Jag babblade på temagruppen ändå. Försökte berätta hur det är för mig. Tror att ledarna förstår, men inte mina kära medpatienter... Den nya tjejen verkar inte vara särskilt intresserad av att vara här. Hon skiter i allt, alla råd hon får av personalen, och far härifrån stup i kvarten. Hon får väl göra som hon vill; vill hon fortsätta sin "karriär" som drogmissbrukande bulimiker så får hon väl göra det. Det är bara det att det drar i min destruktiva sida.....

Allt här är konstruktivt och positivt, jämfört med den övriga psykiatrin där det mest bara är diagnos, medicin, prata, ev inläggning. Här är en plats för tillfrisknande. En plats för positiva tankar. Drömmar. Hopp. Och så mitt i allt kommer en halvseg människa som inte ens vill ta vara på de få dagar som är kvar innan de stänger för sommaren. Därför tror jag att hon fått en "deal". Vet hur polis och soc brukar göra så med unga missbrukare... "om du gör det här så ser vi mellan fingrarna och ger dig en chans till"........

Berättade i alla fall om att jag inte äger min kropp, att jag dömmer och straffar mig hårdast, lever efter ouppnåeliga krav som andra satt upp........ osv........

Kändes så hemskt..... så jävla jobbigt.......... hade inte min kontaktperson suttit närmast mig så hade jag brutit ihop och dött....... I och för sig... jag grät ju i alla fall........ men inte HELT okontrollerat.....

Imorgon efter lunch är det byebye med den här veckan. Sen ska jag stå på egna ben fram till måndag lunch.......... ....f*ck*.................

..alla hade besök ikväll på vår ensamma tid - tid utan personal här.... jag var så ledsen och mådde så dåligt - och gör fortfarande - att jag for hem..... tittade till ninisarna.... var orolig att det skulle vara smällhett......... visst, jag vet att det inte blir det, egentligen.... men jag behövde göra något eftersom jag var ensam och mådde skit.......

som sagt; vem fan skulle vilja bry sig om eller tänka på mig......

nu ska jag sova... är det meningen.......... frukost kl 7:30 imorgon... min kontaktperson äter frukost ihop med oss...... första gången för mig... inte för att jag tror att det är så "världsomvälvande", men det kanske känns lite lugnare....... jag vet inte......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...