Men det var i princip nytapetserat i hela lägenheten och badrummet var mycket fräschare än det jag har nu. Dessutom var det fransk balkong i sovrummet, och man hade utsikt mot flera fjäll. Inga grannar ens vägg i vägg och det är en hörnlägenhet med extra fönster i vardagsrummet. 

Jag for tillbaka till stugan och bara satt i soffan och stirrade. Sen började jag gråta. Jag flyttade för ett år sedan och det knäckte mig totalt. Jag har just fått en jättebra läkare och fått tillbaka mina mediciner. Men att bo i fjällen har varit min dröm så länge jag kan minnas. Efter att ha bölat dygnet runt ett par dagar och kommit hem, och hunnit maila min behandlare och han kollat att jag får ha kvar läkare och allt, och det var helt ok - det är fritt vårdval - så tackade jag ja till lägenheten. 

Så förmodligen flyttar jag i oktober. När man måste förlita sig på att ens pensionerade och sjuka föräldrar kommer och skjutsar en till nya bostaden med hund och värdesaker, så får man anpassa sig helt enkelt. Jag åker på att betala 1½ hyra dubbelt pga att bostadsbolaget i fjällen drog ut på handläggningen av lägenheten för att det var semestertider. 

Så nu väntar jag på att få kontraktet i brevlådan. Och ikväll postar jag uppsägningen av min nuvarande lägenhet. 

Jag är helt överlycklig att få bo i fjällen och i en lägenhet som jag faktiskt har råd med. Samtidigt som jag är skräckslagen över att inte ha direktkontakt med vården varje vecka. Men jag resonerar som så att jag ju varit helt utan vårdkontakt i 2 mån och det var inga problem alls, så länge jag har mina mediciner. Jag förstår att jag förmodligen måste fara till sjukhuset då och då i alla fall, men jag tänker att det lär bli typ 4 ggr per år, och att jag får passa in det när mina föräldrar är i stugan och kan ta hand om vovven.

Ekonomin kommer bli "intressant". Om jag ska pallad det här så kommer jag behöva packhjälp med de "skrymmande" sakerna som inte är så lätta att packa i en flyttkartong. Sen ska allt bäras och köras 8 timmar bort. Plus att de har 8 timmars körtid hem sen. Och så flyttstäd. Jag kommer få betala det mesta själv, eftersom jag har så låg inkomst att jag inte får max rut-avdrag. Skitkul. Mina föräldrar har lovat att hjälpa mig, men jag måste ju betala tillbaka det.

Ja, herregud. Jag är så uppvarvad att jag mår illa dygnet runt. Igår kväll drack jag ett halvt glas vin till maten, det hjälpte mig att varva ner lite. Och så blir det ju lite mindre packning.

Men ja, jag ska flytta HEM. Till mitt för-alltid-hem.

Mycket har hänt. Fått läkartid. Läkartiden blev inställd. Fick ny läkartid. Hade massa panikångest innan och var helt hysterisk när jag skulle dit. Min kp var med så han talade för mig. Läkaren verkar vara en bra läkare, så jag fick tillbaka mina mediciner. Har även varit på återbesök och han sa då att han tycker att jag har en mycket bra prognos, och han poängterade att han inte säger det till alla. Och ja, jag vet ju att jag "fungerar" hyfsat med mediciner, problemet är att alla läkare försvinner förr eller senare. Och de flesta man träffar är idioter som vill ändra på någonting som redan fungerar. Och man orkar inte åka runt i den karusellen hur många gånger som helst. Så ja, nu har jag katastroftankar.

Har klippt mig. Inte klarat att göra det på 2 år. Började nästan gråta när jag skulle gå från frissan. Hon är så himla snäll och trevlig, och att klippa håret fick mig nästan att känna mig som en samhällsmedborgare. Som att jag inte är lika mycket utanför längre.

Har även bokat tid för att göra nytt leg. Har total panik och vet inte alls hur det kommer gå. Sist när jag gjorde det hos polisen fick jag panikångest och grät floder. Och då visste de om mina svårigheter och jag fick en tid när det var lugnt på stationen. Men den här gången ville de inte tala om när det ev kunde vara lite lugnare.

Är ute mycket med hunden. Går långa promenader så ofta det går. Förra veckan blev han dock attackerad av grannens hund, en boxer. Ägarna hade kopplat hunden men orkade bara inte hålla i kopplet. Jag var på väg ut med min hund och gick över innergården. De var på väg ner för trappen och hunden rusade på min hund och brottade honom på marken. Min hund skrek och morrade och låg helt på sidan blickstilla, medan boxern stod över honom med munnen vid hans hals. Den 17-åriga dottern i familjen kom nerför trappen men tittade bara på sin mobil. Trots att både jag och min hund skrek så tittade hon inte upp förrän jag vrålade åt henne "KAN DU TA DIN JÄVLA HUND!!!!". Jag blev så skakad att jag gick in till mig igen, och jag behövde se om min hund blivit skadad. Han gjorde sig illa i ögat och fick märken på halsen. Hade förväntat mig att någon av idioterna till ägare skulle ringa på och fråga hur det gått, men nope. Inget. Så jag kontaktade hyresvärden som registrerade det som en störning och skulle prata med dem. 

Efter attacken har min hund som vanligt varit helt förstörd. Han är livrädd för andra hundar oavsett ras och hur de beter sig. Dagarna efter så gick jag mycket med honom genom stan och villagatorna för att han skulle få se så många andra hundar som möjligt, eftersom det inte har hänt något liknande på nästan ett år. Gäller att fylla på "bra-kontot" så fort som möjligt. Dessutom har jag skaffat en spray som jag tror kommer hjälpa vid nästa attack. Den är helt ofarlig, men den kommer nog skrämma skiten ur den anfallande hunden. Min hund kommer förmodligen bli livrädd också, men - när de båda försöker rusa därifrån så kommer bara den lösa anfallande hunden att dra iväg, eftersom min hund alltid är kopplad. Så till slut kommer min hund se det som något positivt i alla fall.

Jag älskar att vara hundägare, men jag kommer aldrig mer att ha hund om inte lagen ändras så att det faktiskt blir olagligt att inte ha kontroll på sin hund och den anfaller en annan hund. Folk i min ålder har barn, men jag vill inte ha barn pga att jag är sjuk. Därför har jag hund istället, och därför betyder han lika mycket för mig som barn betyder för sina föräldrar. 

Dags att göra kväll. Känner mig tom och innehållslös. Orolig. Men jag ska inte göra nytt leg imorgon i alla fall.

har insett att min bank inte längre gör id-kort

hittar bara info om att skatteverket polisen och nordea gör id-kort

jag är inte nordea-kund och har också väldigt långt till deras kontor

och jag kan inte bli fotograferad "live" inför folk

så det blir inget nytt id-kort

jag kommer inte existera mer

så jag antar att det är över nu

slut

Vet inte vad jag tycker att V ska göra på onsdag

Känner att det i princip är lika att rösta rött som gult

Handlade det bara om politiken som sådan så hade jag hoppats på rött

Men det är inte så enkelt

Jag röstar alltid vänster för att det är det bäst för alla

Och landet behöver en regering

Så röstar de gult har jag stor förståelse för det

Skiten med S Mp L och C kommer förstöra mycket i samhället

Men vem vet vad resultatet av ett nyval skulle bli

Kanske rent av värre - även om V skulle växa sig rekordstor 

Jag vet inte

Jag förstår och respekterar vilket beslut de än fattar

Vet att de kommer göra det som är bäst för landet även om det svider rejält

Det är så vi är i V

Ja, VI, tillsammans, inte "jag mig och mitt"

effekt av att inte ha medicin så att man kan fungera och vara en del av samhället:

jag håller på att förlora mitt språk

har alltid haft extremt lätt för att uttrycka mig särskilt i skrift

att beskriva en sak på många olika sätt och att skriva målande har alltid varit min grej

men nu kan jag knappt skriva en mening innehållande huvudsats och bisats

och jag kan knappt ens säga en korrekt mening till min hund

så blir det när man lever helt utanför samhället

helt ensam

bara säger "hej" och "tack" till kassörskan de gånger man lyckas gå och handla mat - det är allt socialt samspel jag har

jag håller på att tappa mitt språk

jag har bett om att få mina mediciner i två år i feb 2019

"är det inte akut så har jag inte tid"

ensam

gått med hunden

ser i husen att andra träffas och umgås

jag skäms att jag är ensam

men who cares

jag är flickan med svavelstickorna

............

................

........

........

........

.........

ja jag är full ikväll igen

det gör livet lite mindre hemslt faktiskt

fick ett infall och klädde granen

hade tänkt göra det lite närmre julafton

men det blev som det blev

min kp har inte pratat med läkaren än

de går tydligen om varandra och han vill inte skriva en lapp/mail eller säga att han vill prata med läkaren

jag förstår inte hur man kan göra så och bara låta tiden gå

men ja vem fan bryr sig

i värsta fall dör kag ju bara

och nu är det ett 3 veckor långt uppeh¨åll

nästan en månad utan någonting

men bra att det är början på ett avslut eftersom jag kommer lämna

ser bättre ut i journalen att jag avslutar behandlingen innan jag avslutar mig själv

för övrigt så ja

sportbutiken på nätet har varken hittat min beställning eller betalat tillbala pengarna

så jag lär bli utan julmat

vet säkert hur det blir på torsdag

men jag antar att jag inte får några pengar så jag är förberedd på att det inte blir någon mat

men för att se det positiva i det hela så är det ju bra att jag förbereder mig på den höjda matmomsen

för då vet jag imte hur jag ska överleva

men men, "medelsvensson" har det ju så pass bra så att det funkar för dem i alla fall

jag är ju bara skräp för att jag är sjuk

jag försöker känna glädje i att jag fått låna pengar av en släkting så att min brors sambo inte blir utan julklapp

och det komiska i allt är att dhl har struntat i att ta med min försändelse med de julklappar jag fått ihop

de har bara stått här hos ombudet

helt jävla värdeköst

så det är bara brorsans sambo som kommer få julklapp i slutänden

hur mycket man än försöker så skiter det sig alltid

hahahahahahahhahahhahhahhahhhaaa

skål ocj god jul

hoppas folk njuter av julmat och sällskap

och att de som behöver medicin får medicin

jag har förstått att medicinfrågan i mångt och mycket beror på hur värdefull man är

jag har imgen arbetsgivare eller liknande och inte heller något arbete

så ingen jävel bryr sig om hur eller om jag överlever

så grattis alla som kan arbeta - ni har i alla fall ett värde

nu ska jag lägga mig i sängen och stirra i taket ännu en natt

värdelös

och vissa säger att det imte var mitt fel att jag blev sexuellt utnyttjad som barn

bullshit säger jag, ghela samhället visar att det var mitt fel, det är därflr som jag är värdeklöst skräp

länge leve de rika och de nya rika medelsvenssons