Jag babblade på temagruppen ändå. Försökte berätta hur det är för mig. Tror att ledarna förstår, men inte mina kära medpatienter... Den nya tjejen verkar inte vara särskilt intresserad av att vara här. Hon skiter i allt, alla råd hon får av personalen, och far härifrån stup i kvarten. Hon får väl göra som hon vill; vill hon fortsätta sin "karriär" som drogmissbrukande bulimiker så får hon väl göra det. Det är bara det att det drar i min destruktiva sida.....

Allt här är konstruktivt och positivt, jämfört med den övriga psykiatrin där det mest bara är diagnos, medicin, prata, ev inläggning. Här är en plats för tillfrisknande. En plats för positiva tankar. Drömmar. Hopp. Och så mitt i allt kommer en halvseg människa som inte ens vill ta vara på de få dagar som är kvar innan de stänger för sommaren. Därför tror jag att hon fått en "deal". Vet hur polis och soc brukar göra så med unga missbrukare... "om du gör det här så ser vi mellan fingrarna och ger dig en chans till"........

Berättade i alla fall om att jag inte äger min kropp, att jag dömmer och straffar mig hårdast, lever efter ouppnåeliga krav som andra satt upp........ osv........

Kändes så hemskt..... så jävla jobbigt.......... hade inte min kontaktperson suttit närmast mig så hade jag brutit ihop och dött....... I och för sig... jag grät ju i alla fall........ men inte HELT okontrollerat.....

Imorgon efter lunch är det byebye med den här veckan. Sen ska jag stå på egna ben fram till måndag lunch.......... ....f*ck*.................

..alla hade besök ikväll på vår ensamma tid - tid utan personal här.... jag var så ledsen och mådde så dåligt - och gör fortfarande - att jag for hem..... tittade till ninisarna.... var orolig att det skulle vara smällhett......... visst, jag vet att det inte blir det, egentligen.... men jag behövde göra något eftersom jag var ensam och mådde skit.......

som sagt; vem fan skulle vilja bry sig om eller tänka på mig......

nu ska jag sova... är det meningen.......... frukost kl 7:30 imorgon... min kontaktperson äter frukost ihop med oss...... första gången för mig... inte för att jag tror att det är så "världsomvälvande", men det kanske känns lite lugnare....... jag vet inte......

Har varit hos min t på fm idag. Drog över tiden och jag missade bussen. Sprang som en tok för att hinna tillbaka hit till ÄS i tid. Jag vet att de inte är så noga med tiderna så... men JAG är det.

Ja, vad har då hänt sedan sist... Har dött av min kontaktpersons eviga tjat om att jag skulle ha ett värde... Han vet det, så därför säger han det ofta...... självklart i all välmening - att jag ska kunna ta det till mig någon gång...... men jag börjar gråta varje gång...

Hade möte med honom och min t igår...... Var helt genomsvett efteråt... blev för mycket positivt............ jag klarade inte av det...... Innan satt vi ute och han bläddrade i tidningen.. och jag bara satt där..... bara var...... existerade........ Samma sorts trygghet som jag fått på avd................. och jag förbannar mig själv för att jag tillåter mig att känna så..........

Just det, hade samtalsgrupp i tisdags fm..... JAG babblade mest.............. var den enda som gjort "läxan"......... och sen... jag vet inte.... jag kanske känner mig trygg.... och vill ta vara på varje droppe hjälp jag kan få.... och då blir det att man pratar..........

Var i stallet igår..... Gick väl ok, men det är liiite väl varmt att rida när det är 27 grader................ Tror att lille (eller ja, store) S var lika svett som jag... Sen drog vi självklart över på tiden så jag bara hann till bussen med 1 min marginal efter att ha rusat hela vägen - mer eller mindre..........

Blev så konstigt..... ridläraren flyttade den enda i gruppen som kunde rida nästa vecka (det är en igenridning, men som helt plötsligt hamnat mitt i veckan istället för på helgen som överenskommet)... och då kunde ju jag vara med..... men ändå skrev hon inte upp mitt namn förrän en av de andra sa att "Maria säger ju att hon också kan då".......... Ridlektionen började helt ok... var ganska lugnt och avslappnat. Men sen kändes det som att hon hon blev mer och mer sur på mig......... Frågade om spöet.... hur jag skulle hålla det och byta hand när man byter varv... "du kan väl prova" fick jag till svar....... Tror att S kände av det för han blev lite... ja, jag vet inte........ less.............. precis som jag.........

Idag är det ångestskola kl 15........ Ska försöka hålla tyst........ jag har babblat tillräckligt på gruppen i tisdags....... Dessutom känns det som att jag kommer bryta ihop när som helst..........

RÄDD.

.........jävla skit......