försöker att inte gå och handla och hetsäta, men det är fan inte lätt

särskilt inte när man hör av en desperat tjej vars kontaktperson beter sig som en idiot och ljuger för henne

borde inte blanda mig i det, men imorgon ska jag prata med någon ur personalen så att jag slipper ha allt på mina axlar

ska till min t på förmiddagen imorgon, och så hem och vända innan jag far till ÄS

får se om min kp är på plats eller om han är sjuk......... eller om han har lämnat mig.......................

Den här veckan har varit skitjobbig, minst sagt. Var hos min t i måndags fm, och hon pratar bara om avslut, frågar om min kp ska vara kvar, och pratar om vad hon vill att jag ska ha påbörjat när hon går i pension. Har övervägt att vråla "STOPP!!!", men gör det inte. Hon behöver förmodligen prata om det för att hon är orolig och tycker att det är jobbigt. Och det är jag skyldig henne att ställa upp på. Det är bara det att blir så himla jobbigt för mig att hela tiden gå runt och fundera på om min kp kommer stanna kvar eller ej, och att jag måste få det att verka som att allt är "ok".

For direkt till ÄS efter terapin, för det börjar med lunch kl 12. Min "hatkärring" hade lunchen, men som tur var så var jag inte ensam som skulle äta med henne. Hon petade med allt möjligt - milliliter mjölk, antal rivna "morotsflagor".... allt! Och så försökte hon skratta bort det, men jag såg hur jävla nervös hon var. Insåg då att de har sitt "morgonmöte" där på måndag morgon, så självklart har min kp sagt att jag vet (har mätit) att vi måste ta för mycket tex fil på morgonen. Så hon blev såklart nervös av det.

Eftermiddagsfikat med tillhörande veckoinformation gick ganska smidigt. Det fanns inget att informera om, sa kärringen och den andre personalen. Min tanke var "gud vad skönt, då kan jag verkligen jobba med mig själv". Men det skulle jag ju inte ha tänkt..........

Tisdag morgon. Frukost. En ung tjej sticker in huvudet i köket under frukosten och frågar om inte hon ska äta frukost med oss. Det enda jag tänkte var "helvetehelvetehelveteeeeeeeeee, nu är det någon jävla student". Kärringen - som även har tisdagsfrukosten - sa nej, det skulle hon inte. Jag blev fundersam. De "ska" säga till om det kommer någon ny patient eller om någon har en student som ska göra sin praktik, men de hade ju inte sagt något, och heller inte pratat om en ny patient.

Tisdag eftermiddag, och fikadags. Jag sitter i tv-rummet och tittar mot köket. Ser samma tjej som tidigare på morgonen stå där tillsammans med "kärringen" och plocka fram fika. Trots att det är en annan personal som är ansvarig för fikat då. Paniken brusade i hela skallen. "Kärringen" gick därifrån. Min medpatient, S, gick ut i köket och frågade vem tjejen var och presenterade sig. Tjejen tog i hand och sa sitt namn och att hon var en student som skulle fika med oss. Jag flippade ur och började hyperventilera. Högg tag i personalen som skulle ha fikat och sa att vi inte blivit informerade och att vi heller inte ens blivit tillfrågade om vi godkände det. Tårarna sprutade. Sa att jag med min sociala fobi klarar inte av det här, och det är tillräckligt svårt som det är att överhuvudtaget äta - och att äta tillsammans med andra, trots att de vet vem jag är. Hon gick och pratade med tjejen, och jag gick in på mitt rum och kraschade i sängen och panikade i fosterställning. Det hela slutade i alla fall med att jag tog medicin, och fikapersonalen kom och sa att hon förklarat för studenten att de i personalen gjort fel som inte informerat oss patienter. Så jag satte mig och fikade och försökte släppa det hela så gott det gick.

Resten av veckan har det varit ett jävla tjat om att studenter och andra praktikanter "måste" få vara med vid fika och lunch, för det ingår i deras utbildning och landstinget handhar undervisning. MEN - de ska ju ha jävligt klart för sig att BEHANDLING går före UNDERVISNING inom vården, vad det än gäller! De hade tagit upp det hela på ronden på torsdagen, men när jag hade samtal med min kp efteråt, så hade de fortfarande inte fattat någonting. Till saken hör att jag var döförkyld. Hade tänkt fara hem före frukost och bara lägga ner allt, men stannade efter övertalning från min kp. När jag är förkyld så hör jag väldigt dåligt, och när rösten dessutom sviker så tar jag i extra mycket. Och att dessutom vara upprörd - ja, det är ingen bra kombo alls. Så till slut forsade både tårar och snor under samtalet och jag kände mig så jävla förnedrad. Min kp satt där och upprepade samma skit som de andra sagt till mig - att de "faktiskt undervisar". Och de hade kommit fram till på ronden att "måltidsbehandlingen" INTE var någon behandling. Jag SKREK att "det heter ju för i helvete måltids-BEHANDLING", och att det finns lagar som styr vad studenter och praktikanter får vara med på. Och man har som patient ALLTID rätt att säga NEJ. Sen rasade bara allt på det. Sa att deras mässande om att jag är "värdefull" bara är skitsnack, och att jag inte alls har några "rättigheter" som de är så snabba att säga. När mitt nej inte tas på allvar - jag med min historia, och som har lagen på min sida - så bryter de sönder mig ännu mer så att jag blir än trasigare än vad jag någonsin varit. Han hajade till när jag sa "måltidsBEHANDLING", men ville ändå att vi skulle "hitta en balans". Jag blåvägrade. Varför i helvete ska JAG lösa problemet som DE har skapat! Sa att jag borde höra av mig till socialstyrelsen, men det tar så lång tid att få svar.

Det slutade med att han höll om mig och jag bara grät så jag knappt kunde stå på mina ben.

Sen gick min kp och pratade med föreståndaren, och "kärringen" som tog dit tjejen. Jag gissar i alla fall det, för sen kom "kärringen" och bad om ursäkt. Men hon menade det inte, för hon bad bara mig om ursäkt och inte min medpatient, och hon hade ju gjort fel mot oss båda. Så det var ett spel för kulisserna. Sen kom kvällspersonalen när jag satt och googlade på lagar, och när jag berättade vad jag höll på med som kom även min kp och satte sig. Han sa att jag inte behövde hålla på med det, för han hade redan pratat med föreståndaren och de ansåg numera att måltidsBEHANDLING är "behandling".

Sen skulle han gå hem, men måste ha blivit kvar ett tag. För jag såg honom stå och prata med kvällspersonalen när jag gick till mitt rum. Har mailat honom, och till och med smsat och bett om ursäkt och försökt förklara att jag blir som ett skadat djur; när jag är i underläge och inte mår bra och jag blir påtvingad saker eller påhoppad, så reagerar jag med att klösa ifrån och fly.

Vet inte om han hinner kolla och svara på sin mail på fredagar då han jobbar på sjukhuset, så jag smsade till honom också. Bad på mina bara knän att han skulle höra av sig och tala om om han kunde förlåta mig eller om vi åtminstone kan jobba på saken. Han har inte svarat.

Idag är jag fortfarande golvad med min förkylning, och jag kan säga att det INTE blir bättre av att gråta och panika över att ens kp kommer lämna en...........

Så där är jag nu........... har tagit lugnande och ätit massa godis..... försöker att inte gråta idag........ Sen.. får jag se....... vad som händer.......

Det har varit en tuff vecka på behandlingen. Det är alltid  hemskt jobbigt under första veckan, men det har varit jobbigt på så många olika plan. Att acceptera att man är där. Att träffa nya människor som är mycket yngre än jag själv - och personal som inte vill ha mig där. Att jobba med sig själv trots att allt är så jobbigt, och försöka lita på att det finns personal där som kan stötta.

Trots att jag varit där tidigare så har saker och ting förändrats, till både det bättre och det sämre. Det verkar som att de tar mer allvarligt på sekretessen, för nu skriver de inte ut för- och efternamn överallt, och de talar i alla fall ibland om när det kommer någon utomstående. Det är de egentligen skyldiga att göra enligt lag, men de har struntat fullständigt i det tidigare. Man ser snabbt vilka som är störda över den nya rutinen. Och därför också med att ha mig där.

De har också gjort tillägg till maten, så att i princip varje måltid är större än en normalportion. Önskar att jag också var anorektiker och underviktig. Det heter att det är en "normalportion", men jag har fått så mycket information av dietisten att jag vet att det oftast är mer än normalt. Man ska som normalviktig - eller överviktig - inte äta 3 dl fil med sylt och flingor, plus en mjuk smörgås, te och så ska jag dricka min medicin för magen. Jag pallar inte det. En normalportion är 2-2½ dl fil, UTAN sylt. Och definitivt inte 3 dl MED sylt. Jag vet att det här låter petigt, men det är inte för "fettets skull" som jag har problem med det. Det är för att jag inte klarar av att dricka min medicin. Det kan heller inte vara hälsosamt att få i sig över en halv liter flytande på en och samma gång. Det har jag självklart inte sagt till någon av de andra patienterna, för då skulle de får det ännu svårare än vad de redan har det. Jag litar ju nästan inte på någon i personalen, så jag vet hur de känner. En morgon hade en tjej fått dubbel portion gröt, och det reagerade till och med dagpersonalen på. Och först då erkände gröttillagaren att hon gjort "kanske drygt en portion".

Har fått en del gliringar av diverse personal under veckan, men jag bara låtsas som att det regnar. Skriver till min kp och pratar med honom om det. Ingen idé att försöka hävda sig. Det är bara att le. I torsdags rann dock tårarna efter att ha haft samtal med min kp. Han läser mig så bra, förstår, lyssnar. Och när han säger att han inte kommer försvinna och inte tycker att det är jobbigt att jag gråter. Ja, då rinner tårarna. I onsdags så kom han bara förbi och frågade hur det var. Jag satt och ritade och han tittade vad jag ritade för något. Hade ritat en hand med en arm och ett rakblad som skar ner i köttet. Han kom och satte sig hos mig och höll om mig. Sa att det är bättre att jag ritar mitt smultronställe. Och eftersom jag svarar honom precis som jag tänker, så sa jag att det är ett litet hus i fjällen med tillhörande lada/stall och en stor bit mark. Och en vallgrav runt allt, så att INGEN kan ta sig in. Varken polis, ambulans, militär, osv. Bara jag kan bjuda in människor. Ingen kan komma in som jag inte låter. Ingen. Just då tänkte jag inte så mycket, men sen insåg jag vad det innebar. Ett fängelse. Jag drömmer om ett fängelse.

Har mycket att fundera på. Ikväll ska jag på dressyrtävling med en väninna som jag inte träffat på evigheter. Ska bli kul, men är samtidigt nervös. Hur ska jag klara av att vara bland så många människor i snygga märkeskläder. Som tur är så är inte hon så, utan har fötterna på jorden. Ett problem är dock att jag tror att jag kommer få "äcklet" idag... månadens äckel. Och då blir jag helt golvad av smärtor - både fysiska och psykiska.

Idag ska jag med och titta på ponnyhopptävling, det är bara en liten klubb, men det kommer säkerligen fejas och putsas som aldrig förr. Ikväll ska jag klippa klorna på en kanin. Det är tjejen i grannstallet som är orolig över att göra det själv första gången. Ska också se om jag kan snoka runt lite på gården medan jag ändå är där. Håller på att samla ihop "bevis" för deras dåliga djurhållning. Vi får väl se.....

Vill egentligen ingenting, orkar egentligen ingenting, men jag bara låtsas som att allt blir bra.........

Imorgon ska jag till min t på förmiddagen, och sen på eftermiddagen så börjar måltidsbehandlingen...

Igår kväll upptäckte jag att de (läs: psykopaten) hade tagit bort min fråga ang marsvinen på deras FB-sida. Jag spelade dum och ställde om samma fråga. Den togs också bort. Istället hör psykopatens mamma av sig på sms, och jag inser att psykopaten dragit en vals för henne och bett henne kontakta mig och be mig hålla käften.

Svarade att jag förstod att det var hennes dotter som tagit bort mina inlägg, och att jag inte förstod varför. Och varför svarade hon istället inte på frågan om de var kvar i klubbhuset. Och FRAMFÖRALLT; varför drog hon in sin mor i det hela - hon ska ju i alla fall "föreställa" vara vuxen!!! Modern smsade och smsade och skrev att jag skulle prata med styrelsen, trots att jag förklarade gång på gång att det här handlar om en enskild person som har betett och uppenbarligen fortfarande beter sig som en skit. Fick fler sms om att "vi ska minsann reda ut det här". Till slut blev jag så förbannad att jag skrev att de kan reda ut vad de vill, för det har inget med mig att göra. Jag har till och med bytt stall, och är bara på gården som vem som helst annars, så vad mer begär de mer av mig! Fräste ifrån och sa att de ska låta mig vara ifred och gå vidare med mitt liv, och inte förstöra det nya jag håller på att bygga upp i min vardag.

Kl 22:53 skrev hon "godnatt", men fortsatte smsa tills straxt före midnatt. Man undrar om hela jävla familjen är sjuk i huvudet..........

Jag har fan världens bästa kp!

De hade rond idag, och de andra började tjata om arbetsterapeut och behandlingshem - igen. Då blev han förbannad och drämde näven i bordet och sa att "Maria kommer på måndag!". Så så blir det.

Känns jätteskönt. Och skitjobbigt. Vet ju vilket arbete det kommer bli.

Bara att stå ut med de i personalen som inte vill ha mig där är ju jättejättejobbigt.

Men när det gäller de vanliga nervärderande kommentarerna, så har jag bestämt mig för att svara den här gången. På ett väldigt sofistikerat sätt, men ändå "klappande på deras huvuden". De ska få känna på samma sak som de gör med mig.

Igår kväll mailade jag min kp och skrev att om det inte blir någon så skiter jag i allt, och då anmäler jag de jävlarna - till patientnämnd, HSAN, socialstyrelse, DO, ja ÖVERALLT. Jag har svart på vitt att föreståndaren lovat att skriva avvikelserapporter, men hon har inte gjort det. Så då jävlar skulla jag sätta dit henne.

Men tack vare min kp behöver jag inte det.

Han sa till och med att om de sagt nej och skjutit upp det igen, så hade han skrivit en rapport om fel inom vården. För behovet är ju uppenbart, och hjälpen finns. Så hur skulle de rättfärdiga att neka mig hjälpen?

Kramade honom länge, länge innan vi avslutade samtalet. Ville verkligen inte släppa. Var så trött. Ville bara vila i hans famn. Bara andas.

Imorgon ska jag nog till det andra stallet och se om den svarte prinsen vill prata med mig... Tror att han kan vara ganska nyfiken och busig... så vem vet vad vi kommer pyssla med i hans hage!

Hetsätit, tagit laxtab, lagat äcklig mat att stoppa i frysen, städat åt kaninerna.

Är så trött, men kan inte sova.

Mycket har hänt sedan jag skrev sist. Ett av marsvinen jag övervintrade blev plötsligt sjuk. Jag insåg att hon skulle dö om hon inte kom till en veterinär snarast, så jag försökte få tag i vem som helst i styrelsen som kunde ge mig tillstånd att ta henne till en veterinär. Det kostar ju en hel del, och jag har inte råd att lägga ut sådana pengar på gårdens djur. Medan jag väntade (de bollade frågan fram och tillbaka mellan varandra) så blev jag peppad att ringa till en veterinär på eget bevåg och bara fråga vad det skulle kosta och höra om jag kunde få några råd. Fick veta att de bara hade akuttider, och grundavgiften var 880 kr. Höll på att kräkas när jag ringde, var så jävla rädd och nervös. De hade inget annat råd att ge än att fortsätta med det jag redan gjorde; tvingade i henne vätska, höll henne varm och lugn.

Timmarna gick. Fick inget svar. Eller ja, det enda svaret jag fick var att "880 kr låter dyrt". Till slut var jag så jävla arg så jag fick svar från en av tjejerna, och hon sa att de skulle ta marsvinet till en veterinär. Jag gjorde marsvinet klart för avfärd, men de kom ju inte. Frågade om de var på väg, men då skulle de vänta tills en av dem slutat jobbet (!). Jag kunde inte lämna marsvinet, för hon blev orolig när jag bara reste på mig. Till slut smsade de att de var på väg och att de skulle hämta ALLA marsvin, för jag mailade styrelsen och sa att jag inte tänker ha dem kvar om jag bara ska sitta här och se på när de dör, bara för att DE inte kan fatta ett jävla beslut.

De kom, och jag hade burit ut allt i trapphuset så att de skulle komma iväg SNABBT till veterinären. Men de var helt lugna. Och jag LOVAR att de lät marsvinet självdö, för inte fan skulle de lägga ner 880 kr + vad det kostar att avliva marsvinet, när jag inte fick fara med henne timtal tidigare. De bara ljuger, ljuger och ljuger. Jävla djurplågare!!! Jag höll marsvinet vit liv i över 6 timmar, fattar de hur jävla mycket som krävs för att ett så litet djur inte ska dö!! Hade varit bättre att jag satt mig med henne i min famn och låtit henne somna in på en halvtimme-timme.

Kom på efteråt att jag glömt att äta och gå på toa på hela dagen, så så hårt kämpade jag för henne. Men det hade jag ju inget för.

Har också hunnit vara och hälsa på i ett annat gammalt fint stall, där det finns världens finaste shettis och en mysig svart storhäst. Där bryr de sig om sina djur. Sätter dem först. Det var igår jag var där. På vägen hem stannade vi till på den gudsförgätna gården. Där var det full gas!!!! Fick reda på att länsstyrelsen skulle komma och inspektera idag kl 13, så de slängde massa skräp, mockade, städade, körde ut spån till lösdriftens ligghall, osv. Skenheliga jävlar! Det är vad de är!!! Fick reda på att marsvinen tydligen tillbringat natten och denna dag i en hundbur i ett garage eftersom gården bara har godkänt att ha två marsvin. Dessutom hade de akut tagit ut en veterinär som fick vaccinera alla hästar, eftersom de struntat i det tidigare för att spara pengar till annat "blingbling" och skit. De tog också bort en kanin eftersom de inte hade godkända platser till alla.

Det roliga med det här är att de inte ens sagt till grannstallet att det skulle bli en inspektion, och ägaren där sitter med i deras fina styrelse. Jag berättade för henne idag, och hon blev ju allt annat än glad över att medvetet bli utesluten. Vaddå SVEK.......

Kan säga att jag kommer ta med mig kameran dit varenda gång jag är där, och jag kommer dokumentera ALLT. Precis ALLT. Det här brakar snart ihop igen, för ingen av dem vill underhålla djurskötseln.

Det är tyst som i graven om inspektionen, så jag vet inte vad de kom fram till. Men jag hoppas att de fattar att det inte ser ut sådär i vanliga fall. Är de inte helt tappade bakom en vagn så ser de ju hur jävla nytt spånet är överallt, och kollar datumen för vaccinationerna av hästarna. Vet inte ens om de visste var alla hästars pass är.

Det enda jag hört är av en av tjejerna som skrev på FB att de låtit en "gammal och sjuk kanin somna in medan de ändå vaccinerade lite hästar". Jag var så förbannad när jag läste det, så jag var tvungen att skriva tillbaka att "jag hörde om panikvaccinationen"............

Jag mår jävligt illa över det här. Tänk om det bara fortsätter. Djurplågeriet. De är ju fullt medvetna om vad fan de håller på med, för annars skulle de ju inte fuska undan skiten när de vet att det ska vara inspektion!

Åååååhhh..... Imorgon ska jag träffa min kp kl 14. Antar att jag då får veta om jag får gå deras måltidsbehandling, och får jag inte det så skiter jag fan i det. Jag orkar inte slåss och dunka skallen blodig mot deras mur. Är så trött. Så himla trött. Önskar att jag var död.

Vid kl 6:15 for jag till gården med privathästägaren. Hon var jättesnäll och skjutsade mig eftersom jag skulle tömma mitt skåp. Så jag hjälpte henne med morgonfodringen. Blev jätteglad när jag kom till gården och fick se att de öst ut torv och spån i lösdriftens ligghall, och gjort klart kaninburar och städat de befintliga, och gjort iordning i stallet!!

Visst, det är LÖJLIGT att man måste gå såhär långt för att de ska reagera och göra något, men nu hände det ju i alla fall grejor som var positivt för djuren!

Det är i alla fall JÄVLIGT KOMISKT att de fick så mycket eld i baken igår, och att till och med ordföranden/psykopaten var tvungen att hjälpa till - hon som inte ens orkar hålla i en hammare........ eller vattna sina hästar........................

Glädje var dock inte det enda jag kände. När jag fick syn på att lösdriften fortfarande inte fått något nytt hösilage, så sjönk modet. De åt upp det sista i förrgår. Och "min" ridhäst lär ju ha ätit mest, eftersom hon är halt och har ont. Är första gången som hon inte kommit fram till mig när jag stått vid hagen, utan hon stod bara och tittade på mig där hon var. Så jag gissar att det ju inte är bättre. Och att hon har ett tjockt vintertäcke på sig istället för regntäcket - bara för att det är nytt och kommer bli lerigt - gör ju inte saken bättre när det faktiskt är VARMT ute.

Fick också se hur det kommer fungera (eller INTE fungera) med hönäten. De orkar ju inte lunchfodra sina hästar, så de har bestämt att alla ska ha hönät istället. Men de har släppt ihop två "speciella" hästar i sjukhagen, varav den ena är ett matvrak och skyr inga medel för att slita sönder nätet och i princip döda "idiotmänniskan" som kommer med det, och den andra är så skygg och rädd att hon bara vänder bakdelen mot alla och siktar in sparkar. Så de fick all sin mat för dagen på marken direkt. Är ju ingen vits med att riskera livhanken för att ägaren (ja, psykopaten) inte fattar bättre. Man inser ju också snabbt hur mycket övervåld hon använt mot hästarna... men det gör ju ingen förvånad.....

Och "min fd kollega" fick ju bestämma ponny åt en tjej som skulle börja rida, och hon fick fria händer och 40 000kr. Så väljer hon en häst som gått ridskola för många år sedan, och som är ökänd och betraktas som "livsfarlig". Stackars flicka säger jag bara! Idag när privathästägarens son som är en muskelknutte, skulle leda ut honom till hagen så blev han nästan översprungen han också. I stallet. Jag blev förbannad och gav hästen onda ögat och "gjorde mig stor", så han slutade som tur var. Han har viss respekt för mig, och hade han inte haft det så vet jag inte ens om jag hade levt idag. Vi har haft våra diskussioner. "Min fd kollega" har försökt allt, och jag gissar att hon även slagit honom gul och blå, men han bara skiter i det. Skiter i allt. Och ja, är man så jävla dum så man tror att man kan SLÅ in vett i en häst så är det nästan synd om den personen. Det ger bara en ännu mer aggressiv häst. Tjejen kommer sluta rida inom en snar framtid gissar jag. Hon är redan less. Det hade jag också varit om jag var 13 år och inte ens kunde LEDA min egen häst i träns........ Jag ser hur hon bryts ner mer och mer för varje gång hon är i stallet. Och "min fd kollega" lovade dyrt och heligt att hon skulle hjälpa dem med hästen...............

Har inte hört något om marsvinen... har inte ens hört något från någon i styrelsen. Pratade visserligen några ord med en av dem imorse, hon som äger grannstallet, och hon sa att det är förjävligt hur psykopaten har agerat och vad de håller på med. Hon bad om ursäkt för att hon inte lagt sig i, och berättade att hon stridit hela sommaren själv. Jag sa att det är lika bra att ingen gör någonting alls, för det kommer ändå inte bli någon skillnad. Så är det ju.

Kom hem och lade mig i sängen framför en film, och somnade en stund. Mamma ringde och behövde datorsupport. Ikväll ska jag på bio. Själv. Men det är lika bra så att jag inte behöver hålla koll på någon annan också. Och så verkar det som att jag kommer bli presenterad för den stora svarta 26-åringen i ett annat stall som jag bara sett på håll tidigare..... Det blir i så fall på eftermiddagen imorgon.

Hör de inte av sig om marsvinen så vet jag inte vad jag ska göra. Jag behöver ha hit hö, men psykopaten lär ju knappast köra hit det..............