Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är jag här, nu bor jag här, och inget kan få mig att lämna den här platsen. Jag trivs jättebra i lägenheten, grannarna är inte så himla roliga, men jag måste ju inte umgås med dem. Under mig bor en barnfamilj som älskar att leva om hela nätterna, de parkerar bilen mitt utanför porten, strör skräp och prylar kring sig, ställer ut soppåsar som djuren drar runt, tvättar hela nätterna och driver hyresgästerna som bor nära tvättstugan till vansinne... osv. Men här uppe hos mig är det som en oas. Jag har lagt fint golv på balkongen, bytt alla handtag och knoppar på skåp och lådor, ny inredning i badrummet, och har mer fixande planerat. Det är äldre standard i lägenheten, men allt blir ju vad man gör det till. Och badrummet är mycket fräschare här än där jag bodde tidigare. 

Det är helt sanslöst att sitta här och skriva och titta ut genom fönstret och se fjällen med snöfläckarna. Magiskt. 

Jag har funderat en del på hur det har varit, och kanske kommer jag skriva brev till "min" gamla avdelning och tacka dem för all hjälp och allt stöd. Och berätta att... jag inte längre vill dö. Jag törs nästan inte skriva det, men jag vill inte dö längre. Jag kan inte minnas när jag inte ville dö. Så det är stort för mig. 

Jag bakar, grejar med papperslera, målar, bränner med brännpenna, broderar, går långa promenader med vovven... ja, jag gör det jag vill när jag orkar. Jag vilar mycket och ser på tv och film, men stressen är betydligt lägre här. Kan jag inte sova en natt så är inte det hela världen, för jag kan vila nästa dag istället, nästan utan att ha dåligt samvete för det. Jag har inte sminkat mig på hela tiden här heller, för här kan jag vara mig själv. Jag behöver inte förställa mig för att nöja andra. Jag bor här och jag gör det för att jag älskar naturen, och naturen skiter fullständigt i om jag har mascara på mig eller inte.

Jag kan andas här. Att flytta hit är det bästa jag någonsin gjort.