varit på äs, träffat min kp

jag grät hela tiden idag också

han gjorde flera pauser, satte sig bredvid mig och försökte trösta

jag är bara så ledsen, så ensam

och det är så hopplöst - allt

ville inte fara hem, men jag kunde ju inte stanna där

fått erbjudande om att motionera hästar ikväll och imorgon

har bestämt att låta bli det ikväll, men ska dit imorgon

sitta upp på "plankan"... alltid lika spännande......

mitt arsle är för stort i jämförelse med den lilla hull-lösa ponnyryggen

ja herregud, ponny.......... jag är verkligen ingen ponnymänniska, men man tager vad man haver

det är ju antalet timmar i sadeln som är viktigast, sägs det

så det kör jag på, helhjärtat