Har funderat länge nu. Både medvetet och omedvetet. Och jag tror att jag har kommit till ett beslut.

Jag måste flytta. Kan inte bo kvar här, med folk som ränner runt husknuten och som tror på lögnerna som föreningen har spridit om mig. Och som fortsätter att snacka skit om mig med andra, så att halva bygden vänder sig emot mig. Det är ingen plats för frid eller lugn och ro - och framförallt inte en plats att läka på. Eller dö på.

Flyttar jag så måste jag sluta helt och hållet med hästar, för jag kan inte gå och längta efter dem efter att ha flytat från "häst-mecka". Har ingen aning om var jag ska ta vägen. Vill absolut inte in till stan igen, och vill inte dela tvättstuga eller på annat sätt vara tvungen att "umgås".

Min enda vän irl är hon som är mitt juridiska ombud, och hon har slutat höra av sig. Jag förstår att hon har massor att göra och att de har det krångligt, men jag kan inte bara sitta hör och vänta. Jag har stått ut i snart ett år med all skit från föreningen, och ärligt talat så tror jag inte att det kommer hända något heller. Mig behandlar man som man vill. Mig gör man vad man vill med.

Den här julen har jag verkligen lärt mig hur livet kommer se ut när jag inte längre kommer ha min kp. Det kommer vara ett enda stort ingenting. Ångrar nästan att jag tackade nej till min plats på ssk-programmet. Men det hade inte gått oavsett vad som än hade hänt. Jag är för gammal för att få bostadsbirag, och jag har inte pengarna själv. Och eftersom jag mår och är som jag är och gör, så kommer det ju inte direkt att vara som att segla på en räkmacka i tre år. Och så har jag ju vovven. Det går inte att läsa fristående kurser heller, så det är ju kört.

Som det känns så flyttar jag när jag kan. Och sen avslutar jag mitt lidande. Det blir bäst så. För alla.

 

Pinkozzy

30 december 2013 13:03

Jag har följt din blogg till och från under lååååång tid. Vad jag inte förstår är att du inte blir bättre. Att du inte kan få den medicin du behöver. Att du inte får den hjälp du behöver. Sen fattar jag inte vad du har för folk omkring dig? De verkar nästan behöva mer hjälp än du. Sköt om dig. Ser framåt istället för bakåt. Om 35 timmar har vi ett nytt år. Satsa på det. Jag har själv suttit i skiten och sitter fortfarande lite där. Men man får aldrig ge sig. Aldrig! Kram

http://www.pinkozzy.bloggplatsen.se

Maria

30 december 2013 13:42

Ja, det känns som att de människor jag drabbats av skulle behöva den hjälp jag får.... :P

Kram tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...