varit på äs, träffat min kp

jag grät hela tiden idag också

han gjorde flera pauser, satte sig bredvid mig och försökte trösta

jag är bara så ledsen, så ensam

och det är så hopplöst - allt

ville inte fara hem, men jag kunde ju inte stanna där

fått erbjudande om att motionera hästar ikväll och imorgon

har bestämt att låta bli det ikväll, men ska dit imorgon

sitta upp på "plankan"... alltid lika spännande......

mitt arsle är för stort i jämförelse med den lilla hull-lösa ponnyryggen

ja herregud, ponny.......... jag är verkligen ingen ponnymänniska, men man tager vad man haver

det är ju antalet timmar i sadeln som är viktigast, sägs det

så det kör jag på, helhjärtat

har bara gått ur sängen för att gå och handla idag

köpte en massa skit

ätit upp allt

ligger här och bara dör, men det syns inte

imorgon ska jag till min kp efter lunch

vill bara gömma mig i hans famn

försvinna bort, vila en stund - vad som helst

orkar inte ha det såhär längre

bara ligger här

orkar inte leva

och allt pga en störd jävla läkare

hur svårt kan det vara???

tydligen jävligt svårt.....

vill bara hetsäta

men helst av allt vill jag skära mig

......vill bara somna in och aldrig mer vakna........

tre av mina vänner är på ÄS

min kp har jobbat kväll, så de har ätit både em-fika och middag med honom

lyckostar

men jag tänker inte be om att få komma dit igen

aldrig i livet

de var så tillmötesgående när jag var utsvulten

men nu skiter de flesta av dem i mig

sorgligt och dumt? - ja, definitivt

men det är den kassa, sanna verkligheten

man blir lämnad när man istället snubblar åt andra hållet

har inte varit och ridit i em/ikväll

äcklet kom igår och jag har fortfarande ont

dessutom är jag helt skärrad och panikslagen ändå

blev för jobbigt att ta sig dit

fattar inte varför, eftersom jag VET att det blir BRA så fort jag bara får en häst tilldelad

så himla onödigt

räknade ut igår kväll hur många dagar till som mina mediciner räcker

fick panikångest

ser inte särskilt "bra" ut

idag är den beräknade förlossningsdagen för min läkare

och så är hon borta tills minst årsskiftet

känns förjävligt

dels att inte få veta att hon är ok och att hon lever

och att jag inte kommer längre än såhär, trots att jag kämpat så jävla hårt

det har ju liksom redan börjat - förfallet

jag bara ligger här i sängen och ruttnar bort

ensam

stänger av allt, alla känslor, tankar... bara för att härda ut i stunden

ensam

ENSAM ENSAM ENSAM

jag vet inte, jag bara pallar inte mer, inte längre

gråter

men bara på insidan

orkar inte leva längre

men är för trött för att ta mitt liv

kan inte hålla på såhär

kan inte låta vården förstöra samma sak om och om igen

snart hamnar jag väl på låst avdelning igen

och det tänker jag INTE låta dem göra mot mig

aldrig

då dör jag hellre

jag fattar inte hur svårt det kan vara att hitta en läkare - som LYSSNAR på mig

kan väl inte ha haft den enda som inte är pensionär, utan som gick på barnledighet

eller också så är jag väl ett så totalt psykfall som man sagt till mig

jag skulle skjuta skallen av mig om jag hade något att göra det med

varit på äs

haft samtal med min kp

han är så gullig när han försöker intala mig att söka hjälp för menssmärtorna

han bryr sig verkligen

det är hisnande - minst sagt

det är bara ett fåtal människor som någonsin gett mig den blicken tidigare

blicken som säger att "du kan tro vad du vill, jag bryr mig om dig ändå och det vet du"

jag skäms

vet att jag tassar runt som en idiot

försöker gömma mig från att bli sedd

så jag slipper gråta, slipper känna och tänka

men jag kan inte gömma mig för honom

det är både skönt och jobbigt

och pinsamt

varje gång tror jag att jag ska kunna smita, komma undan

men han fångar in mig varje gång

kvittar hur mycket jag än försöker att slingra mig

det är en stor trygghet - faktiskt

nu ligger jag i sängen igen

orkar inte leva, orkar inte existera

vet inte vad jag ska göra

är helt slut

varit hos min t på fm och hos sjukgymnasten på em

fick sådan prestationsångest så jag ville skära mig

.....vill skära mig nu också... men ska inte

har ätit för mycket middag idag

var antagligen så hungrig, eller det är i alla fall vad jag vill tro

imorgon är det samtal på ÄS igen

saknar min kp så att det gör ont

ska träffa honom efter lunch, och sen ska jag hem och byta om

så drar jag till gården och ska sova över där tills på lördag

motionera små ponnysar

och så är det barngrupper på lördag

tjejen skrev så att jag förstod att hon ev ville ha sällskap och slippa sova där själv

och jag tänkte "varför inte"

annars hade jag kommit hem sent, inte kunna sova, och så ska jag upp tidigt på lördag

vi är ganska så lika, vilket är hysteriskt roligt ibland

båda är inte vana att "umgås" med andra - tex

så jag tror att det kommer bli bra

men jag gör en kvalificerad gissning att jag kommer vara mer än död på lördag em ändå.........

nu ska jag krypa ner i sängen och dö en stund

adios amigos

..och jag fick typ nervsammanbrott pga det.... så jag ställde in tiden hos sjukgymn.. gick till stallet istället...... stod där och pratade med hästarna.... och satte mig till slut på en stor låda i mörkret och bara andades.. lyssnade, luktade - häst..... dessa underbara varelser... blev så himla trött när ångesten och oron började försvinna mer och mer....... hade det inte varit folk där och om det inte varit så kallt, så hade jag somnat...

var verkligen ett totalt vrak innan.... och ändå fick jag inte ta någon medicin.. eftersom jag inte har något att fylla på med när den väl är slut....... så... nu är JAG helt slut...... så trött så jag ser suddigt........

men lektionen var verkligen jättebra, och jag har fått massa tips och idéer om hur jag ska bli bättre.. verkligen helt annat jämfört med vad jag är van vid...

fått erbjudande om att motionera lite ponnysar på fredag... och jag vet inte om tjejen menar allvar, men hon skriver om att "stanna där tills på lördagen"....... hon har ju långt hem och ingen bil, och vi ska ändå vara på gården halv nio dagen efter.. så kanske är hon allvarlig om att sova över..... vet inte om hon tänker att jag ska stanna där också..... hade ju varit mysigt.. samtidigt som jag behöver ensamtid... är ju inte van vid att ha sällskap av någon....

jag vet inte.. jag får väl se......

nu ska jag lägga mig och dö......... hejsvejs......