Det är så rörigt i huvudet. Kan inte sova på nätterna. Försöker röra på mig och äta bra och allt, men det gör ingen skillnad. Förmodligen håller kroppen på att vänja sig vid att fungera utan stöd från medicinerna. Eller så är det såhär mitt liv ska se ut nu. Jag vet inte. Jag bryr mig inte heller direkt, för jag orkar inte.

Samtal idag. Grät hela timmen. Inget samtal på torsdag för då har min kp planeringsdag. Så nu ska jag låta bli att andas på en vecka. Var inte så kul att kliva på en fullsatt buss hem sen. Glodde folk på mig innan så glodde de ännu värre när jag klev på helt rödgråten. Och jag skäms så. Skäms. För att jag är ledsen. För att min pappa slog mig. För övergreppen. Allt.

Så mycket som snurrar i skallen. Att aldrig ha blivit älskad. Att aldrig bli älskad. Av någon. Hur gör man för att få tillräcklig grund för att kunna acceptera sig själv när ingen annan person någonsin har gjort det - eller kommer göra det. Som min kp säger, den bekräftelse jag fått under hela mitt liv har bara varit baserad på prestation. Att prestera har alltid varit min uppgift. Så när jag inte presterar så är jag värdelös. Men hur ändrar man det. Jag kan inte skriva om min historia. Och jag tror inte att jag någonsin kommer kunna "bortse" från den. Allt sitter så hårt inpräntat i ryggraden.

Vill bara gömma mig hos min kp och stanna där. Jag är så trött. Vill bara att allt ska få ett slut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...