var hos min kontaktperson på ÄS idag... sista gången innan han (vi båda) har semester..... var duktig och åt lite innan... som om det skulle gottgöra för en helt cp-vecka............ men ja, jag vet - jag gör inte det här för hans skull..... det är för min skull.....

men jag klarar inte av att göra det för min skull.... inte nu...... behöver någon att följa.. någon som talar om hur jag ska göra..... håller ordning på mig............ behöver få vara liten............ bli tröstad....... ..men det gör också ont........ jävligt ont.... han frågar varför..... jag vet inte........ vill nog inte veta............ rädd.........

han frågade om det...... om jag var rädd......... svarade att på en skala från 1 till 10 så är det 25................. alltid rädd............. och sen kom dem.. orden som skär i mig som tusen knivar........... "det måste vara väldigt jobbigt för dig att vara rädd hela tiden".... och så den där blicken.......... som säger "du behöver inte vara rädd här, du är trygg"........ och jag vet att det är sant............... jävla skit!!!

kämpade så hårt för att inte gråta så jag var genomsvett när tiden var slut...........

ville inte gå.......... och jag ville inte säga hejdå "bara sådär"........... ingen kram....... ingenting........ men.. ok... jag vet att det var ett hjärtligt hejdå i alla fall...... det kändes verkligen när vi stod där och småpratade innan jag skulle gå.......... .....men det är väl själva fan att man inte kan krama varandra - som människor och inte "man" och "kvinna".............. jag pratar ju med honom som om han vore en kvinna.... ser på honom som så......... hur skulle jag annars kunna sitta och prata om mens, hängtuttar, förstoppning, övergreppen.......................

han kommer i alla fall att ringa till mig den 21 juli... när jag är i fjällen......... han jobbar då... 3 dagar.... sen har jag tid hos honom i augusti igen.........

fan... jag vet hur det kommer bli i sommar....... antingen kommer jag rasa i vikt eller så kommer jag rulla fram............

...............behöver tröst......... trygghet.... värme............... och det kan jag inte ta emot......... och det gör så in i helvete ont................

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...