Skulle ha varit i stallet igår. Men jag fick inte veta om när de skulle fara förrän bara en kvart innan. Så jag var hemma. Ensam. Ännu en julafton. Och som grädde på moset var det spöregn.

Jag klarar inte det här. Kan inte leva såhär. Och jag kommer ingenstans. Sitter bara fast.

Jag vill dö. Vill verkligen dö. Är bara ensam. Hela tiden. Och mår aldrig bättre. De allra flesta behandlar mig som skit. Inget gott varar. Och jag orkar inte mer.