Läser artikel efter artikel som handlar om ålderspensionärer och deras ekonomi. Blir ärligt talat förundrad över att den kategori som jag tillhör - sjukpensionärerna - göms undan jämt. Ålderspensionärerna har det sämst ställt i samhället, sen kommer barnfamiljer och unga tydligen. Så vart hör jag hemma? Jag får garantinivån på sjukpensionen. Och ja, jag betalar skatt på den - såklart, som alla andra gör på sin inkomst. De flesta verkar fortfarande inte tro att det är en skattepliktigad inkomst.

Det som gör mig förvirrad är att jag faktiskt kommer få det BÄTTRE ekonomiskt när jag blir ålderspensionär. Japp, så är det. Fastän att jag nog inte kommer få mer i inkomst så kommer mina utgifter minska dramatiskt. Ta bara bussbiljettpriset. Jag betalar samma som en friskt arbetsför människa för att fara på mina sjukhusbesök fram och tillbaka två gånger per vecka. Sen måste jag tyvärr fara och handla också.

Jag har ett förmånsbevis som jag kan visa upp tillsammans med giltig legitimation för att få ta del av de rabatterade priser som finns. Enda problemet är att det inte finns några sådana. Jag bor straxt utanför en "stor stad" och i min stad finns inte ett enda ställe där jag kan visa upp mitt förmånsbevis och få någon slags rabatt - medan ålderspensionärerna kan vifta med sina kort och få reducerade priser på väldigt mycket.

Jag kontaktade kommunen för att höra mig för om färdtjänst. Jag kommer aldrig kunna ta körkort, kan inte ringa efter en taxi, osv. Och jag har sett att folk kliver på bussen och åker gratis med färdtjänst. Jag beskrev min situation och frågade om jag kunde få färdtjänst på bussarna enbart. Fick till svar att det går inte. Såhär är det i min kommun; för att få färdtjänst så måste man ha svårt att ta sig fram och inte kunna åka buss. Ok, helt förståeligt. MEN sen kommer det mest fantastiska - om man väl blivit beviljad färdtjänst så får man åka buss gratis! Helt jävla fantastiskt!

Självklart känner jag med tanten som inte har råd att laga sitt läckande hus tak - men saken är den att jag skulle aldrig ha råd att ens köpa eller äga ett sådant hus! I den bemärkelsen kommer jag aldrig ha ett riktigt hem, som jag äger själv. Och jag frågar mig om det ens är möjligt att överleva rent ekonomiskt så som jag har det idag, fram tills jag blir ålderspensionär. Förmodligen inte. Men vem bryr sig? Ingen. Jag kan inte ens få rabatt på lokalbussarna.