så kom då dagen då jag inte orkade mer

då jag kraschar rakt in i bergväggen

min "backup-läkare" har sagt nej till att ens träffa mig pga att hen hör till en annan enhet

och det finns heller inga läkartider kvar på min enhet

så jag får ingen medicin trots att jag inte orkar leva längre

trots att det är väl känt att sommaren är värst för många som mår dåligt så får jag alltså inget som helst stöd då

med andra ord kan det ju inte spela så jävla stor roll om jag dör

fanns det något värde med att hålla mig vid liv så hade väl någon gjort det

det är inte särskilt svårt eller komplicerat

det finns bara ingen vilja

men ja

ha en GLAD JÄVLA SOMMAR

i onsdags kväll gick jag som vanligt promenad med min kopplade hund

på vägen hem såg jag en okopplad hund komma ner från uppfarten till en villa

jag stannade och platsade min hund och tänkte att ägaren kommer hämta hunden

ägaren kallade på hunden och "varnade" den

men den lyssnade inte 

istället sprang den fram till mig och min hund

ställde sig över min hund som då började morra

den lösa hunden drog då öronen bakåt och visade tänderna

sen smällde det

jag fick panik och skrek

då kom ägaren men inte rusade han fram och tog tag i sin hund inte

hunden hade inget halsband på sig så han kanske inte vågade ta tag i den då, vad vet jag

eftersom den lösa hunden klivit över min hund så hade kopplet trasslat in sig

jag försökte trassla ut det utan att sätta ner händerna för jag ville inte bli huggen

när jag äntligen fick loss det så såg jag blodet på marken

jag var säker på att min hund skulle dö

dock visade det sig att blodet kom från mig

den lösa hunden högg mig i armen utan att jag märkte det

jag var förmodligen så chockad att jag inte märkte det

min hund hade änglavakt och klarade sig med blåmärken och rivsår

har inte polisanmält händelsen eftersom jag inte klarar av att bli förhörd

men av det jag läst på nätet så läggs sådana här fall oftast ner ändå så det kvittar

det enda man kan göra är att kräva att ägaren till den hund som gjort mest skada ska stå för kostnaderna

men jag har inga kostnader då min hund är ok

och jag klarar inte av att fara till akuten/primärvårdsjouren/hälsocentralen

så det blir inget efterspel alls för den lösa hundens ägare

utan istället ska jag sitta här med en obrukbar ond arm i x antal veckor

sveriges rättssystem är ju bara underbart

för varmt

kl 7:57 visade termometern på norra sidan 20 grader

vid 8:20 var det 21 grader

har suttit ute en stund i skuggan av parasollet

sen kom subban/bitchiga grannen hem och då gick jag in

hon hade tydligen varit och "pratat med polisen"

hon upprepade det 5-6 ggr till barnen extremt högljutt så jag vet inte om hon ville att jag skulle höra det av någon anledning (?)

hon fick ingen reaktion i alla fall

innan var hennes sambo ute med barnen

han gick fram och tillbaka på asfalten utanför min entré

det finns en jättefin stor lekplats här på området och en massa lekplatser runt omkring

men de är mest bara på vägen här utanför trots att det är en massa trafik

det är kanske lathet vad vet jag

borde väl inte bry mig men det handlar ju om barn så det är klart att det känns i hjärtat

har frågat min kp om han kan följa med mig och handla på torsdag

han sa ja

han frågade och erbjöd sig igår men jag kunde inte be om eller ta emot hjälp då

sitta där öga mot öga och skämmas

han säger att jag inte behöver skämmas men jag gör det i alla fall

"försök att bara ta emot" säger han

men det är så svårt

ännu en sömnlös natt väntar

jag minns inte hur det är att gå och lägga sig, somna, och sova en hel natt

Jag pallar inte värmen, särskilt inte nu när det blir varmt som as i princip efter minusgrader. Jag skakar, mår illa, är så frusterad så jag gråter, har inget tålamod, hjärtat bultar hårt och fort, kan inte andas, ångesten pulserar i hela kroppen, jag orkar inte göra något alls men är samtidigt extremt rastlös. Blir så trött, men kan inte sova ens stunder för det är för varmt under kedjetäcket.

Skönt att veckan som varit aldrig kommer tillbaka i alla fall. Trodde ärligt talat inte att jag skulle ta mig igenom den. varit på samtal idag, och min kp har fortfarande inte pratat med backup-läkaren. Han har inte hunnit, och vill inte heller göra eller säga något som jag inte vill att han ska göra. Jag visste inte var jag skulle göra av mig själv när han sa det. Jag är besviken att han inte tar tag i det, samtidigt som jag vet att jag borde göra det själv. Jag skäms bara för mycket. Och vet inte vad jag ska säga. Sen är det ju snällt och känns tryggt att han inte vill att jag ska känna som att han talar över mitt huvud. Han vet att de tidigare erfarenheterna av det har satt djupa ärr i mig. 

Har köpt en övervakningskamera för att ha och se vad vovven gör när jag inte är hemma. Försökt installera den sedan i fredags, men inte lyckats. Det skulle vara "jättenkelt" enligt recensionerna, men det var inte så enkelt... man måste kunna en del om routers och skit. Jag tillhör sista årgången i skolan som inte hade någon datakunskap eller liknande, så för mig var det jävligt svårt. Å andra sidan listade jag ut hur jag skulle göra bara jag fick rätt information från min internetleverantör. Det var kanske det som var det värsta - att de jävlarna inte hörde av sig förrän ikväll. Har bestämt mig för säga upp mitt abonnemang och byta leverantör om jag tar mig iväg till fjällen i sommar. Det är inte första gången de gör det här, och det har varit enormt strul varje gång jag har flyttat. Jag kan för närvarande inte heller logga in på mina sidor pga att de gjort om sin websida. Så jag kan inte administrera mitt konto hos dem alls, och inte heller se mina fakturor.

Jag vet knappt vad jag skriver. Är så utmattad. 

inatt kräktes jag av ångest

har inte gjort det sedan jag var barn och skulle till tandläkaren

det är bara för mycket nu

det går inte

kroppen klarar inte av det

var på samtal i måndags som vanligt

var så ledsen

samlade ihop mig tills jag skulle gå

och så säger min kp "trevlig helg"

jag förstod ingenting

vi har ju tid mån och tors

jag hade ingen aning om vad det var för datum (knappt ens månad om jag ska vara ärlig)

jag trasades sönder när han sa att det ju är röd dag på torsdag

tårarna började forsa och jag sa snabbt hejdå

panik

total jävla panik

låste in mig på toa och tog en av de sista nödtabletterna jag hade kvar

sen for jag hem

Hade svårt att slappna av som vanligt, men somnade till slut av utmattning. Drömde att jag stuckit grenar av spirea i låren. De började växa. Förgrenade sig. Fick blad. Folk stirrade. Så till slut var jag tvungen att försöka plocka bort dem. Klippte bort grenar och pillade. Blodet rann. Till slut fick jag loss dem. Då vaknade jag.

Jävligt mysko.

såg att min mobbar-granne for iväg

så jag gick ut en stund

krattade lite, även om inte all snö är borta än

försöker göra något annat än att bara sitta och panika

men det är så svårt

och jag är så trött

försöker titta på tv men kan inte fokusera

ska baka pizza ikväll så jag får någon mat i mig

är lite orolig att jag ska må illa som jag i princip alltid gör nu för tiden

lever mest på filmjölk och ägg

men jag har inte fått hem mat på ett tag nu heller

vet egentligen inte varför jag skriver

känner mig nog ensam och isolerad

och försöker samla mig så jag kan få ihop några meningar

något slags försök att vara i nuet

vet inte om det blev bättre eller sämre än vad jag hade tänkt om dagens samtal

jag var ett vrak 

visste inte om jag skulle berätta hur illa det här

eller vad jag skulle berätta och inte berätta

min kp är världens bästa samtalskontakt

fick alla en person som han - och som passar ihop för övrigt såklart - så hade många blivit hjälpta och väl bemötta

han märkte såklart att det var något

jag försökte prata men orden ville inte ta ihop

fick panikångest för jag var så jävla rädd

rädd att han skulle få för sig en massa saker och vilja lägga in mig

men han verkade förstå

får se om/när/vad han kommer säga till min "backup"-läkare

kanske får jag medicin igen - kanske inte

sa att mina sista nödtabletter tar slut nu så jag måste hitta andra sätt att överleva

jag både vill och inte vill skära mig igen

men vad har jag för val - om jag inte ska dö så måste jag skära

det är det enda jag har, det enda som alltid hjälper och alltid finns där

men han sa att han inte accepterar det utan gör jag det så kommer det bli konsekvenser

han började fråga om jag skurit mig idag, om jag skurit sedan vi sågs sist

jag svarade att jag inte hade något hemma för att kunna göra det

det tyckte han var bra och sa att jag skulle fortsätta så

då jag inte pallar att ljuga så sa jag att jag köpt redskap till det idag

han ville att jag skulle lämna dem till honom

det jkänns så jävla orättvist

jag frågade om han hellre vill att jag ska dö

och självklart sa han att han ville varken eller och att inget av det får ske

så räckte han fram handen i en gest att jag skulle plocka fram rakbladen och ge dem till honom

jag försökte prata bort det men förstod att det var kört

så jag gav dem till honom

och bröt ihop

kändes som att världen försvann

vet inte om jag skrek eller vad jag gjorde

men då lade han armarna om mig och höll om mig

och jag grät som ett barn

är så ledsen

så jävla rädd

och arg, jättearg

man kan inte bara ta de enda verktyg från en människa i kris som försöker överleva

jag fattar att det är svårt och jobbigt men vem har det jobbigast - den som behöver skära sig för att inte dö eller den som vet om att någon skär sig för att inte dö

.......och en del av mig är lättad, sjukt nog.... varför vet jag inte riktigt....