Samtalet med min kp gick käpprätt åt helvete.

Slutade med att jag sa att jag mailar tandläkaren - igen - eftersom min kp varken har läst eller svarat som vi kom överens om på mötet. Det här är vad jag skrev.

Till tandläkaren OCH min kp:

Hej på er,
Nu adresserar jag det här till er båda, så att även *min kp* faktiskt LÄSER något av det här som vi tre kom överens om att ta via mailen.
 
Efter dagens samtal med *min kp* är jag väldigt splittrad - å ena sidan känner jag att jag måste göra det här för att överleva, och å andra sidan känner jag att det bästa kanske är att strunta i allt och bara lägga mig ner och dö.
 
*Min kp* har en annan patient inbokad kl 16-16:45 torsdagen den 23/10, så han kan komma loss TIDIGAST kl 17:15. (Självklart tillhör det ovanligheterna att han har en patient så sent, och självklart krockar det just den här dagen - så med andra ord; min vanliga "otur") Och som jag skrivit här tidigare, och även sagt, så behöver jag tid på mig att "landa" och kan inte bara kasta mig in i att klara röntgen så fort jag sätter min fot på våningsplanet. Så jag vet inte hur vi ska göra. *Min kp* själv föreslog denna torsdag (idag) först, och ändrade till "nästa torsdag" (dvs 23/10) efter mina nervösa protester. Han sa att han kunde vilket som, så jag antog att det var "klubbat och klart" till, säg 99%. Men - det var en miss av mig, för jag ville försöka fatta ett svårt beslut på egen hand. Till råga på allt så har jag insett att jag inte vet om det är meningen att jag ska "hoppa in" på röntgen kl 17:15 eller om det kan bli senare? Jag tänker att ni alla vill och behöver få gå hem i någorlunda tid, så jag vill inte att ni ska känna att det blir för sent eller tar för lång tid.
 
Jag behöver träffa *min kp* någonstans UTANFÖR sjukhuset och få hans stöd för att överhuvudtaget kunna ta mig på plats, och då han inte har tid att träffas förrän 17:15 så finns det ingen chans i världen att vi kan gå raka vägen dit då. Jag har ingen aning om hur lång tid det kan ta för mig att komma dit, för när det dessutom blir stressigt så ökar risken att jag förmodligen vänder och springer därifrån - oavsett hur mycket lugnande/ångestdämpande jag tar innan. Och antingen så gör jag det här, eller så gör jag inget mer försök. Försöker jag och misslyckas så ger jag upp, för jag orkar inte mer nu.
 
För mig är bara tanken på det här svindlande ångestfyllt, och det TORTERAR mig inte bara fysiskt, utan även psykiskt. Så jag känner att antingen så gör jag det här SNART/NU, eller så lägger jag ner allt för att jag helt enkelt inte orkar gå runt med och i det här.
 
Så ni, *tandläkaren* och *min kp*, får bestämma er för om det blir den 23/10 eller ej. Om *min kp* kan boka om patienten eller om det går att ta det än senare efter arbetsdagens slut. Det är ju inget som jag kan bestämma eller lägga mig i, så det är helt upp till er. Jag klarar i alla fall inte att vänta längre, så går det inte så lägger vi ner det här. Och avblåser vi allt så är det ok för mig också, för jag förstår att det är så gränsöverskridande att jag inte har någon rätt att få det här. Så jag kommer inte hysa agg gentemot någon av er, oavsett hur det än blir.
 
*Min kp* är på utbildning imorgon fredag (17/10), så han kommer inte läsa det här förrän på måndag (och jag HOPPAS att han läser det då). Men jag förväntar mig att jag får veta hur det blir senast måndag kväll.
 
Jag är ledsen att det blev såhär. Jag är alltid bara till besvär och är krånglig och fel. Förlåt mig.
Men som sagt; nu får det vara nog - antingen löser vi det här tills den 23:e, eller så struntar vi i det.
 
Hälsningar från en förkrossad Maria

Sen har jag även mailat enbart min kp:

har tryckt i mig en prinsessrulltårta
och en påse chips med priset att hela munnen är uppskuren
toppar nog det med laxertab ikväll också precis som igår
jag klarar inte det här
jag är ledsen men jag orkar inte
försöker och försöker att inte skära mig
men snart går det åt helvete
 
jag måste veta var jag har dig
jag måste veta att du är med mig
att du har koll
 
du visste att det förmodligen skulle bli tandläkare nästa vecka
det var till och med du som föreslog den torsdagen
du borde veta att jag inte pallar att bara "möta dig där kl 17:15"
det skrämmer mig att jag inte lyckats förmedla det till dig
 
det här gör att minnen väcks från de andra gångerna jag skulle utsätta mig för något med syftet att "få ett drägligare liv"
jag menar, börjar det krångla redan nu innan något ens hänt, hur fan ska det då bli
 
jag är inte arg på dig
jag är bara ledsen
och besviken
känner mig sviken
 
och du är den som jag lever för
den som håller mig vid liv
och den som ska vara min trygghet i det här
det gör mig ganska förvirrad
och jag vill inte tvivla på dig
jag har inte "råd" med det
snällasnällasnälla låt mig inte börja tvivla
 
du har frågat vad jag behöver för att kunna klara det här
och jag har väl inte vågat vara rak och tydlig
så jag är det nu
 
jag behöver dig
behöver träffas någonstans UTANFÖR sjukhuset först innan vi går till tandläkaren
och hur fjantigt det än låter så behöver jag hålla din hand när vi går dit - dels för att verkligen känna att du är där, men också för att jag inte ska vända och bara dra därifrån
en hand på axeln kanske
och jag behöver veta att du står bakom mig - både psykiskt och fysiskt
släpp inte taget om mig förrän du måste, när de ska ta röntgenbilden
och när det gäller den "enkla undersökningen" senare - om det nu blir något av det här
om/när dagen kommer, så behöver jag att du står bakom mig när jag ska gapa
hålla händerna på mina axlar så att jag vet att jag är skyddad i alla fall från ena hållet
 
förstår du nu hur mycket jag behöver dig?
på vilket sätt jag behöver dig?
 
du pratar om att jag gjort framsteg
allt beror på dig och bara dig
utan dig hade jag inte levt idag
vi behöver inte vara överens om allt
det viktigaste är ju att vi förstår och respekterar varandra
för annars hade jag garanterat inte kommit en enda mikrometer framåt

 

Hanna H

17 oktober 2014 19:44

Bra mail, tror att det verkligen kan vara bra och gynna både dig och din kp att du är rak, tydlig och ärlig. Håller tummarna för att allt ska gå bra och att du ska slippa ha ont i munnen mer. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...