känner att jag inte har några ord just nu..... finns inte så mycket att säga..... ingenstans att ta vägen........ ingenting att göra....

jag sitter bara helt fast.....

försöker och försöker i terapin... men det är så svårt....... 

känner hur jag blir ett barn igen....... med så mycket sorg.... så mycket besvikelse....... krossade drömmar.... 

jag är så trasig........ så trasig....

så svältfödd på kärlek och värme..... tröst..... närhet.... trygghet.........

det är så plågsamt att upptäcka det..... att förstå det.... nu........

och veta att man inte kan förändra något.....

känner mig så vilse..... så ensam.........