Har ätit mitt förbannade kvällsfika. Och kompenserat en hel del för "bortfallet" av bl.a lunchen. Verum och All bran, smörgås med smör och ost. Citron-te.

Mår illa. Är trött. Utmattad.

Har Tilda ute. Astrid var ute förut. Hon behövde busa av sig, men självklart duger det inte att hon kan springa och leka själv. Matte måste ju vara med...   

Till slut hoppade hon upp i famnen på mig när jag satt hos henne på golvet. Bara sådär. Och studsade i knät på mig så att hon knockade min haka och jag bet mig i läppen. Sen glor hon på MIG som att det var MITT FEL!! Så nu ligger hon i sitt lilla hus i buren med ansiktet vänt bort så att jag ska förstå precis HUR sur hon är........

Vill gå ut.... bara gå... någonstans...... men jag vet inte hur jag skulle orka..... eller var jag skulle gå......

Vet att det låter dumt... och att ingen annan känner så eller förstår.... men.. jag längtar tillbaka till ÄS........... Mindre att tänka på... mindre ansvar.... fokusera på att försöka andas.... och.. maten........ Och av någon konstig anledning... så kan jag.. tydligen.... gråta där......

Det är synd att ridningen krockar så fatalt med ÄS....... Annars vore det mycket bättre... Å andra sidan vet jag inte om ridläraren vill ha mig där........ Visst - hon behöver pengarna... men eftersom jag bryr mig om henne.. så önskar jag att hon brydde sig om mig..... litelite..........

Hela den här veckan är så konstig. Måndag - missad terapi vid halv nio, start ÄS kl 14. Tisdag - ÄS, gruppsamtal, terapi, förvirring... Onsdag - ÄS, samtal med kontaktpersonen, hem pga helg, handla MAT ( = chock). Torsdag - röd dag då allt är dött. Fredag - jag ger upp. Imorgon är det lördag. Sen söndag, och då är det meningen att jag ska ta mig till och från ridningen på något sätt, och kunna vara med där... Har ingen aning om vad hon sagt till de andra om min frånvaro, så jag har bestämt mig för att säga att jag varit på sjukhuset. Då kvittar det vad hon sagt eller inte sagt.

.........vill skära mig... gode värld vad jag vill skära mig.............. hetsätning........ det är vad kroppen vill......... men jag får inte laxera................ jag har en bild i mitt huvud... en bild av mig där jag lämnar alla laxtab till min kontakt och han ser att jag inte tagit någon av dem................. ......varför ska det vara så jävla svårt..............

Orkade inte mer imorse... så på fm tog jag mitt pick och pack och drog iväg......... lagom till "fikat"............. Har haft mobilen på ljudlös, men självklart fungerar ju ändå larmet...... Har skämts ihjäl när det satt igång och jag börjat gräva i byxfickan för att stänga av det....... Samvetet har muttrat surt... samtidigt som känslan jublat........

Suget efter rakblad består......... är som att kroppen säger att det är nog nu, nu måste den få något..... få bestraffning.............

Försöker komma på något sätt att slippa fara hem efter sommaren så sent......... Känns som att jag är skyldig mina sk föräldrar att ta hand om dem... eftersom jag inte var hos dem i julas och de kom hit och hjälpte mig flytta..........

Har frågat ridläraren om vilken dag det blir ridning av i höst.... men hon svarade inte förrän i em att hon inte har någon aning..... och nu har jag mailat min kontakt på ÄS och frågat när de öppnar igen efter sommaren..........

jag HATAR SOMMAREN!!!!!!!!

hela jävla världen stannar upp för att alla ska stressa och pressa sig till att "vara lyckliga" enda gången på hela jävla året................ allt ska göras - renoveringar, trädgård, sola, bada, semester..... ALLT! ..och så kommer folk tillbaka till jobbet efter semestern och är än mer utpumpade än vad de var INNAN de gick på semester.........