Stängde av väckarklockan och somnade om imorse. Både vanliga och mobilen. Skitsmart när man har en buss att passa för att ta sig till sin t... Men jag hann på de 15 min jag hade på mig.  

Min t fattar verkligen inte. Alltså inget ont om henne för det, men den destruktiva sidan sitter bara där och ler och lyssnar. Tänker mer och mer på hur olika samtalen är. Alltså med henne och min nya kontakt på ÄS. Min t babblar garanterat minst 85-90% av tiden, medan han på ÄS ställer frågor och vill att jag ska berätta. Känns tryggt att slippa prata hos min t... samtidigt som jag märker på hela min varelse att jag mår bättre av att få tänka, formulera mig, sätta ord på känslor, mönster och beteenden, förklara, svettas lite... våndas.. skämmas.... för sen när det är gjort så känns det så mycket bättre. Kan andas så mycket lättare sen. Så kändes det i början av kontakten med min t. Antar att det var så mycket jag klarade av då. Att jag inte kunde hantera mer. Betyder det att jag behöver mer "krav" nu då..? Att jag behöver hjälp att stanna kvar och inte kunna fly, utan gå igenom det jobbiga....?

Min t sa inget om den berömda "förtjusningen" idag heller. Jag försökte styra in på det för att höra vad hon har att säga om det. Men hon babblade på och så var det bara borta,

Första Mors dag som min själamamma inte fått någon present eller ens ett kort... men jag måste väl växa ifrån det också någon gång..... Vi kommer ju att bryta vår kontakt så småningom - oavsett vad som än händer - så det gäller att avvänja sig...

Tog bussen till Myrorna... Såg snuskpellen där och tassade runt som en spion.. Gick in bland kläderna och fick höra ett mycket intressant samtal. Tre små myror, lite äldre kvinnor, stod bakom disken och pratade. Den ena var sååå högljudd, och hon sparade inte på detaljerna när hon beskrev att hon haft "rännesketa" så det sprutade ur röven, samtidigt som hon kräktes för fulla muggar i handfatet...... Detta upprepades om och om och om igen......... och hennes röst ekade i lokalen... Folk drog sig därifrån.. jag också...... Alltså, vad är det för nissar som är på Myrorna........ förväxta söndagsskolebarn som inte kommit ur den anala fasen än eller..........

Handlade lite på Rusta. Bl.a färg eftersom jag ska måla om hallmöbeln som tidigare var akvariemöbel. Hade tänkt att köpa en sådan där trädgårdsfjäril, hade velat ha en som såg ut som en blåvinge, men självklart var de slut. Så det fick bli en röd istället - så att den matchar huset  .

Var inne på Coop för att försöka få tag i ett ickestört fungerande rullgardinssnöre. Hittade en ensam i botten av kartongen, och jag när jag frågade i kassan så fick jag bara ta den. Var beredd på att få betala en liten summa eller att de skulle lägga undan den så att jag kunde komma och visa kvitto och rullgardin, men hade världens tur - för en gångs skull...  

En sväng förbi KappAhl och sedan hemåt. Stannade till på Clas Ohlson på vägen hem. Köpte en glass i "kioskaffären" som ligger precis vid busshållsplatsen. Gick hem och allt var sååå segt. Sen körde jag i alla fall en tvättmaskin - den första - samtidigt som jag röjde ur klädkammaren och sorterade all skit där som bara slängts in. Det tog hela kvällen. Men nu är det inte mycket kvar. Sortera papper, lite plugg som ska dras ur väggarna, spackling... och så ska jag köpa en kökshylla. Ser så tomt ut.

Hade fått svar på mitt mail till ridläraren när jag kom hem. Det var inga goda nyheter. Utan tvärt om. Ena stunden är ridningen på söndag som de panikplanerade pga en av hennes favoritelever som ska börka sommarjobba i juni - baaara preliminär. Hon frågar mig vad hon kan göra för att jag ska bli nöjd. Skrev att jag får pengarna tillbaka för en lektion. Jag var så bottenlöst ledsen för att jag inte ens kunde LÅTSAS ha samma handgripliga inneboende människovärde som "favoriteleven". Sedan blev det tjafs. Jag hävdar fortfarande att det INTE är seriöst att man panikbokar in en extra ridlektion bara sådär - med mindre än 3 ½ dagars notis. Och bara för att killen börjar sommarjobba. Jag har för i helvete hållit mina helger helt rena i fall om att det skulle bli extraridning då vi varit tvungna att ställa in. Det är nästan komiskt, men den här helgen är den enda helgen som jag INTE KAN av alla jävla helger under hela vårterminen. Det ÄR komiskt...

Var så jävla ledsen och arg. Satt här och storgrät. Skrev precis det jag tänkte och kände - men självklart var ju inte det bra heller. Skulle få pengar tillbaka och jag vet inte allt. Hon frågade vad hon kunde göra för att göra mig nöjd. Svarade att hon kunde ställa in söndagsridningen och PLANERA LITE I FÖRVÄG. Och så tog jag upp att jag verkligen tycker om henne, men att hon inte verkar förstå hur fin hon är. Fick svar att hon blev kränkt och att nu skulle minsann ridningen på söndag genomföras (!). Det var bara preliminärt - enligt henne själv först - men sen var det ändå spikat. Ja, jag vet inte hur det gick till... Fick tillbaka lite hopp när hon skrev "preliminärt", men det dog snabbt. Samma sak när hon skrev att alla datum står på tavlan i stallet, och jag påpekade att det inte stod ett skit om ridning på söndag. Men så slår ju självförsvaret till och när folk inte har något bättre att komma med så kastar de skit. Det är bara så mänskligheten är antar jag.

Har i alla fall skrivit och bett om ursäkt. Antar att jag ber om ursäkt för att jag svarade på hennes fråga och fick den info som alla andra i stallet fick i onsdags. Jag stod längst bort, så jag antar att om allt det där sades då så hörde jag inte det. Så så stor roll spelar jag...

Tyvärr surnade jag till och skrev att de kommer ha det bra på söndag utan mig, för jag kommer inte eftersom jag inte kan. Då började det snurra runt med igenridning en annan dag med andra halvan av gruppen SOM INTE HELLER KAN KOMMA PÅ SÖNDAG.............

Hon är pissförbannad nu, det vet jag. Och så ska hon "reda ut" saker och ting på onsdag för helt plötsligt räcker det inte med mail. Det brukar vara ett tecken på att det inte finns mer ursäkter att komma med... och jag är säker på att det var så den här gången också. För helt plötligt hade hon spikat ridning på söndagen som hon påstod två rader tidigare bara var preliminär...

Men jag är också pissförbannad. Mest ledsen och förtvivlad om jag ska vara ärlig, Jag är verkligen inte värd ett skit. Inte ens i hennes ögon. När hon bryter armen så får jag inte ens hjälpa henne med det lilla jag kan, och när vi ska ta igen missade lektioner så väljer de en dag när jag INTE kan - och har hennes fulla stöd.

Har alltid sett henne som en vän, men hon kan omöjligen se mig som en vän för såhär behandlar man inte vänner. Och hon måste hela tiden bevisa för "alla" att hon klarar ALLT. Kan inte ta emot hjälp alls. Vill inte skriva för mycket om det, men jag förstår varför eftersom hon har berättat en del av sin historia för mig. Och hon har aldrig gått i terapi för det, så det är väl därför som hon är sjuk.... Så onödigt... så onödigt lidande och stretande.....

Jag brukar aldrig önska någon något illa så jag skäms... men det är väl ganska oskyldigt att hoppas på att det ska regna och blåsa som fan på söndag from kl 13............. Som hon själv säger; så länge ingen dör av det så är det ingen fara.

Saker och ting kommer aldrig bli sig likt efter det här igen. Kan inte stanna efter lektionen och plocka ut foderhinkarna och borsta lillen - om han ens lever längre... han var och röntgades idag igen för han verkar ha mer ont igen... så jag vet inte om han lever eller om hon låtit honom somna in........... Och ja, hon vet att lille A är "min", men ändå skriver hon inte ett skit om det.

Vet inte vad jag ska tänka eller tro. Är för ledsen. Brädad - av en läkarstudent som har nästintill noll social kompetens... men favoriter är ju favoriter...... Jag brukar aldrig ha favoriter, men jag vet att hon är så... hon tycker tex om en del hästar mer än andra...

Får se om jag far dit på lektionen på onsdag. Som det känns nu så skiter jag i det. Tänker inte stå där och tjafsa - och inför de andra. Jag är inte tillräckligt stark just nu för att ta en konfrontation öga mot öga. Så "bättre fly än illa fäkta"...

Om jag fortsätter i ridskolan där så kan jag säga att så fort en lektion blir inställd så kommer JAG komma med förslag på DAG OCH TID då vi ska rida igen tiden - så fort som möjligt! För då måste hon svara.

Nu ska jag gå och sova... har gråtit så ögonen är alldeles svullna och svider....

 

anna

27 maj 2011 11:49

Jobbigt med ridskoleläraren! :/

Jag tycker du var väldigt duktig som gick och handlade och fixade. :) Såna där trädgårdsfjärilar är fina. Finns trollsländor också, dem gillar jag ännu mer. :)

Kommer sakna din blogg när du blir inlagd...

Kram

Maria

28 maj 2011 02:17

Ja, det känns verkligen skit med ridskoleläraren. Tror att hon har hunnit fundera lite och börjar ändra sig så sakteliga. Men det skulle hon aldrig erkänna... tyvärr..

Jag ville ha en trollslända, men det fanns bara neongröna kvar och resten var trasiga. Dessutom hade de misslyckats totalt med ögonen... såg ut som alla trollsländor hade gråstarr eller nåt :/

Jag har också en förkärlek till trollsländor! De är så otroligt vackra att de ser ut som prydnadssaker!

Jag HOPPAS att jag kan ta med mig datorn och att nätet ska fungera där. Har inte frågat, men det finns inga restriktioner såvitt jag vet. Så jag ska försöka uppdatera bloggen lite mer "normalt" då. Kanske kan det hjälpa någon med ätstörningsproblematik..

KRAM!

 

M

27 maj 2011 22:46

Ojojojoj.... det var ett lååångt inlägg ;-)))

Och vad mycket som händer.. Förstår att hela du går på fullständig "autopilot" för att få ihop allt.
Ibland kan det faktiskt vara bra och byta terapeut, efter en längre tid är det lätt att fastna. Samtidigt som det är skitjobbigt att börja på nytt...

Får du ha med dig datorn dit, eller blir det blogguppehåll under inläggningstiden? Kommer ju sakna dig hjärtat...
Fasiken vad modig du är som tar tag i detta, det är en jävulsk sjukdom som du är värd att bli fri från. Jag hejar på dig....

Massor med styrka och pepp från ett litet Trolltyg :))

http://trolltygensgalenskap.bloggplatsen.se

Maria

28 maj 2011 02:49

Ja... jag märkte att det bidde lite långt... *host, host* ;)

Det enda jag egentligen känner, är den här skiten med stallet.. Går fortfarande på autopilot TOTALT, och ska jag vara ärlig så beter jag mig nästan som en robot... Glömt bort att äta idag för jag har rivit ut hela förrådet i jakten på en fjärrströmbrytare och nederdel på rullgardinerna.. Och så vände jag upp och ner på alla jävla skruvar, spikar, krokar och blablablaaaaaa... så nu är det sorterat! Dock ligger alla "jag vet inte vad jag ska göra med de här pappren"-pappren kvar på golvet. Men imorgon ska de väck och sen ska här städas!

Jag har frågat om det är något särskilt jag ska tänka på och han har sagt att det är det inte. Så jag tar med mig datorn. Det återstår väl att se om det finns något olåst nät att koppla upp sig på.... för jag tror inte att det är som på sjukhuset - att om man har en användare på universitetet så är det bara att surfa loss... ;) Ska försöka dra igång mitt Comviq-skit som sista utväg, för jag klarar mig inte utan dator.

Jag är inte modig.... jag är livrädd........ Kommer ses som någon "dramaqueen" bara för att jag kommer sitta där och hyperventilera... men det de andra inte vet är att jag hellre DÖR än är "dramaqueen"...

Min tid med min t började rinna ut för länge sedan. Och ju mer tid som går, desto mindre och mindre har vi någon form av "samtal". Hon sitter mest och är "glad" över alla "framsteg" jag gör..... och babblar för sig på själv... Märkte det nu sist, för hon satt där mitt emot mig och pratade och pratade, och det slog mig helt plötsligt att hon inte har den blekaste aning om hur jag mår, känner, tänker... Var så trollbunden av de tankarna att jag inte lyssnade på vad hon sa... men jag vet ändå... Bara le och verka intresserad......
Vet ju att hon vill ha bort mig.. Hon erkänner det inte, men hon ljuger för att skydda mig, det vet jag.

GIGANTISKT STOR MULTIMEGA-SUPERDUPERVARM KRAM!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...