Gråtit så ögonen svullnat igen. Astrid är jättetrött. På bara några dagar har hon magrat av massor, och hon äter inte upp pellets, godis eller morötter. I ett par dagar nu har hon haft stora kakor med kiss och bajs i rumpan som jag fått försöka bada bort. Hon går på lådan, men det fungerar bara inte. Ögonen rinner, men inte mer än vanligt och hon är inte besvärad av det. Men hela hennes stolthet och glimten i ögonen som hon alltid, alltid, har haft finns inte längre. Ser på henne att hon skäms över att kissa och bajsa på sig, och det gör så in i helvete ont i mig att jag DÖR.

Idag har jag bestämt mig. Hon ska inte behöva lida för min skull, för att jag är så egotrippad att jag vägrar förlora henne. SMSade min mor och berättade hur läget är, och har bett henne hjälpa mig ringa och boka en veterinärtid nu i veckan. Jag vet redan vad de kommer att säga; att hon är gammal, att hon har haft ett bra liv, och ev att de kan göra något för att underlätta för henne, men att hon skulle lida av det. Och så kommer de fråga mig vad jag vill. Och mitt hjärta kommer att stanna när jag svarar att jag bara vill vad som är bäst för henne, att inte plåga henne i onödan, utan om de tror att hon mår bäst av att somna in så får hon göra det.

Lade mig på soffan för några timmar sedan med henne på magen, och klappade på henne tills jag grät mig till sömns. Vi låg där som förr i tiden och bara myste, bara var, under filten. Hon har räddat mitt liv fler gånger än vad jag kan räkna, hon är den enda sanna och trogna vän jag haft. När jag varit ledsen så har hon tröstat mig, slickat mig i ansiktet. När jag varit trött och legat i soffan så har hon legat där med mig, och putsat mig i hårbotten som för att ta hand om mig. Jag har hållit om henne med hela min själ och mitt hjärta och viskat att hon aldrig någonsin får lämna mig. Aldrig någonsin dö ifrån mig. För då då kommer jag också att dö.

Om hon får somna in nu under kommande vecka...... gör jag det också då......?

Jag fattar att det låter löjligt, att hon "bara är en kanin", men för mig är hon så mycket mer än så. Hon symboliserar allt och den enda anledningen för mig att leva. Hon är mitt allt. Min familj. Dör hon..... så dör jag........