Alla verkar ha fullt upp... utom jag.......

Jaha, idag har jag ramlat av min första häst.... eller ja, häst och häst - det var en fjording.. Hon krånglade redan på vägen till stallet, och i stallet, och utanför så jag anade väl att det skulle kunna vara så. Hon drog iväg med mig in på stallplanen 2 ggr när jag suttit upp på ridplanen, och jag blev riktigt jävla sur. Red så ut och min "kollega" promenerade bredvid med en av sina små shettisar. Kände hur damen drog iväg och jag var allt annat än glad........ Hon ryckte tygel och började bralla iväg i trav. Skitkul. Jag muttrade och försökte bromsa, bromsa, bromsa, men satt till slut på sniskan och hade mantag. Hade ingen aning om vad jag skulle göra. Till slut halvramlade jag såklart av.. delvis för att jag ju även insåg att jag inte skulle få stopp på henne och vi mötte ett äldre par som var ute och promenerade. Man behöver ju inte skrämma ihjäl folk med ridlekishästar liksom.....

Slog i svanskotan, men det var nog allt. Satt upp igen när "kollegan" kommit fram med sin lilla shettis och fick en hel del tips om hur man ska göra. Redde sedan ut de nästkommande situationerna på egen hand.

Men det var... ja, vad ska man säga...... "spännande". "Man hinner tänka så himla mycket" brukar det ju heta, men jag grälade bara på hästen under min lilla luftfärd. Började såklart redan när jag satt på henne, och jag var så arg när jag ramlade av att jag fortsatte muttra om "ouppfostrade hästar" och "ponnyjävlar"... genom den lilla flygturen, och inte slutade jag för att jag damp ner i backen. Hoppade på fötter direkt och skällde ut häststackaren som stod där och tänkte "Määäh, vad gör du dääääär???? Skulle inte du sitta på min rygg???!!!? HIHIHIHIIII!!!".....

Jag måste bara sluta tänka att "den här gången kommer det att bli bra". Måste försöka vara lite mer realist.

Gissar att jag fick sitta upp på just den här hästen för att jag skulle lära mig en läxa - eftersom jag gissar att "min kollega" anser att jag lämnar över för mycket till de äldre barnen som ska vara "hästkunniga" men som inte är det. Tyvärr så funkar det inte så med mig, utan jag inser istället hur dåligt rustad jag är för att hantera svåra hästar. Men man lär sig ju massor. Betydligt mer än att sitta på en trött ridskolehäst.

Bad "kollegan" om ursäkt ifall hon tyckte att det var pinsamt... men hon sa att det inte gjorde något. Ja, inte vet jag.

Varför måste man ha en svanskota..... den är ju bara ivägen. Och gör ont...

Kommer skrämma ihjäl min kp om jag berättar att jag ramlat av...... för han vet att jag ALDRIG skulle be om hjälp, oavsett vad som än hände... så jag får väl se om jag berättar något......

Ja, vad har jag annars gjort.... Gömt mig från mig själv..

Har hjälpt "kollegan" att köra in 15-20 torvbalar. Fått höra skräckhistorier om hur andra ryttare kan vara. Gosat med och mockat åt lite andra djur. Fått veta att jag blir ensam där imorgon innan barnen börjar droppa in (och hon kommer alltid sent...). Så det är bara att hugga tag i... allt...........

Menmen.. så är livet!