Nu har min älskade ninis fått ro. Straxt efter halv tre somnade hon in. Jag grät redan innan jag klivit innanför dörren. Anmälde mig i receptionen och satt ner och fortsatte gråta. Kunde inte sluta. Eftersom jag hade en akuttid så dröjde det innan veterinären kom. Minst 20 min försenad. Fick sen vänta i ett rum säkert 20 min till. Veterinären var i alla fall helt fantastisk. Hon berättade att hon själv haft en kanin som varit hennes bästa vän. Hon lade sin hand på min flera gånger, och var jättegullig mot Astrid. Hon konstaterade ungefär samma saker som jag; att Astrid var avmagrad, ögonen rann, och hon var smutsig och svullen i rumpan. Jag såg hur Astrid skämdes över hur nerkissad och nerbajsad hon var. Veterinären sa att hon tyckte sig se var vid den svullna rumpan, och hon trodde att det förmodligen fanns en eller flera tumörer som störde hela kroppen. Om jag hade velat så hade de lagt in Astrid och gjort en massa undersökningar, men varken jag eller veterinären trodde att Astrid skulle få någon livskvalité. Och chansen för att de skulle kunna göra något för henne var väldigt liten. Så därför fattade jag beslutet i samråd med veterinären att hon skulle få somna in.

Först försökte en sköterska sätta kanyl vid öronbenet, men Astrid hade för små kärl. Jag sa att hon förmodligen var uttorkad också, så jag förstod att det var svårt. Så hon fick en injektion med överdos av sömnmedel i buken. Sen lämnade de mig med Astrid och jag klappade och pussade på henne och pratade med henne tills hon somnade. Sen kom bara sköterskan in, och hjärtat slog fortfarande. Då fick hon en injektion till rakt i hjärtat som gjorde att det stannade. Sköterskan sa att det kan se otäckt ut och att jag kunde titta bort om jag ville, men jag bara fortsatte klappa och titta på min bebis. Jag visste ju att hon inte kände något.

Det värsta var att gå därifrån. Att lämna henne liggandes på britsen, utan att kunna bädda ner henne i något eller lägga något över henne. Men jag fattar ju att det inte skulle ha gjort någon skillnad. Så efter att jag gick och tårarna bara forsade så skulle de komma och hämta henne för att skicka iväg på kremering. Så jag hoppas att de gjorde det, och att det var på ett värdigt sätt.

Hon var fortfarande varm när jag gick. Varm, slapp....... mjuk... och luktade sådär gott bakom öronen.

Förstår inte hur jag ska överleva utan Astrid

visst, jag har hund, men han är inte astrid

vem ska nu tröstamig när jag är ledsen

vem ska jag nu stoppa ner näsan bakom öronen på och känna den där fantastiska doften och mjukheten

vem ska lyssna på mig när jag behöver prata

vem ska nu älska mig lika mycket som jag älskar den

önskar att jag kunde ta astrids plats

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...