Jag pallar det inte. Jag kommer inte klara av det. Har redan haft x antal panikångestattacker idag, och jag ska inte träffa min kp förrän kl 16, och tandläkaren ska komma kl 16:15. Jag kommer inte klara av det, det går inte, jag kommer dra därifrån. Om inte min kp hjälper mig, handgripligen, så kommer jag inte klara det. Jag vet det.

Har så mycket ångest så djupt i mig att jag håller på att explodera..... måste lätta på trycket på något sätt........ skära kanske.... Måste göra något i alla fall...... det här går inte längre....... Jag kommer inte kunna träffa tandläkaren på måndag... det går inte.... går bara inte..... jag kommer dö..... Kan se det framför mig... jag sitter på bussen... kommer dit...... och sen tar jag hissen..... och så får jag panikångest och rusar ut därifrån och kommer inte tillbaka..........

Mår så illa..... och vill bara trycka i mig mer och mer mat och skräp..........

Bara några snitt.... 3-4 st... snyggt uppradade....... lagom glipande.... rinnande blod.... kan nästan ana värmen från blodet när det rinner längs armen.... eller låret..... eller låren....

Varit på samtal på fm. Grät som vanligt..... Vi pratade om tandläkaren. Hon kommer till min kp på vår samtalstid på måndag. Jag vet inte om jag kommer kunna ta mig dit. Seriöst. Jag kommer förmodligen springa därifrån. Pinsamt nog. Eller så kommer jag att kräkas. Min kp försöker få mig att känna mig trygg och sa att inget ju kommer att hända på måndag i alla fall - det är bara ett inledande möte. Men jag är livrädd ändå. Det vore lättare att dö. Sa det. Och sa att jag inte vet hur jag ska göra om - OM - det blir något av det här. För ska de söva ner mig och tandläkaren ska kolla munnen...... ja, då vetefan om jag pallar att vara ensam natten innan... och/eller natten efter.... men var ska min älskade vovve vara då. Jag har inga vänner. Jag har ingen. Jag har min "väninna", men hon har 3 st dansk-svensk gårdshund som är halvaggressiva.... och jag har mina grannar med vovves bästa lekkompisar, och deras ena hund har mat står framme dygnet runt för att den inte äter, och den andra yngre kissar och bajsar inne. Är det bättre??

Inte vet jag.

Vore lättare att dö. Mycket lättare. MYCKET mycket lättare. Frågade min kp om han är rädd för att dö. Förklarade att jag aldrig haft någon "fas" där jag helt plötsligt insett min dödlighet och varit rädd. Jag har aldrig varit rädd för att dö. Någonsin. Han blev lite ställd först, men han sa att han har saker och ting och människor (otvivelaktigt sina barn) att leva för. Det kan jag förstå. Jag sa det. Att jag förstår. Och att jag antar att jag helt enkelt aldrig haft något som riktigt håller mig kvar i livet, något som betyder mer än att få slut på lidandet. Jag har min hund, det är allt. Det är inte så lite, men samtidigt skulle han inte må sämre av att bo hos någon annan som älskade honom - och kunde ge honom allt det som jag inte kan.

Jag är i alla fall inte rädd för att dö. Har aldrig varit. Kommer aldrig att vara. Då är ju bara allt över. Bara ett ingenting.

kan inte andas

är så jävla äcklig

har klippt mig idag

så nu behöver jag inte tänka på håret på ett tag

hoppas att jag är död innan jag måste klippa mig igen

hoppas att jag är död imorgon

jag orkar inte mer

JAG ORKAR INTE MEEEEEEEEEER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

mitt hår ser ut som svinto längst ner

imorgon ska frissan klippa bort det

jag kommer skämmas ihjäl

direkt efter det ska jag ha samtal

tror att vi ska prata om tandläkare och hur vi ska lägga upp det hela

hon kommer förmodligen att komma måndagen därpå och vi ska ha möte alla tre

mår illa bara jag tänker på det

vill skära mig

behöver skära mig

men då skär jag ihjäl mig

å andra sidan så vore det lika bra

min "väninna" har hört av sig idag

jag talade om än en gång hur jag känner ang hästen

och hur det känns att folk höjer henne till skyarna och ser mig som en parasit när de frågar hur det går och jag svarar att jag inte varit där på evigheter

då helt plötsligt kan jag säga att hon äger honom

jag blev förbannad och svarade att det är skit samma eftersom hon tidigare varit TVUNGEN att hålla det hemligt att hon köpt hästen

är så trött

har inte sovit

vill ta varenda piller jag har

men jag ska inte

kan inte

för då blir det indirekt de läkares fel som skrivit ut medicinerna

och det skulle jag aldrig lägga på någon av de två som faktiskt har hjälpt mig, lyssnat och stöttat

så imorgon är det skämmesklippning

jag som har tillräckligt svårt att lita på någon att ta i mig, och allra minst mitt huvud

så ska jag dit med mitt svintohår

sen samtal som kommer bli döjobbigt

och sen måste jag på stan och köpa självförsvarsspray - så att jag har något att sätta emot de ungdomar som trakasserar mig

vet inte om jag ska åka buss eller ta mopeden

men jag vet inte ens om den startar

får kolla imorgon - om jag nu ska ta den

låt mig bara dö

snälla snälla snälla låt mig bara dö

jag orkar intye mer

låt mig dö

DÖDÖDÖDÖDÖDÖÖDÖDDÖDÖÖDÖDÖDÖÖDÖDÖDÖDÖÖÖÖÖ

gick ut med vovven

stod tre tonåringar och skrek åt mig och jag bara ignorerade dem

gick promenaden som jag tänkt

kom på vägen hem och de fick syn på mig igen

och började självklart vråla igen

gick ut på balkongen för att börja plocka bort frusna blommor och förbereda lite för vintern

då vrålade de ännu mer

en kille var "ledare" och rusade mot min balkong - tur att jag bor en trappa upp

saken är den att jag som har social fobi pallar inte att bli utpekad sådär

så jag blev jätteledsen och pissförbannad

så jag svarade

sa till dem att man inte behandlar eller tilltalar en vuxen människa på det sättet

och att det faktiskt är ett brott - trakasserier

killen fortsatte tjafsa

jag drog hela förklaringen om vad som kommer ske

kontakta jouren som skickar väktare som vidarebefordrar det till polisen

polisen kommer sedan lämna över ärendet till soc

och dessutom kommer ungarnas föräldrar få en "prick" och förmodligen bli vräkta

och efter det kan de inte bo någonstans i hyresvärdens andra lägenheter heller

killen blev lite tyst, men så satte han igång igen

till slut var jag så jävla arg så jag skrek åt honom att bara lämna mig ifred och gå hem, och jag pekade med hela jävla handen

då svarar han att JAG ska gå hem

jag började skratta och svarade att jag ju är hemma och har rätt att vara där jag är, men han har inte det

efter lite mer tjafs så vände han sig om och drog ner byxorna

borde ha skrikit "vilken söt rumpa" men blev mest äcklad

och rädd

han - och hans underhuggare till kompisar - uppvisar inga som helst gränser

så vem vet vad de gör en mörk vinterkväll när de möter mig - oavsett om jag har hunden med mig eller ej

men jag ska köpa försvarsspray och backar de inte undan så kommer jag att använda den

är de TRE st hormonstinna tonåringar mot mig så kan de lätt släpa iväg mig och våldta mig

och jag kommer bara ligga där

så det gäller att sätta gränsen innan det går så långt

och ja, jag är rädd

riktigt jävla rädd

ledsen, arg och förbannad också

ringde i alla fall min mamma

hon hjälpte mig ringa jouren som skickade ut en patrull med väktare

men - självklart var ungjävlarna borta när de kom

jag pratade i alla fall med dem - det är deras policy att tala med anmälaren

och de var jättetrevliga och förstående

tänk att det är så stor skillnad öga mot öga jämfört med över telefonen

de uppmanade mig att till och med ringa i förebyggande syfte så att de har större chans att hinna dit

så de verkade förstå en hel del

får jag någonsin vara trygg någonstans????

får jag det???

jag tror inte det

men jag kommer göra mitt yttersta för att vara så "trygg" som bara går

.....vad nu trygghet är....................

önskar att "min" gamla avdelning fanns kvar

önskar att jag kunde få vila en stund

men det finns ingen frid

ingen ro

bara ett helvete

varför får jag inte bara dö

det spelar ingen roll för någon om jag lever eller ej

så låt mig bara dö