Senaste inläggen
försöker samla ihop mig och flyttpacka så smått
har öst ur komposten idag
områdets skottkärra är belägrad av en granne sedan flera månader tillbaka
hyresvärden gör ingenting
så jag fick bära hinkar
höll på att svimma
lade ut jorden vid uteplatsen på baksidan och sådde gräsfrö
de grävde om grunden på huset förra våren men då det är norrsida så har gräset inte tagit sig
dessutom har det gjort ett fuskjobb så marken är som en schweizerost
så eftersom jag måste avveckla komposten när jag ska flytta så fyllde jag i med jord
tagit ner tvättlinan i tvättstugan också
fixat tätskiktet
packat några kartonger med böcker och tyger
fattar inte hur jag ska orka flytta
jag borde vara glad att jag får hjälp så jag inte behöver anlita en flyttfirma
men jag är jätteorolig
rädd för vad som kommer hända
förväntningar
jag inser att jag inte borde tänka så
men kan inte låta bli
"jag hjälper dig att flytta och det gör jag för allt jag vill ha det här i utbyte"
fastän att jag vet att det inte är så
men jag har ändå en stor klump i magen
stoooooooooor
jag är så jävla rädd och jag har ingen att prata med
ingen kan hjälpa mig
var på det som var tänkt att vara avslutande samtal idag
jag var helt förstörd
grät så tröjan blev blöt, panikade och höll på att kräkas
trillade in i en whiteboard för att jag var så yr
min kp var helt lugn
jag förstår inte hur han kan vara så lugn och vänlig jämt
han har aldrig skrikit åt mig, aldrig hotat eller kränkt mig
ändå är han ärlig och säger han vad han tycker
vi håller sällan med varandra och det är helt ok
jag kan vara arg på honom och säga det och så pratar vi lugnt om det
och då försvinner det
har aldrig träffat någon som är så
han sa att det är ok att jag känner det jag känner
och att han låter mig bestämma var gränsen går
han frågade till och med om jag tyckte att han gjort något obehagligt
men nej, jag är bara helt ovan och vet inte hur jag reagera eller vad jag ska göra
han sa att han lovat att hjälpa mig flytta och han håller vad han lovar
så det blir nog flytt ändå trots allt
ibland skrämmer det mig hur trygg jag känner mig med honom
det gör mig rädd att jag kan säga precis allt jag känner och tänker
jag kunde säga mycket till min fd t men det var inte alls på det här sättet
när någon är såhär snäll, omtänksam och varm mot mig så blir jag misstänksam
"gör han såhär bara för att han vill ha något i utbyte"
"vad är det för fel på honom som är så snäll mot MIG"
"tänk om han kommer utnyttja mig för att han vet att jag känner mig så trygg med honom"
"tänk om han bara snärjer in mig och sen krossar mig totalt"
jag har nog farit så illa tidigare att allt tvivel är etsat i ryggmärgen
och jag skäms över det här tankarna
för jag borde veta bättre efter alla år jag varit på samtal hos honom
jag vet bara inte hur jag ska ändra på mig själv
önskar att jag hade haft honom vid min sida när vården svek mig
när jag blev hotad, straffad och hånad av läkarna
när jag blev olagligt inlåst med LPT
han hade aldrig accepterat det
hade han inte kunnat göra något åt det så skulle han ha sagt upp sig
för han är inte rädd för idioter med högre rang inom vården
det är väl därför som han är engagerad på olika sätt i samhället
han slåss för de svagas rättigheter
jag vet inte riktigt vad som kommer hända i höst
men han stannar som min kp så att jag ska kunna få en läkartid för att ev få medicin igen
och får jag medicin så jag kan få hjälp med tandställningen så stöttar han mig då också
jag förtjänar inte honom
har nästan inte ätit på 3 dagar
har så mycket ångest att jag inte kan andas
mår illa
jag kraschade fullständigt i inatt
har fått sår under ögonen efter alla tårar
behöver sova men hjärtat bultar så hårt och snabbt
finns ingen ro
allt är kört nu
finns inga alternativ
finns inget kvar
jag är slut
allt är slut
har just beslutat att avsluta min behandling
har redan meddelat min behandlare det
så nu står jag ensam
det blir ingen flytt
och finns inget hopp om att få någon medicin någonsin igen
det i sin tur betyder att jag inte kommer kunna laga tandställningen som är trasig så jag inte ens kan äta
min hund ska vaccineras i vår och det kommer jag inte klara heller
och min legitimation måste förnyas men det kommer inte heller ske
mitt liv är över
kan lika gärna gå ut i skogen och hänga mig
funderar på att göra slut på allt inatt
men jag är skyldig min behandlare ett avslutande samtal
för det är mitt fel att det blev såhär
har aldrig mått såhär dåligt tidigare
var med min kp och tittade på lägenheten idag
läget var perfekt
inte perfekt inomhus, men finare och smakfullare tapeter än hos min kommunala hyresvärd i alla fall
så det lutar åt flytt
om min inkomst blir godkänd av den privata hyresvärden
min kp ska hjälpa mig att flytta lovade han
jag blev så lättad och glad
kan det vara möjligt att jag ska få fara till fjällen OCH flytta i lugn och ro
jag har två månader på mig så det borde jag hinna
om inte min kp backar ur
jag vet att han tänjer på reglerna
men han gör det för att vara snäll och för att han förstår att jag inte kan bo kvar här
ska titta på lägenheten på måndag
har tur som verkar ha fått en vän, som faktiskt följer med
är jättenervös
mår illa av nervositet
jag behöver verkligen flytta
hitta mig själv igen
finna en plats där jag kan andas och vara
där jag känner att jag har rätt att vara
utan att bli trakasserad och provocerad hela tiden
har fått en planlösning och balkongen är jättestor
i alla fall i förhållande till de balkonger jag haft tidigare
har tittat över vad jag behöver göra i min nuvarande lägenhet om jag ska flytta
och det känns som massor
jag förstår att för en frisk människa är det petitesser
men för mig är det som om stora oövervinnerliga berg står staplade på varandra
är lägenheten så fin som den verkar så vill jag verkligen flytta
jag kan inte ens minnas hur det var att gå upp på morgonen utan oro över att gå ut med hunden
att inte vara orolig att bli påhoppad och utskälld
minns inte heller hur det var att kunna gå och handla när man behövde något
eller att kunna strömma en film utan att internet kopplade ner heeeeela tiden med jämna mellanrum
men det känns som att jag stänger dörren till att bo i fjällen om jag flyttar nu
som att jag väljer bort den möligheten och fristaden för alltid
och det känns förskräckligt att flytta söderut
och närmre kusten
mildare vintrar
jag som älskar ordentlig kyla och vinter
men att bo nära vatten på sommaren har ju sina charmiga fördelar
gå och doppa tårna på hundpromenaden
frågan är om det uppväger att jag byter landskap
samma län men annat landskap
jag som varit stolt över min hemstad och mitt hemlandskap
saken är den att lägenheten har alla bekvämligheter man kan tänkas behöva
bortsett från ett extra rum som jag skulle vilja ha som ateljé
men man kan ju inte få allt här i världen
jag skulle kunna bo där resten av mitt liv rent praktiskt
matvarubutiker, postombud (mitt nuvarande fungerar inte...), bank, bibliotek, simhall, osv
det är bara det att jag vill "bygga bo"
snart 40 och har inga rötter någonstans alls
allt är bara svart och panik
allt fler kommunala hyresvärdar börjar med inkomstkrav
jag förstår på ett sätt att de gör det, men samtidigt borde det finnas undantag
jag kan ju bevisa att jag med lätthet kan lägga betydligt mer än 1/3 av min inkomst på hyran
jag är ju bara hemma och det kostar inte särskilt mycket pengar
så i mitt fall är det helt jävla galet att jämföra mig med konsumentverkets beräkningar för "skälig levnadsstandard"
och ja, mina föräldrar har verkligen ändrat sig ang att hyra ut sitt fjällhus till mig
tänk att de satt där och tröstade mig med att säga "du behöver inte vara orolig över att inte ha någonstans att bo så länge vi lever, utan vill du så får du hyra fjällhuset av oss"
jävla lögnare
precis som vanligt
de har alltid gjort sådär
lovat en sak och så blir det inget
inte undra på att jag är tillitsskadad
jag måste väl tacka ja eller nej till lägenheten ganska snart i alla fall
de vill ju hyra ut den
som tur är så ligger den inte ute på nätet
så jag antar att de mer eller mindre "väljer" hyresgäster till just det här området
men ja, tackar jag ja så ska de väl kolla upp mig och min ekonomi
och fatta beslut om de kan godta mig som hyresgäst trots att jag inte riktigt uppfyller deras inkomstkrav
får väl se hur snälla de kan vara i så fall, eftersom elen faktiskt ingår i hyran
men ja, jag försöker att ta det lugnt och inte fatta några beslut än
måste se stället först
och jag har inte varit på den orten på typ 4-5 år
de gångerna jag varit där har jag i princip bara sett vägen mellan ridklubben och mataffären
....å andra sidan är väl det ungefär hälften av orten........
det jag är mest orolig över är att jag inte har orken att flytta
visa min lägenhet för ev nästkommande hyresgäster, begära offerter på flytt och städning, skruva ner staket och typ riva halva badrummet, sälja och skänka det jag inte ska ha, packa resten, skruva isär alla möbler, osvosv
det känns så hopplöst
ingen medicin
inget hopp alls om bättring
jag har blivit erbjuden en lägenhet av en privat hyresvärd
men den ligger i en annan stad
vet inte vad jag ska göra
ska i alla fall titta på den på måndag
den låter fantastisk än så länge
och jag har fått bilder som visar detsamma
en tvåa på 65 kvadrat med egen ingång
i lugnt område men ändå nära matvarubutiker och kollektivtrafik
en trappa upp med hyfsat stor balkong
fiberanslutning
diskmaskin, tvättmaskin, torktumlare
och all el ingår
5200-nånting i hyra
det skulle bli billigare än vad jag har nu
trots att det är en bättre lägenhet
men hur skulle jag orka flytta härifrån
jag orkar knappt laga mat till mig själv
så hur skulle jag kunna packa ihop en hel lägenhet
och dessutom över sommaren - när jag behöver vara i fjällen
det här är som allt annat i hela mitt liv
jag har kämpat som en galning i ett års tid för att få ett sådant här erbjudande
det är så nära att jag kan se det, känna det, nästan ta på det
och precis innan jag når fram så orkar jag inte mer
och får stå och se på när det sakta försvinner mitt framför ögonen
få saker är så plågsamma
fler lösa hundar har jagat mig och min hund här i området
så jag vågar inte längre rasta min hund här
måste sätta honom i korgen och cykla iväg
känns helt sanslöst
och överjävligt
jag kan inte bo kvar här
jag har ingen frihet, finns ingen luft
ingen glädje, ingen trygghet
jag vet att jag är pessimistisk människa i grund och botten
jag har aldrig tidigare varit arg och såhär negativ
men det är jag nu
hela jag är svart av ilska och negativitet
finns inget gott kvar
och jag orkar inte mer
men jag orkar heller inte flytta
enda sättet att bryta den här onda cirkeln är att flytta
men jag orkar inte det för att jag är i den onda cirkeln
hade en "plan B"
att flytta till föräldrarnas stuga som de lovat att jag får hyra om jag vill
men nu verkar de ha ändrat sig
så väggarna närmar sig ännu mer
kan inte andas
är så instängd
finns inga alternativ
finns ingenting kvar
jag kommer dö
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | |||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|