gråter men det kommer inga tårar........

jag DÖR!!!

av en slump råkade jag på en stooor dölehäst, och han är det mysigaste jag någonsin sett!!!!

tog gladeligen över grimskaftet och stod och höll honom!!

han lade sin stora mule på min axel och blåste i örat på mig - herregud vilken UNDERBAR häst!!!

JAG VILL HA!!!!!!!

han var så fruktansvärt kelen och go - önskar att jag hade sluppit lämna honom ifrån mig...........

kunde se framför mig hur vi strövade runt i skogen barbacka och bara med ett hackamore eller ingenting alls!

vilken MYSFARBROR!!!!!!!!!

idag är en sådan där dag när jag inte orkar eller vill göra någonting... ändå ska jag till gården i em..... försöker intala mig att det ska bli skönt att "stänga av" en stund... och att jag ju faktiskt får röra på min feta kropp.

Veckan snart slut. Har beställt ridskor. Blev de med stålhätta, dels för att jag verkligen vill ha ett par bruna och dels för att de var lite mindre i storleken. De andra fanns nämligen inte i strl 35 och innermåttet var 1 cm (!) längre än de med stålhätta. Beställde ett par chaps också - bruna såklart. Valde mellan syntet och mocka. Blev syntet pga att de var 1 cm vidare vid vaden är de andra. Jag har ju korta, tjocka ben... därav skulle jag aldrig kunna köpa ridstövlar..

Beställde ett par handskar också när jag ändå var igång. Och olja till skorna. Prydligt och fint!  

Kalaset kostade tolv hundra... men å andra sidan hade det varit priset för ridskorna om jag inte köpt dem där. Mina andra billiga "skit-ridskor" håller ju än trots att de är så välanvända, så jag hoppas att de här håller minst lika bra när de är i nubuck.

Har haft samtal på ÄS idag igen. Min kp är verkligen bäst. Det är bara så synd att han inte vet vad han ska göra nu när allt skiter sig. Önskar att han kunde ha varit utan den erfarenheten...  

Jag vet inte hur jag gjort världen så illa att jag förtjänar att ha det såhär.. men... jag antar att det bara är min lott i livet...

Imorgon ska jag till gården på em, och greja i stallet och ev rida. Blir säkert "plankan" - den lilla B-ponny som jag ridit förut och som inte har ett endaste uns hull... Tror inte att min "kollega" vill att jag sitter upp på fjordingen efter att jag ramlade av förra veckan.. Söndagen är det barngrupper på gården, och sen är helgen slut. Så börjar allt om igen.....

Var och red igår. Det gick.. inte bra... men det var kul. Fick byta häst 2 min innan vi började, så jag var helt sönderstressad. Sen blev det inte många rätt... Satt visserligen ganska bra i trav, och lyckades få på höger galopp jättefint. Men det var också allt. Hade "surpuppan" igen, och hon har svårt att fatta vänster galopp och det är just den sidan i ryggen/benen som gör som mest ont på mig. Fick rida runt på stora mittvolten och ställa hästarna rätt. Ganska svårt att göra avståndsbedömning så att volten blir rund... *host*

Vet inte om jag blir favoriserad för att vi känner varandra lite sedan tidigare, men ja, alla i min ridgrupp vet vad jag heter nu redan efter 2 ggr...... Antar att jag antingen rider dåligt, eller att hon verkligen vill lära mig, eller att jag rider bra. Har ju ingen aning om hur mycket hon gapar på var och en av de andra liksom....   

Är i alla fall skönt att varje moment faktiskt räknas. Man kan liksom inte "glida igenom" lektionerna, och det är ju inte därför man är där heller. Instruktören är verkligen jättebra och hon VILL ju att vi ska lära oss - till skillnad från en av de andra jag hade förra terminen... Har pratat med en tjej på gården där jag brukar vara på helgerna, och hon berättade vad hon hade för tankar om min gamla instruktör... "Hur kan man hålla i ridlektioner när man inte ens kan rida själv?!??", sa hon..! Haha!!! Det är precis vad jag har funderat på om hon verkligen kan! Har ju sett henne rida och ja, jag kan inte rida men har aldrig påstått att jag kan det heller..!!

Imorse var jag hos sjukgymnasten, och sen drog jag vidare till Granngården för att titta på ridskor. Men det var så djävulskt dyrt där och det fanns inget som jag ville ha, så jag får beställa på Hööks. Vet inte om man ska ha ridskor med eller utan stålhätta... Vad är för- och nackdelar??? Skriv gärna och kommentera!!

Jag fattar ju att man sparar sina tår, men är det värt att släpa runt på tunga skor för det som ev kan hända... och jag har ju blivit trampad många ggr, men har klarat tårna ändå. Bara fått blåmärken 2 ggr. Men visst, det är väl skönt om man slipper det. Hörde någonstans att skor med stålhätta gör så att man blir iskall om fötterna, och det är kanske inte en höjdare om man har problem med det..

Ja inte vet jag.

När jag gick från Granngården så var jag självfallet tvungen att halka och lägga mig på vägkanten. Slog i på precis samma ställe som i lördags och började nästan gråta av smärtan... Kunde inte röra mig, men skakade av mig det eftersom jag vet att det blir bättre bara jag rör på mig. Så jag traskade vidare. Det är så jävla pinsamt när det kommer en massa bilar och de saktar in och stirrar. Varför ska de glo??? Det är ju inte som att någon stannar och frågar hur det gick!

Ikväll är det tv-kväll. Imorgon ska jag träffa min kp. På lördag är det hästskötsel och ev ridning som gäller, men då små ettriga ponnysar... Jag ska ALDRIG ha en ponny. Om jag så fick en gratis så skulle jag inte ta den. Jag gillar bara storhästar. Fjordingar är ju söta, men ändå - ponny liksom........ Nej. Ett stort nordsvenskt skogstroll vill jag ha!

Varit på gården idag också. Fick morgonen själv för att det var tävling vid en lokal klubb. Min "kollega" for direkt dit medan jag tog tag i alla sysslor. Kan ju konstatera att det är ganska så spännande att se hur mycket man hinner.. Prova ut grimmor som passar hyfsat (inte lätt i den oordningen...), gå ut med 11 hästar till deras respektive hage, fodra dem efter att man slitit loss höensilage och mosat ner i portionskassar, byta vatten åt alla, mocka, ge fåren mat och vatten, göra mat till grisarna och mocka åt dem, sopa hela alltet, sortera och TA REDA PÅ ANDRAS RÖRA... ja.... en hel del hinner man... men ändå är det så mycket kvar. Alla kaniner (hatar att stå och smälla bort isen i vattenskålarna), in med mer torv till hästarna, och så finns det ju marsvin och katter också... Det går bara runtruntrunt. Man hinner inte mer än att sopa av stallgången så är det dags att sopa igen. Särskilt när man har en massa barngrupper som rider och tar hand om djur. Trodde att mina öron skulle ramla av pga allt tjatter efter ena gruppen, och då var den inte ens fulltalig, så det kommer att bli spännande nästa gång... Barnen är väl inte jobbiga i sig, men det är en jobbig SITUATION att ha ordning på en barnaskara när deras föräldrar står bredvid eller en bit bort och tittar på och lyssnar. Jag känner att jag ju inte har några barn själv, så vem är jag att uppfostra andras ungar... och när jag jobbade på dagis så var ju inga föräldrar närvarande, så då fungerade det ju. Då är man mer fri och barnen använder inte föräldern/föräldrarna/familjen (ja, vissa tar med sig hela familjen..) att söka skydd bakom.

Nu lägger jag mig och dör. Är så slut och ledsen. Mår inte alls bra. Det kommer som en rekyl när jag stannar upp.

Alla verkar ha fullt upp... utom jag.......

Jaha, idag har jag ramlat av min första häst.... eller ja, häst och häst - det var en fjording.. Hon krånglade redan på vägen till stallet, och i stallet, och utanför så jag anade väl att det skulle kunna vara så. Hon drog iväg med mig in på stallplanen 2 ggr när jag suttit upp på ridplanen, och jag blev riktigt jävla sur. Red så ut och min "kollega" promenerade bredvid med en av sina små shettisar. Kände hur damen drog iväg och jag var allt annat än glad........ Hon ryckte tygel och började bralla iväg i trav. Skitkul. Jag muttrade och försökte bromsa, bromsa, bromsa, men satt till slut på sniskan och hade mantag. Hade ingen aning om vad jag skulle göra. Till slut halvramlade jag såklart av.. delvis för att jag ju även insåg att jag inte skulle få stopp på henne och vi mötte ett äldre par som var ute och promenerade. Man behöver ju inte skrämma ihjäl folk med ridlekishästar liksom.....

Slog i svanskotan, men det var nog allt. Satt upp igen när "kollegan" kommit fram med sin lilla shettis och fick en hel del tips om hur man ska göra. Redde sedan ut de nästkommande situationerna på egen hand.

Men det var... ja, vad ska man säga...... "spännande". "Man hinner tänka så himla mycket" brukar det ju heta, men jag grälade bara på hästen under min lilla luftfärd. Började såklart redan när jag satt på henne, och jag var så arg när jag ramlade av att jag fortsatte muttra om "ouppfostrade hästar" och "ponnyjävlar"... genom den lilla flygturen, och inte slutade jag för att jag damp ner i backen. Hoppade på fötter direkt och skällde ut häststackaren som stod där och tänkte "Määäh, vad gör du dääääär???? Skulle inte du sitta på min rygg???!!!? HIHIHIHIIII!!!".....

Jag måste bara sluta tänka att "den här gången kommer det att bli bra". Måste försöka vara lite mer realist.

Gissar att jag fick sitta upp på just den här hästen för att jag skulle lära mig en läxa - eftersom jag gissar att "min kollega" anser att jag lämnar över för mycket till de äldre barnen som ska vara "hästkunniga" men som inte är det. Tyvärr så funkar det inte så med mig, utan jag inser istället hur dåligt rustad jag är för att hantera svåra hästar. Men man lär sig ju massor. Betydligt mer än att sitta på en trött ridskolehäst.

Bad "kollegan" om ursäkt ifall hon tyckte att det var pinsamt... men hon sa att det inte gjorde något. Ja, inte vet jag.

Varför måste man ha en svanskota..... den är ju bara ivägen. Och gör ont...

Kommer skrämma ihjäl min kp om jag berättar att jag ramlat av...... för han vet att jag ALDRIG skulle be om hjälp, oavsett vad som än hände... så jag får väl se om jag berättar något......

Ja, vad har jag annars gjort.... Gömt mig från mig själv..

Har hjälpt "kollegan" att köra in 15-20 torvbalar. Fått höra skräckhistorier om hur andra ryttare kan vara. Gosat med och mockat åt lite andra djur. Fått veta att jag blir ensam där imorgon innan barnen börjar droppa in (och hon kommer alltid sent...). Så det är bara att hugga tag i... allt...........

Menmen.. så är livet!