Imorse somnade min mormor in. Nu har jag inga far- eller morföräldrar kvar i livet. Men min mormor hade svår alzheimer och har länge varit som ett kolli. För en vecka sedan slutade hon äta och dricka helt, och eftersom hon var så dålig så var det beslutat sedan länge att när den dagen kom så skulle inga livsuppehållande åtgärder vidtas. Så de har gett henne lugnande, smärtstillande, och hjälpt henne med rosslandet när hon andats, och idag orkade inte kroppen längre. 82 år gammal och orka en hel vecka utan mat och vatten, då har man ett starkt hjärta. Blir bitter när jag tänker att om min fege morfar berättat om hur sjuk hon var så hade hon kunnat få bromsmediciner. Tänk om hon kunnat ha någon sorts livskvalitet de sista 8 åren. Så mycket hon hade sluppit genomlida. Visserligen har hon väl förmodligen inte känt av det, men ändå funderar man - och önskar att hon hade fått hjälp innan det var för sent.

Så det är en lättnad att det är över nu. Att hon fått ro. Min mormor "försvann" för länge sedan, så jag tror att jag redan sörjt henne på ett sätt. Det har varit så ovärdigt, men nu slipper hon det, äntligen.

Önskar att jag kunde minnas henne som den där mormodern som man läser om i barnböcker, men hon har alltid varit "speciell". Självklart har jag många positiva minnen, men det överskuggas - just nu - av hur det var när min syster dött. Det enda hon sa till mig var "duger blommorna eller blir det för dåligt". Och jag, full av sorg och ilska, bad henne i princip att dra åt helvete. Så tjatade hon på om att fara och grilla med PRO, och att man var tvungen att köpa doppresenter till min kusins barn. Jag har aldrig varit så arg som jag var då. Och min morfar - en självutsedd "fridens man" - satt i sitt soffhörn och sa bara till henne att "lugna sig". Då var mormor redan väldigt sjuk, men morfar sa inget, så ingen visste. Och ärligt talat så tror jag att jag inte kunde tänka när min syster gick bort. Jag var så arg. Arg för att hon var död, att läkarna lät henne dö. Min syster. Och ingen talade ens om att de skulle stänga av respiratorn så jag fick inte säga hejdå. Och jag var arg på hela omvärlden; jorden hade ju stannat, så hur kunde andra fortsätta som om inget hade hänt.

Min morbrors fru, som jag kallar "kärringen", var hos henne när hon somnade in. Det stör mig, för min mormor var rädd för henne och avskydde henne. Och "kärringen" är ju som vanligt bara intresserad av två saker; sensationer och pengar. Så nu sprider hon runt att min mormor hade "panik" när hon somnade in. Tror jag inte ett skit på, för hon var så borta så allt måste bara som ha stannat. Och den första frågan hon ställde efter att hon gått bort var "har hon några försäkringar". Satans jävla kärringjävel.

Har varit många och långa telefonsamtal med min mamma idag. Hon är ok och ser det hela ungefär som jag; att mormor redan var borta för länge sedan, så det är en lättnad mitt i allt. Men jag förstår att hon funderar vare sig hon vill eller inte, det är ju helt naturligt. Och så är hon ensam hemma, så självklart känner jag att jag måste stötta henne per telefon. Det är det minsta jag kan göra. Har varit så sysselsatt av det att jag glömde bort att äta lunch. Så när det började närma sig middag så var jag alldeles skakis.

Har i alla fall promenerat vovven och så tog jag ut mopeden, "raviolin", och körde en halvtimme så att den fick gå en stund och inte blev alltför svårstartad. Men den är ställd så snålt att den inte går på tomgång ens när den är varm, och det stör mig. Det fungerar ändå när man kör såhär på landsväg, men stadskörning blir lite för "spännande" att pyssla på med. Vorde väl en annan sak om jag faktiskt nådde ner till marken från sitsen, men jag gör inte det pga mina superkorta ben.

Har ytterligare ett bekymmer - mitt betalkort fungerade inte när jag handlade som vanligt på Ica. Stod att det var fel kod, men jag vet att jag har rätt kod. Fick betala med kontanter för att inte riskera att kortet skulle spärras. Vet inte hur länge jag måste vänta innan jag provar igen, eller vad det beror på. Men jag hoppas att det bara var den nya kortterminalen som krånglade. Så nu kan jag inte fara och handla som jag tänkt göra imorgon fm. Lär ju vara minst ett dygn som måste passera för att kortet inte ska bli spärrat i fall om att det blir galet igen.

För övrigt.... ja.. jag dör sakta inombords... Och jag fick inte lägenheten.