Tog en promenad i skogen idag igen.. men nu hittar jag lite bättre, så jag gick inte så mycket på stigar och så..... Lade mig på en klipphäll i halvskugga där vinden drog lite lätt...... Så skönt.... bara ett problem............... Jag lyckades lägga mig rakt i ett jävla pissmyrebo - eller ja, rödmyror som de heter....... Så det gick ganska fort efter ett tag... upp och iväg längre bort... Kunde till slut inte låta bli att leta reda på bergstoppen och utsiktstornet...... så det blev det idag också.... Ville fortsätta.. hittade en grotta....... men.. jag måste spara lite...... Dessutom var det nästan som en klättervägg ner.... och ett hopp på kanske 2 m till slut...... Och jag hade textilskor på mig, och det känns ju inte sådär jättestadigt................ så det får jag ta en annan gång.... när jag inte har något att bära på heller....... Då kan man ju klättra och gå runt i terrängen mer...

Frukosten gick... ok.. antar jag......... Tog medvetet sovmorgon........ men sen fick jag sådan ångest att jag drog till maxi............... fråga inte varför....... fläktsystemet på bussen var dessutom trasigt, och puckot som sitter och har hand om bussarna sa till chauffören att de "får titta på det tills imorgon"............ VADDÅ IMORGON??? Det var för fan över 32 grader varmt, och jag DOG så vad gjorde inte den kvinnliga chauffören.........

Åt en banan 50 min för sent som fm-fika medan jag satt på bussen....... sen har det bara gått ännu mer utför............Lunchen blev en liten vegetarisk fryst ica-paj.... em-fikat blev verum och flingor....... Middagen missade jag eftersom jag var i skogen... men det skiter jag i.... allt är ändå redan förstört......... Förhandlade med mig själv att jag skulle äta 2 mackor och en filtallrik med flingor när jag kom hem... plus en banan.............. Vägrade...... kunde inte...... men jag tryckte i mig skiten.. fort som fan........ Så nu sitter jag här och har magen i vädret....... Ångrar mig..... vad fan åt jag för.. allt är ju förstört ändå............... och jag är ett jävla fetto...........

...får se om jag orkar lägga över några av de få skogsbilder som jag tog idag....... är så trött så jag skulle somna nu om jag lade mig i sängen.................

Så var den här veckan slut. Har haft ångest inför det sedan igår kväll...

Träffade dietisten tillsammans med min kontaktperson idag. Allt hon sa och kontaktpersonen sa, lät som ren logik egentligen. Men så står ju känslan och vrålar... och när känslan får komplimanger så gör det så ont att det känns som att jag ska dö.... Tårarna börjar rinna.. och det blir pinsamt............. Bad dem att inte säga så - som vanligt... Normala portioner..... "seriös" mat..... jämt fördelade över dagen....... för att hålla igång magen.... och minska bennägenheten för hetsätning...... och därför även laxering............. Har fått skriva ner strukturen med några korta tips inför varje måltid... för att det ska bli lättare - förhoppningsvis........ Och så skulle jag skriva matsedel..... Började och så var det dags för lunch.........

Ångessten och skräcken växte.... kunde knappt andas......... spaghetti och köttfärssås.... Alltså, jag gnäller inte över mat som är "ok" eller ens "ätbar".... men fattar fan inte hur sjukhusköket lyckas överkoka pastan så att den är som gröt...... SPAGHETTI....... GRÖT............. Alla brast ut i asgarv vid bordet, för allt satt fast och var helt sönderkokt... Men jag har förstått att det är illa ställt i det där köket............ En dag skulle vi äta tacos... och stackars vegetarian-tjejen fick ju "egen tacos" då........... vilket bestod av otillredd och okryddad tofu..................... Alla smakade på skiten och konstaterade att det smakade suddgummi........ Hade hon varit tvungen att äta den skiten så hade jag sympatiätit med henne........... ...trots att det är hon som tycker att jag inte ska vara där............

I alla fall....... Jag försökte vara lite skojfrisk vid matbordet idag som vanligt....... men hela jag var späckad med ångest............. Min kontaktperson visste dessutom sedan mötet med dietisten att jag var livrädd för att fara därifrån över helgen....... Jag segade mig kvar vid motbordet som vanligt... hjälpte till att plocka undan lite.. och så tassade jag iväg in på mitt rum....... Ville inte störa........ Lade mig på sängen med mina papper....... fick inte luft........... försökte andas ändå men paniken bara spred sig........ kände hur tårarna började svida......... Och precis då knackade min kontaktperson på dörren... han frågade försiktigt hur det kändes..... och sa att jag fick vara i köket om jag ville... behövde inte ligga ensam på mitt rum........ Jag vet att han lyssnat på det jag sagt sedan jag kom dit.... jag vet att dietisten med 99% säkerhet har sagt att min vårdplan måste följas.. och jag vet att han bryr sig om mig och verkligen vill hjälpa........ Så.. jag satte mig i köket..... klottrade i blocket........ gick in i mig själv... försvann.......... Plötsligt sitter han vid bordet och frågar hur det är egentligen....... och jag hade ju inte en chans......... tårarna bara rann................ Han frågade vad som kändes jobbigt just då...... och jag berättade............ Om helgen.... maten.... att ha magen full med skit..... övergreppen.... flasharna......... Han frågade rakt och tydligt men så varsamt.. och jag svarade med tårar forsandes över mina kinder........Berättade om "honom"........ hur våldsam "han" var och är.... Han frågade saker som hur gammal jag var när det började... och hur länge det höll på....... Jag beundrade hans mod... och framförallt ork................ Jag bad om ursäkt.... han sa att jag inte skulle göra det.... och att han blev förbannad............. Jag frågade om han blev arg på mig, men han sa att "nej, absolut inte, jag blir förbannad på den där killen och att sådant här händer"........ ...jag grät ännu mer.......... sa att jag inte vill lasta honom...... och att jag är rädd att han ska ta illa vid sig....... liksom "kollektivt ansvar"........ män i allmänhet........ Men han sa att han inte alls kände så..... och att han förstod att det var svårare för mig att berätta det här för honom eftersom att han är en man........ Men... saken är den att jag "ser honom inte som en man"....... Berättade om mina "tjej-killar" på avd..... och... jag tror att han förstod... och förstod hur det här med bulimin hänger ihop med min historia....... Kändes som att han... fick ännu mer respekt för mig........ jag vet inte.......

Innan jag gick till bussen så sa jag hejdå..... och jag såg empatin i hans ögon...... fan............. fanfanfan....... Jag klarar inte att folk vet.... och bryr sig trots att de vet..... och så ser de på mig med den där blicken............. medlidande........ och ett extra "ta hand om dig"........... gaaaaaaaahhh.... det gör så in i helvete ont...............

For hem och åt det berömda em-fikat..... Sen ringde mamma så jag blev sen med middagen........... Trodde att jag skulle spy........ ville verkligen inte äta... men jag åt........ Efter ett tag fick jag panik.... tog med mig lösa pengar och gick och köpte en glass..... tog en promenad i skogen........ Ville börja springa... för att "kompensera"......... var så vackert i skogen... allt från nyhuggna partier till gammelskog... bergsknallar till sankmark..... Var ute en timme... och om det inte vore för myggen så skulle jag nog sitta där fortfarande........

..........nu har jag mosat i mig kvällsfika........... 2 ggr om........... så där förstörde jag det lilla jag hade kvar idag..............

Är trött.......... så trött...... Jävla skithelg........... Hade behövt stanna på ÄS...... fattar fan inte hur de kan stänga på helgerna.......... ja, om man bortser från ekonomin......

Min kontaktperson går inte på semester än i alla fall..... inte min t heller.......... men jag bara räknar ner dagarna........... fy fan.....

.....har from måndag lunch tom torsdag middag på mig nu....... sen är måltidsgruppen väck............ *PANIK*

fan vad fet jag har blivit..............   

Jag babblade på temagruppen ändå. Försökte berätta hur det är för mig. Tror att ledarna förstår, men inte mina kära medpatienter... Den nya tjejen verkar inte vara särskilt intresserad av att vara här. Hon skiter i allt, alla råd hon får av personalen, och far härifrån stup i kvarten. Hon får väl göra som hon vill; vill hon fortsätta sin "karriär" som drogmissbrukande bulimiker så får hon väl göra det. Det är bara det att det drar i min destruktiva sida.....

Allt här är konstruktivt och positivt, jämfört med den övriga psykiatrin där det mest bara är diagnos, medicin, prata, ev inläggning. Här är en plats för tillfrisknande. En plats för positiva tankar. Drömmar. Hopp. Och så mitt i allt kommer en halvseg människa som inte ens vill ta vara på de få dagar som är kvar innan de stänger för sommaren. Därför tror jag att hon fått en "deal". Vet hur polis och soc brukar göra så med unga missbrukare... "om du gör det här så ser vi mellan fingrarna och ger dig en chans till"........

Berättade i alla fall om att jag inte äger min kropp, att jag dömmer och straffar mig hårdast, lever efter ouppnåeliga krav som andra satt upp........ osv........

Kändes så hemskt..... så jävla jobbigt.......... hade inte min kontaktperson suttit närmast mig så hade jag brutit ihop och dött....... I och för sig... jag grät ju i alla fall........ men inte HELT okontrollerat.....

Imorgon efter lunch är det byebye med den här veckan. Sen ska jag stå på egna ben fram till måndag lunch.......... ....f*ck*.................

..alla hade besök ikväll på vår ensamma tid - tid utan personal här.... jag var så ledsen och mådde så dåligt - och gör fortfarande - att jag for hem..... tittade till ninisarna.... var orolig att det skulle vara smällhett......... visst, jag vet att det inte blir det, egentligen.... men jag behövde göra något eftersom jag var ensam och mådde skit.......

som sagt; vem fan skulle vilja bry sig om eller tänka på mig......

nu ska jag sova... är det meningen.......... frukost kl 7:30 imorgon... min kontaktperson äter frukost ihop med oss...... första gången för mig... inte för att jag tror att det är så "världsomvälvande", men det kanske känns lite lugnare....... jag vet inte......

Har varit hos min t på fm idag. Drog över tiden och jag missade bussen. Sprang som en tok för att hinna tillbaka hit till ÄS i tid. Jag vet att de inte är så noga med tiderna så... men JAG är det.

Ja, vad har då hänt sedan sist... Har dött av min kontaktpersons eviga tjat om att jag skulle ha ett värde... Han vet det, så därför säger han det ofta...... självklart i all välmening - att jag ska kunna ta det till mig någon gång...... men jag börjar gråta varje gång...

Hade möte med honom och min t igår...... Var helt genomsvett efteråt... blev för mycket positivt............ jag klarade inte av det...... Innan satt vi ute och han bläddrade i tidningen.. och jag bara satt där..... bara var...... existerade........ Samma sorts trygghet som jag fått på avd................. och jag förbannar mig själv för att jag tillåter mig att känna så..........

Just det, hade samtalsgrupp i tisdags fm..... JAG babblade mest.............. var den enda som gjort "läxan"......... och sen... jag vet inte.... jag kanske känner mig trygg.... och vill ta vara på varje droppe hjälp jag kan få.... och då blir det att man pratar..........

Var i stallet igår..... Gick väl ok, men det är liiite väl varmt att rida när det är 27 grader................ Tror att lille (eller ja, store) S var lika svett som jag... Sen drog vi självklart över på tiden så jag bara hann till bussen med 1 min marginal efter att ha rusat hela vägen - mer eller mindre..........

Blev så konstigt..... ridläraren flyttade den enda i gruppen som kunde rida nästa vecka (det är en igenridning, men som helt plötsligt hamnat mitt i veckan istället för på helgen som överenskommet)... och då kunde ju jag vara med..... men ändå skrev hon inte upp mitt namn förrän en av de andra sa att "Maria säger ju att hon också kan då".......... Ridlektionen började helt ok... var ganska lugnt och avslappnat. Men sen kändes det som att hon hon blev mer och mer sur på mig......... Frågade om spöet.... hur jag skulle hålla det och byta hand när man byter varv... "du kan väl prova" fick jag till svar....... Tror att S kände av det för han blev lite... ja, jag vet inte........ less.............. precis som jag.........

Idag är det ångestskola kl 15........ Ska försöka hålla tyst........ jag har babblat tillräckligt på gruppen i tisdags....... Dessutom känns det som att jag kommer bryta ihop när som helst..........

RÄDD.

.........jävla skit......

paniken svämmar över alla breddar

maten

ÄS

kontaktpersonen (rädd att han ska bli besviken på mig)

terapin

min t (som jag känner håller på att lämna mig sakta men säkert)

kroppen

själen

DEN HÄR JÄVLA SOMMAREN

värmen

ljust dygnet runt

hela världen stannar

alla SKA vara så "lyckliga" och "vila upp sig"

........om jag ska vara helt ärlig så skulle jag helst ligga i en sjukhussäng och bli nedsövd och slippa allt................ dödshjälp är ju inte lagligt... men man kan ju alltid dö i en komplikation............

och vad ska jag göra, vad ska jag välja

vara med på sista lektionen på ridskolan

eller sista middagen (antar jag att det är) på ÄS

FÅR jag välja

kan jag välja

kan jag trixa till det så att det går att vara med på båda

missa sista ridlektionen i grupp och betala för en privatlektion

men för vilka pengar

....tror att jag håller på att bygga upp en fin migrän..........

måste packa klart allt idag så att jag bara kan hoppa i kläderna och fara

terapi kl 8:15 och så direkt till ÄS

10:00 fika, 11:30 gruppsamtal

mat, mat, mat

fara och hämta ridgrejorna

........och däremellan kommer jag att dö...

tvingade mig att gå och handla

verum, bröd

skakade så jag knappt fick i kortet när jag skulle betala

jävla SKIT

åt "lunch" på balkongen inför hela grannskapet

2 mackor och verum med allbran

kändes som en evighet

och en gigantisk lunch

alla stirrade

vet att det kommer bli bättre, men det tar ganska lång tid för en "normal utböling" att komma in i ett sådant här litet ställe

håller på att packa inför veckan

men jag måste fara hem imorgon kväll i alla fall och hämta ridkläderna inför onsdag

det ser ut att bli regn, men det hinner ju ändra sig

.............vill skära mig......... fan....

Kom hem för en stund sedan. Ganska intressant att det tar en halv dag att rida i 45 min... men så är det när bussarna går på sommartidtabell.

Tänkte först att jag skiter i att fara dit. Orkar inte. Men så kom den där livslusten och tog över... och tack gode gud för det! Har galopperat för första gången!! Den här gången gick det - på en pigg häst bakom en annan galopperande häst..... Fusk... men.. ja, det var HÄRLIGT i alla fall!!! Vilken KÄNSLA!

Jag blev så jävla glad när H började galoppera att jag glömde allt annat - vilket kunde ha slutat i krasch om hästarna inte vore så snälla. Jag stod upp, för jag var bara så.... betagen!! FÖRÄLSKAD! Andra gången var jag ju mer förberedd så då satt jag ner, och det var myyycket lättare att sitta ner i galopp än i trav. Särskilt när hästen travar i otakt gissar jag...

Fan... har velat och längtat efter det här i ett halvår - och nu kommer det. NU.

Det som värmer mest är att... H är den häst som jag satt upp på först, någonsin.  Minns det som igår.

Tänk om jag skulle bli tvungen att sluta rida. Då skulle jag dö. Ja, det skulle jag. Det finns två saker jag lever för; hästar och att skapa ett "normalt" liv...

......ridläraren höll sig undan... känns inte bra alls...... men jag kan inte göra något mer åt det............. bara hoppas på att hon förstår att hon måste FÖRSÖKA planera bättre - både för sin och alla andras skull.... fattar att det inte är lätt.... men.. ett liv innebär alltid någon sorts plan eller planering..........

...........frågade om A.... lillen som brutit hovbenet... hon har varit iväg och röntgat honom igen..... och hon svarade att det är ännu värre nu................... så.... en dag när jag kommer dit så lär han inte vara där längre....... och jag kommer inte ens få säga hejdå.............. jag får aldrig säga hejdå.............. allt och alla bara försvinner..... poff..........

Har inte alls ätit som jag ska.... lite verum och all bran + 2 smörgåsar med smör och ost vid 11:30-snåret... och så en glass på stan medan jag väntade på bussen hem.......... Nu har jag mosat i mig 4 skorpor...... jihoo........

mailat min kontaktperson på ÄS

är pissförbannad på honom för att han tagit ifrån mig "kontrollen"

pissförbannad på mig själv att jag överlämnat allt - precis allt

samtidigt som jag INTE VILL FLY längre

jag orkar inte det heller

"du tittade på mig, ögonkontakt, och sa till mig att "ta inte alla på en gång" när jag fick laxtab
JÄVLA SKIT!!
var det ren slump eller var det med flit för att du känner mig

allt är åt helvete
hetsäter "fika" och vad ska jag göra nu då
jag kan ju inte ta tabletterna!!!!!!

är både skitförbannad och tacksam
har tänkt tanken på att skära mig istället
men det har jag sett andra av "de mina" i ögonen och samtidigt sagt att jag inte ska göra så det kan jag inte göra heller

vad ska jag göra då
jag DÖR
och jag hatar mig själv
HATAR

min mobil påminner mig som skalmans ät-och-sov-klocka, men ändå klarar jag det inte
jag är hopplös
ohjälpbar
precis som så många sagt och tyckt
värdelös
äcklig smutsig

och jag hatar den här feta kroppshyddan som jag måste bära på!!
varje gram ger mig mer att hata
den här veckan känns som en hetsätningsvecka men utan laxtab, och nu ORKAR JAG INTE MER

men jag kan inte ens ta fem små futtiga tabletter bara för att du sa sådär och tittade på mig!!!!
förnuft vs känsla
SAMVETE
vilja och motivation

jag är verkligen helt galen
sjuk i huvudet
knäpp

förlåt
jag måste skriva av mig innan jag kommer på något annat dumt att göra

om jag bara visste att jag inte behöver känna pressen att klara upp 15 års ätstörningar på 10 behandlingsdagar så kanske det vore lite lättare
men jag vet ju inte om jag får komma tillbaka till måltidsgruppen om det inte räcker med de knappt 8 dagar som är kvar

nu kommer jag få panikångest"