Dagens samtal slutade inte bra. Tandläkare var såklart ämnet efter mötet i förrgår. Blev bara tårar, självhat och ovisshet. Min kp förstår inte mig. Våra åsikter går inte bara isär, utan han förstår mig inte, kan inte acceptera att jag är som jag säger att jag är. Det gjorde att mitt hjärta brast. Och jag känner mig så ensam. Och hopplös. Helt jävla hopplös. Kan jag inte ens få honom att förstå, så hur fan ska jag då få någon annan att förstå - någonsin. Och när jag även påpekar att jag inte heller har all tid i världen, så säger han - om än skämtsamt - att han inte bestämt sig för när han ska gå i pension. Jag vet att han inte menade något med det, men självklart börjar jag att tänka på det OCKSÅ. Särskilt då jag vet att han inte får jobba på den enhet han vill jobba på och som han bytte till, utan har tvingats att byta igen men denna gång helt emot hans vilja.

Jag vill bara dö. Allt är bara hopplöst.

Visst, jag kan tvinga kroppen att gå igenom det här - en gång. Utsätta mig för den där övergreppskänslan igen - en gång. Men då blir det bara EN gång, och jag kommer aldrig mer träffa en tandläkare efter det. Aldrig.

Har mailat tandläkaren och frågat vad som händer om jag inte klarar av en undersökning. Om allt är kört då.

Vi får väl se.

..........eller så tar jag bara livet av mig.....

 

Mia

9 oktober 2014 15:54

Du tror att det blir lättare att bli sövd för ett tandläkarbesök. Du bör ju få informationen att du sen kommer att vakna upp och ha ont, dels i käkarna, munnen och halsen. Sen kommer du troligtvis ändå få öppna käften för tandis för att reglera och slipa ner ojämnheter efter en lagning. Är du sövd måste dom chansa, kan bli hur illa som helst.
Rent övergreppssynpunkt så torde det bara bli värre att bli sövd. Har du däremot riktig tandläkarskräck så kan det ju vara effektivt.
Ta livet av sig är ju också en variant, men känns väl inte sådär värst logisk. Men det valet är ju upp till dig själv att klura på. Jag skulle nog klura mer på orsaken på att du ända från början på denna blogg skriver överdrivet mycket om lösningen självmord, och trots många hjälpinsatser så tragglar du i samma spår.... Det är bara du som kan förändra, börja där så ska du se att det kan bli bättre.

Maria

9 oktober 2014 16:32

Skrivet av någon som tror sig veta allt. Det är upp till var och en att läsa eller ej, och det är upp till mig vad jag skriver och inte.
Du känner inte mig, vet egentligen ingenting om mig mer än det jag skriver här, och ändå tror du att du vet något. Det är skrattretande att du inte följt min blogg, men ändå tror dig veta vad som står i den.
De brister i empati och den okunskap du uppvisar är verkligen skrämmande. Men å andra sidan gissar jag att du är i tonåren och förstår inte bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...