hade läkarmöte igår.... ny läkare eftersom min är sjukskriven och sedan ska vara barnledig i ett år.......

min t var med på mötet.... min kp kunde inte......

för att göra en lång historia kort så var jag så jävla rädd att jag inte kunde äta något alls under hela dagen.... och kvällen innan fick min kp stanna hos mig efter middagen och vakta mat och sopor... och han ville inte se att jag slog mig själv.. så han låste fast mina armar och höll om mig....... andades med mig......... ...kändes så jävla skönt........ så tryggt......... mina tårar bara rann.....

i alla fall.... läkarmötet gick åt helvete............. hon påstod att hon inte ens öppnat min journal... men ändå bestämde hon att jag har helt fel medicinering........ så from igår får jag bara sova en natt per vecka....... för hon tycker att det räcker......... hon tillhör de läkare som vägrar skriva ut beroendeframkallande mediciner..... hon kör på neuroleptika istället......... trots att jag haft samma dos i 6 år och är så försiktig så jag inte alls är beroende.........

så nu börjar kriget igen....... kriget för att få det drägligt igen................ ...och det vet jag ju att det tar 4-5 år........... och då har jag hunnit gå sönder och backa lååååååångt tillbaka... och då tänker jag inte leva längre........

ja..... jag ger bara upp......... jag orkar inte..... inte en jävla gång till..........

jag kommer inte klara av att åka buss......... fara och handla..... hämta ut min egen medicin........... och då är det ingen idé att jag fortsätter kämpa heller..

idag har ÄS dessutom lyckats med att bryta mot tystnadsplikten..... och så skyller de på varandra som ett gäng tonåringar........ (de hade några ungar på studiebesök och vi blev lovade att de INTE skulle vara på ÄS-programmets sida i huset.... men så kommer jag från sjukgymnasten och inser att de just varit i köket.. där mitt för- och efternamn står på kylen.......... så i panik rusade jag in på min KP's rum..... jag tänker fan inte vara någon apa i bur - särskilt inte när de tjatar om att man "alltid blir tillfrågad och har rätt att säga nej, och dessutom står och lovar att det okända folket ska stå och stirra på mina papper, mitt rum och se vem jag är.......) så jag har packat mina grejor... tänkte dra hem efter samtalet med min kp......... men pga snöstormen - och att jag verkligen vill komma någonstans, jag är så desperat så jag gör vad fan som helst - så lämnade jag sängkläder och resväska där.......

precis innan jag for så kom en av "humle och dumle" (en av de som skyller på varandra) in på mitt rum........ den störda psykologen........ hon hade blivit tillsagd av chefen att be mig om ursäkt för att ha brutit mot tystnadsplikten...... men det gjorde hon såklart inte.......... utan istället talade hon om att det blev ett litet missförstånd - men det gjorde ju ingenting för det var ju så litet..... så egentligen menade hon på att hon inte hade något att be om ursäkt för..........

...men då jävlar tände jag till.............

sa att hon kan kalla sina handlingar för vad hon vill - det är ändå brott mot tystnadsplikten..... och när jag talade om att chefen sagt att det skulle skrivas en avvikelserapport så blev ögonen svarta i skallen på henne........... det syns så väl på henne..... och så snörper hon ihop munnen utan att säga ett ord, går ut från rummet och smäller igen dörren - alltid samma sak......

jag tog på mig de sista ytterkläderna och sen stövlade jag raka vägen förbi henne och gick till chefen och sa precis som det var....... och hon var helstirrig för hon är så rädd för mig......... och när jag sa hejdå och önskade henne trevlig helg så såg hon svimfärdig ut av chock............ ja tänk - jag kan skilja på sak och person, det är ju helt fantastiskt................... eller.........

min kp förstår... så jag ska inte komma dit förrän till middagen på måndag....... slippa lunchen och cp-mötet på em........

och sen får jag se när jag är där och inte......... varför sitta på ett ställe och bara må sämre och sämre, bli tjockare och tjockare, och bli kränkt och felbehandlad stup i kvarten......

jag satt i fosterställning och grät så jag skakade och skrek till min kp att jag aldrig mer kommer komma tillbaka till behandlingsprogrammet.... det får bli vad det vill, men jag kommer aldrig mer tillbaka....... aldrig..... då dör jag hellre.......

han slog armarna om mig och försökte trösta..... utan honom skulle jag inte ha varit kvar såhär länge...........

å andra sidan; vad spelar det för roll när läkaren har börjat kapa bort och rasera det jag kämpat för att bygga upp så länge................

 

Marie

13 december 2011 20:34

Hej vännen,hur går det för dig????
Jäkla läkare.....attans så avigt sjukvårds system!!! Har inte varit så mycket i dess klor men inser att man måste vara nog så frisk och stark för att kunna handskas med den!!!
Stor Lucia kram på dig Maria

http://lealpre

Maria

20 december 2011 20:23

Hej fina du! Det går inge vidare för mig.. jag bara gråter och gråter.. och imorgon är sista dagen på behandlingen....
Har ingen aning om vad som händer nu.. och jag kan inte tänka heller, för jag är så trött...
Helgen var helt galen..
Fredag: från behandlingen till ridskolan på em, stannade en bra stund efteråt och gosade med hästen.. kom hem runt 20-snåret.. cyklade till och från stallet i ishalka.....
Lördag: tur på stan och på apoteket.. cyklade till ridskolan igen (halt som sååååååpa) för genrep av juluppvisningen och så träffade jag en nyfunnen kompis där, och vi badade hennes häst (som säljs på fredag..)... kom hem runt 21-snåret...
Söndag: ridlekis från 8:30 och direkt därifrån till juluppvisningen.. kom hem runt 22-snåret...
Så jag har minst sagt flytt till hästarna i helgen - bokstavligt talat.....
Jag vet inte vad jag skriver.. är så trött... Är förkyld också och har fått slåss för att få medicin för det..... :'(

Stor kram tillbaka!

 

elina

17 december 2011 11:30

vad tyst det är runt dig gumman..... tittar till dig var dag!tur du har fb <3

Maria

20 december 2011 20:27

mmm.... känns som att jag inte orkar med det här.. och det skrämmer mig......
är bara så ledsen... har inget att skriva..
:'(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...