Inget från läkaren idag. Har även mailat anonymt och frågat varför min kp inte får något eget rum på psykmottagningen nu när han är där så mycket istället för på ÄS. Men självklart har det jävla puckot som är ansvarig inte svarat. Hade kunnat maila och skrivit att det var jag, MEN eftersom jag vet att han har haft ett horn i sidan på mig sedan ca 5 år tillbaka så tänker jag inte bjuda på det.

Har hetsätit chokladpudding ikväll. Skitbra.

Vad gör man när man inte orkar mer?

Har fått meddelande om att Astrids aska finns att hämta ut hos veterinären, men orkade inte fara dit idag. De vill att man hämtar så snart som möjligt, så jag måste väl dit imorgon. Helvete.

Ingen ny bostad i sikte. Min väninna/juridiska ombud skrev igår att hon skulle ringa idag igen till några som har en stuga står öde inte långt härifrån - men tillräckligt långt härifrån - men jag har inte hört något. Gissar att hon inte gjort det. Som vanligt..... Men ja, hon är allt jag har.

Kan för övrigt konstatera att inavelsföreningen har ÄNNU MER inavel nu. Bara familj, släkt och nära vänner som sitter bakom rodret. Jihoo. Och tro det eller ej, men hon som slutade varar involverad förra året pga all skit (men hon var ju med på deras trakasserier mot mig) har blivit vice ordförande. Så nu har hon satt sig själv i skiten igen, och hon får skylla sig själv att hon kommer åka dit när polismyndighet och kommun bara hunnit ikapp.

Kanske ska skära mig nu. Känns som en bra idé. Like anyone cares, liksom.

Har inte hört av mina sk föräldrar heller, men det är lika bra. Varför fortsätta fejka en "nära kontakt" som aldrig funnits.

Vill bara fara härifrån. Struntar snart i vart jag hamnar. Vad som helst är bättre än det här.

Det är helt hopplöst när årsmötet blir en inavelsfest. En släktträff. Det rår ingen på.

Jag ger upp. Måste härifrån. Kan inte bo mitt i skiten. Inte en dag till.

Har inte hört av läkaren heller.

Känner hur jag faller. Går sönder. Mer och mer. Jag är bara en liten skärva.

Ingen kan plocka ihop mig. Och alla som kommer i närheten skär sig.

Jag borde inte finnas.

Jag borde dö.