varit på samtal idag

gick jättedåligt

pratade mest om turf och min kp's bil

jag började med att prata om att det inte fungerar att ha det såhär

och att min kp inte kan föra min talan om han inte ens förstår och tror på vad jag säger

han sa sist att det var nytt för honom att jag pratar om att dö

har jag pratat och skrivit om något annat än det de senaste åren??

jag fick läkartid i november men jag ska avboka den

min kp har sagt att han ska tala för mig

men han kan ju inte det om han inte förstår hur jag mår och hur jag har det

när han tog kontakt med min backup-läkare så sa han till henne att jag fått "mindre livskvalité" av att inte ha medicin

därför förstod hon inte alls hur illa det verkligen är och självklart hänvisade hon till en läkare som finns vid min enhet istället

och trots att jag SKRIKER att jag inte orkar mer och tänker dö så kallar min kp det fortfarande att jag har "mindre livskvalité" och "begränsningar"

men det handlar ju faktiskt om LIV ELLER DÖD, även om han inte kan få in det i sin hjärna

jag tänker inte leva såhär längre

han kan kalla det vad fan han vill men INGEN kan leva med att tänderna ruttnar bort i munnen, ha en knöl som gör konstant ont i underlivet, aldrig få sova ordentligt, ha panikångest 5-6 ggr om dagen, tappa håret och inte heller kunna gå och klippa sig så att det inte behöver synas så jävla väl, inte få hem mat och saker som man verkligen behöver, vara halvblind och halvdöv, inte kunna förnya leg och därmed inte kunna vara någon som helst del av samhället, och behöva göra sig av med hunden som är allt man har och som man lever för

osvosv

han kallar det för att jag har "begränsningar" - som att det är något som bara är irriterande eller lite störande

men det ju saker som ALLA människor behöver, det är essentiellt för alla som lever

ingen kan leva ett liv med all den skiten!!!!!!!!!!

jag blir så jävla besviken och ledsen

han har funnits vid min sida så länge och jag har både pratat och skrivit

men han vägrar inse fakta

så vad fan ska jag göra

jag kan inte komma på något mer sätt att förmedla allvaret

men kanske är han mer intresserad av att ha en vän än en patient

jag fattar att han är ensam

det är jag också

men jag är fan i mig döende!!!

å andra sidan, eftersom han inte bryr sig så är det väl inte så farligt att jag dör

så kanske borde jag vara lättad att han vägrar lyssna på vad jag säger

jag kan göra slut på det när jag vill

jag vet inte om jag ska fara på något mer samtal innan jag beslutat mig för om jag ska slåss mot honom

göra vän till fiende

vet inte om det är värt det

eller om det skulle ge något

och jag är så jävla less på att tjata och slåss för precis allting

det heter ju att man inte får ta livet av sig så man trodde ju att det skulle finnas något intresse av att hålla även mig vid liv

men tydligen inte

jag antar att det är så enkelt att jag bara inte är värd det