Samtal med min kp imorse. Fick inte gråta för jag skulle klippa mig efteråt. Så vad hände? Jo, jag grät såklart ändå. Tror inte att det syntes hos frissan i alla fall.

Det här ska föreställa mina "bra" dagar, de som min PMDD inte förstör. Och ändå vill jag bara dö. Har sagt det till min kp. Jag vet att det är hemskt, men jag önskar att jag hade cancer. Så att jag kunde dö på ett legitimt sätt. Helst skulle jag vilja ta alla cancersjuka människors sjukdom och dö. Så att de som förtjänar att leva och har en plats här på jorden inte behövde dö.

Har så mycket ångest och mår så dåligt att jag är helt snurrig i skallen.

Är trött också. Får inte mycket sömn. Men det är delvis självvalt. För att jag inte ska orka må ännu sämre.

Känner mig verkligen jättesvag. Så trött på livet. Nu rinner tårarna.

Önskar att "min gamla avdelning" fanns kvar. Men nu finns inga alternativ. Dessutom har jag ju hund.