var hos min kontaktperson på ÄS idag... sista gången innan han (vi båda) har semester..... var duktig och åt lite innan... som om det skulle gottgöra för en helt cp-vecka............ men ja, jag vet - jag gör inte det här för hans skull..... det är för min skull.....

men jag klarar inte av att göra det för min skull.... inte nu...... behöver någon att följa.. någon som talar om hur jag ska göra..... håller ordning på mig............ behöver få vara liten............ bli tröstad....... ..men det gör också ont........ jävligt ont.... han frågar varför..... jag vet inte........ vill nog inte veta............ rädd.........

han frågade om det...... om jag var rädd......... svarade att på en skala från 1 till 10 så är det 25................. alltid rädd............. och sen kom dem.. orden som skär i mig som tusen knivar........... "det måste vara väldigt jobbigt för dig att vara rädd hela tiden".... och så den där blicken.......... som säger "du behöver inte vara rädd här, du är trygg"........ och jag vet att det är sant............... jävla skit!!!

kämpade så hårt för att inte gråta så jag var genomsvett när tiden var slut...........

ville inte gå.......... och jag ville inte säga hejdå "bara sådär"........... ingen kram....... ingenting........ men.. ok... jag vet att det var ett hjärtligt hejdå i alla fall...... det kändes verkligen när vi stod där och småpratade innan jag skulle gå.......... .....men det är väl själva fan att man inte kan krama varandra - som människor och inte "man" och "kvinna".............. jag pratar ju med honom som om han vore en kvinna.... ser på honom som så......... hur skulle jag annars kunna sitta och prata om mens, hängtuttar, förstoppning, övergreppen.......................

han kommer i alla fall att ringa till mig den 21 juli... när jag är i fjällen......... han jobbar då... 3 dagar.... sen har jag tid hos honom i augusti igen.........

fan... jag vet hur det kommer bli i sommar....... antingen kommer jag rasa i vikt eller så kommer jag rulla fram............

...............behöver tröst......... trygghet.... värme............... och det kan jag inte ta emot......... och det gör så in i helvete ont................

åt middag.... för fort... sen pratade jag med mamma i telefon och då brast allt....... började hetsäta....... fick panik när jag insåg - för hundrade gången, minst - att jag inte har eller ska ta laxertab.............

gav mig ut för att springa...... hade så djävulskt ont i magen... och den här gången gick det inte över.......... det blev värre när jag sprang............. höll på att ramla ihop på spåret... kallsvettades och skakade...... så jag gick istället.... det gjorde att jag gav mig själv en straffrunda............. och enligt kartan jag har så ska den TOTALA längden från "start" till "mål" vara nästan 9km........ MEN - det är fel... avstickaren från elljusspåret är ca 9km........... sen ska man ta sig dit och tillbaka också...........

menmen... jag hittade några jättefina platser... orkidéer.. myrar..... bergsknallar........ och MYGG........... har en hel myggsvärm ligger död i hårbotten..... orkade inte duscha när jag kom hem... och jag är ju bara FÖR bra; "något kliar i skallen, undrar om det är något skräp....."... *sätter upp handen och drar den över skallen och mosar in 10 myggor i håret varje gång* .. "jävla mygg, nu fick jag några kroppar under naglarna... fy fan........"....

och så har det hållit på... för jag är tydligen halvt hjärndöd och därför saknas korttidsminnet helt......................

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄHH!!!