Imorgon startar väninnans barn sin första tävling med nya ponnyn. Och jag är inte inbjuden. Jag tror att det är av omtanke, för de måste fara så tidigt, men ändå..... Idag tog det mer än 2 timmar att få svar på om jag skulle behöva cykla till stallet i spöregn sent ikväll eller ej. I sista stund fick jag veta att jag inte behövde ta hand om hästen idag.

Hade ett jättejobbigt samtal med min kp på morgonen. Jag visade inte det, men det var jättejobbigt. Hade en massa flashar. Lämnade en sak till min kp innan jag gick. Gjorde det för att inte behöva möta hans blick och för att det ska bli lättare att prata om det gången efter. Jag blir så trött efteråt. Helt slut. Vill bara gå och lägga mig när jag kommit hem. Men ja, det är ju lättare sagt än gjort när man väntar på en "startsignal" för att fara till stallet ända fram till kl fyra....

Har hittat en moped nu i alla fall. Men - det återstår att se om min väninna håller sitt löfte om att fara och köpa och hämta den imorgon. Sen måste den försäkras. Och jag måste få tag i ett lås. Hjälm väntar jag på och den är på väg, så den kommer nog nästa vecka. Sen ska jag "bara" kunna köra den......... Men det är automat på den, så hur svårt kan det vara. Förutsatt att det inte är en massa folk runt omkring som glor....

Min vovve har lyckats klia sig precis vid ögat med nyklippta klor, och när det läker så kliar det och då kliar han igen... Så nu har jag satt på honom en "toffel/sko" och smörjer hans lilla sår. Hade det suttit någon annanstans så hade jag inte brytt mig, men eftersom det är så nära själva ögat så vill jag inte att han ska hålla på och kila hål gång på gång. Det lär läka på ett par dagar max, så det är lika bra att det är som det är.

Vill skära mig. Skrika. Slå sönder saker. Men jag gör ingenting. Inte ett skit. Orkar inte.

Orkar inte ens ta hand om varken tvätt, städning, disk, mat, återvinning....... inget. Jag går ut med vovven och tar hand om honom och resten av tiden ligger jag bara och har ångest eller spelar spel på facebook för att fly. Det här är ju då när jag inte är i stand by-läge för att fara till stallet.....

Känns verkligen som att jag nått vägs ände. Jag är bara trött. Bara springer. Och jag behöver egentid, tid då jag inte har något på agendan och som jag själv bestämmer över.

Mår illa. Mår så jävla illa. Vill bara dö.