Känner att jag inte pallar det här. Har ännu en skitdag. Jag vet inte vad jag ska säga. Eller göra.

Imorgon ska jag vara hundvakt åt min väninna - igen. Kunde inte säga nej. Hon ska börja arbetspröva. Och jag ska vara där halv åtta så att hon inte ens behöver träna hunden på att vara ensam. Det som skulle gå så bra nu när hon gjort sig av med den andra hunden. Hon smsade mig idag och skrev att hon ensamtränade - hon satt i trapphuset utanför dörren. Hon var upprörd över att han ylade 4 ggr. När jag tränade och lämnade min vovve ensam så hade jag inte lyxen att ha någon hundvakt eller ens en backup-plan. Han fick träna sig när jag gick med soporna och när jag handlade, och självklart annat föreberedande åtgärder. Man kommer långt på sunt förnuft och lite efterforskningar.

Har haft samtal idag. Pratade bort det mesta. Vågade inte. Orkade inte.

Jag klarar aldrig av att göra någonting. Jag duger aldrig.

Och inte kan jag sova heller.

Det bästa vore att bara dö.

Var ute med hunden tillsammans med väninnan och hennes hundar. Vi gick mellan åkrarna på vägen och jag lät min vovve gå lös. Han älskar att få vara lös på grusvägen. Det är ingen biltrafik och man har uppsikt eftersom det är så flackt. Vi gick där allihopa och jag hade fullt upp med att inte halka omkull. Då hände det som inte får hända. Min älskade vovve ramlade ner i ett djupt dike. Säkert nästan lika djupt som jag är lång. Jag behöll lugnet och försökte se var jag skulle kunna dra upp honom, han verkade vara ok. Jag kallade på honom där jag skulle kunna nå honom,  men han hoppade och kunde nästan ta sig upp på egen hand. Medan hjärtat i princip stannade av skräck, så hör jag hur min väninna säger att hennes hund råkade knffa ner min hund. Vet inte om jag ska vara glad att jag hade honom lös, för annars hade han kanske fått en bruten nacke av halsbandet. 

Han verkar i alla fall vara ok, för han går och rör sig som vanligt. Tror dock att han blev lite chockad för han ville inte direkt leka med de andra sen. Vi gick på promenad på kvällen och han var som vanligt.

Nattpinkade honom, och när vi gick in så släppte jag honom som vanligt innanför porten så att han fick hoppa uppför trappen själv. Då halkade han och hade jag inte varit snabb så hade han trillat nerför hela trappen. Är så jävla rädd att han gjort sig illa. Tänk om det var därför som han nästan voltade nerför trappen. Är så rädd att jag mår illa. Panikångesten stryper mig. Tänk om han är skadad eller sjuk. Tänk om han dör och lämnar mig. Då orkar jag inte överleva längre. 

Dadaism. Underbart.

Har varit ute och gått i 4 timmar idag. Tur att jag har en tibet-hund som orkar och vill gå.

Allt är grått. Jag är svart.

Tror att jag försöker gå mig trött. Så att kroppen ska överensstämma med själen.

Nytt år. Jippi. Finns inte så mycket att säga.

Har fått inbjudan att fira nyår hos samma väninna som jag var hos på julafton. Men jag stannar nog hellre hemma ensam. Brukar aldrig fira nyår. Förstår inte vad det är att fira. Att man levt ett år till? Som om det är något att fira.

Tryckt i mig en stor chokladkaka och en påse ostkrokar. Struntade i lunchen och gick ut istället. Gissar att det inte hade hänt om jag bara ätit lunch. Får väl se om det är bättre imorgon.

Lär inte gå upp tidigt imorgon heller, för jag lär inte somna i tid. Vill inte stoppa i mig stilnoct varje kväll/natt.

Godnatt alla.

Igår var jag ute och gick i 3 timmar. Idag 4. Kroppen pallar inte, men jag går ändå. Hundstackaren är helt slut. Glad och nöjd, men trött.

Jag är.... ja, vad är jag...... bränd i skallen.... dum i huvudet...... jävligt döende..

Försöker och försöker, men det är för svårt.

Skickat julklapp till min fd t, men hon hämtar inte ut den på posten. Tror att hon inte vill ha den. Önskar att hon bara hade sagt det istället för att bara inte hämta ut den. Jag känner mig som en idiot.

Funderar på att äta något fastän att klockan är mycket. Som om det spelar någon roll.

Har inte gått på toa på år och dar. Snart exploderar väl magen. Hoppas att det är dödligt.....

Har varit ute och gått med vovven i 2 timmar. Kunde inte sitta still utan att göra något dumt, så jag gick ut. Hade gått längre om jag inte haft med mig hunden. Känner mig döende. Vill bara skrika. Skära ihjäl mig. Hetsäta.

Har inga ord. Vet inte varför jag försöker skriva ens.

Känns som jag inte får luft. Igen. Har varit ute och gått långt idag. Så långt att vovven ligger och är helt utslagen. Men jag skulle kunna gå längre. Gå hela natten. Bara gå. Tills jag stupar och dör.

Vet inte vad jag ska skriva. Än mindre vad jag ska göra. Försöker ta det lugnt och andas som min kp lärt mig, men det hjälper inte. Inget hjälper. Inget.

Varför kan jag inte bara få dö.

Har haft mitt sista samtal för i år. Var intressant. Min kp undrade hur jag ställer mig till att dra ner på samtalstillfällen. Jag fick panik, men sa inget. Eller ja, jag sa att jag inte vill det och att jag mår för dåligt för det. Han lyssnade, och så sa han att vi kanske ska prova det ändå. Så nu vet jag inte vad som händer. Har ingen aning. Har varit så jobbigt den här hösten när han har varit borta så mycket, så det enda jag känner är skräck. Ren skräck. Jag tror att han förstår, han är ju inte dum i huvudet eller är elak. Det känns bara så jobbigt ändå. Oron som alltid maler i mig började mala ännu mer. Är han less på mig? Tycker han att han inte kan hjälpa mig? Är jag ohjälpbar? Har han press på sig uppifrån att göra sig av med mig för att göra plats för fler patienter? Eller använder han det som ursäkt för att slippa mig?

Tårarna bara rann och jag kunde inte säga något. Fick inte fram något vettigt.

Fick en lång varm kram innan jag gick. Ville inte släppa.

Har bara lust att kura ihop mig i sängen och lägga ner allt. Jag vill inte mer. Orkar inte mer.

God Jul.

Äter choklad och rullar tryfflar. Vet inte vad jag håller på med. Jag gör bara en massa saker för att slippa tänka och känna. Har varit med väninnan i sandtaget och släppt hundarna så att de fått leka och springa av sig lite. För övrigt maratontittar jag på "Cityakuten".

Jag vet inte. Jag vet inte vad jag ska göra.

Imorgon ska jag klippa mig. Vill inte. Men jag har en tid och jag kommer skämmas ihjäl på julafton om jag ser ut såhär.

I och för sig så skäms jag ändå. Såklart.

Sen ska jag på samtal. Näst sista innan juluppehållet. Vad ska jag säga. Vill bara köra en skruvmejsel genom låret. Eller något åt det hållet.