tänker så mycket..... så många tankar........... gråter till och från........ är med jämna mellanrum på väg att ta mitt liv...... 11 samtal kvar....... och jag har haft min t sedan hösten 2005..............

så många frågor irrar runt i huvudet...... vad ska jag säga.... vad bör jag säga......... vad får jag absolut inte säga.............

avskedspresent..........

kommer vi någonsin att prata med varandra igen.............

hur ska jag klara mig utan henne........ hon som slagits och slåss för mig hela tiden............ vem ska göra det nu.........

blir det LPT igen efter alla dessa år när jag inte längre har någon som talar för mig, och jag måste tala för mig själv igen........

ska jag ens leva......... överleva..................

mitt liv tar slut nu........ det lilla jag hade.................

känns som att min  själamamma håller på att dö....... lämna mig............. som om hon vore svårt sjuk och bara har ett visst antal dagar kvar att leva..........

jag kommer inte få någon läkare innan hon försvinner heller....... så det kommer vara ännu en tråd som inte är utredd.... inte blev utredd... på nästan 2 år, trots kamp.............och det som inte är utrett då... kommer inte att bli det heller........

hur lämnar man en bit av sitt hjärta och sin själ..... en bit av det enda lilla ljusa som finns.... det som lever.......... överlever........

den 25 mars dör en del av mig........... den del som är viktigast i kampen för överlevnad...............

visst... jag har förberett mig så att jag inte kommer avlida av att inte få ha samtal med henne........ men... det är en annan sak att veta..... att om det händer något......... så finns ingen......... i-n-g-e-n...................

gråter så jag inte kan andas......... och har så ont i munnen...............

smärtan är det enda som aldrig tar slut.... varken psykiskt eller fysiskt...................