Marie

5 juni 2011 21:11

Gratulerar till första galoppen!!! Jag minns min som om det var igår (och det var det INTE!!!!). Jag höll på att skumpa av...en jätte häst till ett litet barn....rädd blev jag och det tog långt tid innan jag vågade prova igen....Men visst är det en härlig känsla....må du få dig många galopper här i livet!
Stor kram!

Maria

6 juni 2011 10:32

Tack!!!! Det var hur UNDERBART som helst! Nu vill jag bara ha meeeeer, MEEEEEEEEER!!
Jag var så LYCKLIG och där stod ridläraren och ropade "SITT NER" men känslan var så fantastisk att jag inte kunde göra något annat än att njuta! Och andra vändan när jag använde skallen lite.. ja, då satt jag ju ner och det kändes SÅÅÅÅÅ BRA! Hade visserligen mantag, men det blir gärna så när jag provar nya saker... "Ta mantag" - det har satt sig i ryggraden på något sätt! ;)
Jag var lite orolig först och tänkte att alla andra kommer få hästen att galoppera men inte jag.. och jag som nästan skumpar av i sittande trav på den där hästen... Men så fort han fattade galopp så var det bara REN NJUTNING! Förstår nu varför det sägs att han har en "fin galopp" - och att han travar i otakt.
BAMSEKRAM!!

M

5 juni 2011 22:40

Åhh, vad bra att du kom iväg. Hästterapin är den bästa :)
Och första galoppen glömmer man aldrig. Det är nog bra att ligga lite lågt när det kommer till ridläraren, förhoppningsvis så har hon tagit åt sig av din faktiskt konstruktiva kritik.

Tråkigt att A har blivit sämre, det gör alltid lika ont när man måste skiljas från en trogen vän :(

Kram på dig!!

Maria

6 juni 2011 10:46

Ja, och tänk hur mycket bättre människor skulle må om det fick en dos hästterapi när livet känns skit!
Eftersom jag haft/har svårt att sitta ner i trav så har jag tänkt att jag förmodligen kommer åka av om jag får till galopp, men icke! Nu vet jag ju hur det känns! Hur hästen rör sig! :)
Ja, ridläraren och jag får väl jobba på vår relation så sakteliga. Jag ser henne som en väninna oavsett, jag kan inte göra något åt det - om hon inte ber mig att dra åt helvete.

Jag vet inte hur illa det är med lillen.. men jag gissar att han går på övertid..... eftersom det har blivit sämre och han haltar när han ska försöka springa och busa.. Gör så ont...... Jag var där när han kom som ny.. Jag var en av de första som fick träna honom i repgrimma... en av de första som red honom... och som fick vara halv "kamikaze-ryttare" och testa nya saker med honom...... och inse att han inte var så utbildad som påstods... När jag red ut med honom på ridterapin så sa ridläraren att vi såg väldigt bra ut tillsammans - bra proportion mellan häst och människa.... Och nu vet jag inte vad som händer.. Samtidigt som jag inte vill att han ska lida.. så vill jag inte att han ska försvinna..... ..i alla fall inte utan att jag får säga hejdå.... Är så "skadad" av allt och alla andra som bara ryckts bort från mig, att jag behöver få ett avslut någon gång.. Jag måste liksom få lära om.. jag behöver det om jag inte ska lida av min extrema separationsångest i resten av mitt liv.....

BAMSEKRAM TILLBAKA ♥

Susanna

7 juni 2011 15:11

åååhhh så härligt med galopp!!
Minns min första galopp, 8 år var jag och red på en bumbling på 1200kg..
Hon fick vårkänslor och bockade av mig, min första avramling dessutom, haha!
Herregud vad jag grät! Både av smärta (landade på vänster axel, som än i dag är paj) och glädje.
Åhh.. Så avundsjuk på den känslan du måste ha i kroppen!
Och vet du, vet du?!!
Jag som tjatat om ridning så länge nu, det börjar kanske lösa sig..
En vän till mig har ett par hästar och behöver hjälp med den ena, ett fjordsto!
Envis som själve fan och lika dryg, vad jag fått höra.
Men nog ska jag få fason på den damen, lyckades jag med Camilla, monstret till häst så lyckas jag nog med denna också.
Vet du vad det bästa är?!
Det är cykelavstånd! Nu behöver jag bara en cykel..

Åhh.. Är så glad för din skull! och för min..
Kanske är detta början till ett, om så ens liite bättre mående?

BAMBSEKRAM till finaste Maria<3

Maria

9 juni 2011 13:31

GUD VAD GLAD JAG BLIR!! :D
Och en söt fjording dessutom!
*host* ..envis häst... passar ihop med envis Susanna..!! ;)
Hoppas att du får tag i cykel FORT!
Känns så skönt att vi jobbar FRAMÅT båda två! Är glad att vi har varandra!

KRAAAM!

Susanna

9 juni 2011 18:28

Hon var supermysig att rida!
Rund som en boll dock, sadeln låg inte stilla när vi red, haha!
Starkt som ett ånglok också, lika trög att styra också.
Men annars var hon helgo!
En riktig mysepolle!
På måndag ska jag dit igen, lovar att ta bilder så att du får se sötnosen! :)
Hon är en riktig klippa, bryr sig inte om något.
åååhh... glädjer bara rycker i min kropp!
Tyvärr bubblar ångesten under ytan, imorgon är det student.. Håll tummarna maria, håll tummarna!

Har fått tag på cykel, måste bara fixa lite med den, sadeln är på tok för hög för mig med mina korta ben, haha!

Jag är otroligt glad att jag har dig Maria!
Vet inte vad jag skulle gjort utan dig!
Kram <3

Maria

9 juni 2011 23:32

Det låter underbart vännen!
Håller alla tummar och tår!!
Jag har hört att det är en fördel om man når ner till tramporna på cykeln... ;)

Kram på dig!