Där fick jag rätt igen. Ska inte träffa min väninna ikväll - för hon kom på att hon måste jobba.....

Varför gör jag alltid såhär; bygger upp förhoppning efter förhoppning, och så går allt i kras varenda gång!

Känns som att det bara är en tidsfråga innan jag inte orkar mer. Vill bara lägga mig ner och somna in. Aldrig mer vakna. Aldrig. Önskar........ ja.... jag törs inte skriva vad jag önskar.............

Ikväll har min väninna/juridiska ombud hört av sig - med något annat än "gott nytt år". Tre och ett halvt dygn gick. Hade gått betydligt längre innan hon hört av sig per sms...... Vet inte vad jag ska tolka det som... Hon skrev och undrade om vi kan ses imorgon.... vilken tid hade hon ingen aning om, som vanligt.... men ja, jag är tacksam för det lilla jag får.

Har pratat med min mor idag, och jag drog någon slags sammanfattning om läget med min väninna.... och jag grät.. men inte så att hon hörde. Utan jag behärskade mig. Gjorde tårarna till allvar istället och pratade om att jag vill flytta. Varken min mor eller far vill att jag ska göra det, så jag har noll support därifrån. Känns ju fint.......

...eller ska jag kalla det "test"......? Min enda väninna irl/mitt juridiska ombud skickade ett pm på FB igår och skrev en nyårshälsning, men jag öppnade det inte. Vill se om hon tänker höra av sig om något annat än en artig hälsning. Hon vet sanningen om mig, så om hon uppskattar mig som vän och människa så borde hon ev fundera på om jag lever... men vi får väl se.

Jag måste gå ner i vikt. Fort. Min kropp orkar inte bära upp sig själv. Men jag vet inte om det spelar någon roll snart.

..."gott" nytt år........ Vilken skit. Tiden bara går, och helvetet består.