min vikarierande läkare har löst medicinproblemet

jag är fortfarande utan men det blir inte alls lika länge som annars

är så nere idag

jag vill ha det som alla andra har

jag vill jobba

ha arbetskamrater

jag vill inte sitta och äta mat ensam

se på tv ensam

göra allt ensam

alltid ensam

jag kanske vill ha sex också

jag fattar att jag förmodligen aldrig kommer kunna ha det

men jag skulle vilja ha möjligheten

möjligheten att få en annan erfarenhet

möjligheten att känna något annat

igår på samtalet berättade jag saker som jag inte berättat förut

om den unge mannen som sökte upp mig och trängde sig på i mitt hem

då sa han "ännu ett trauma"

jag tänkte inte på det så

jag tänkte nog inte alls

men han har ju rätt

jag ser ju att ännu mer saker förändrades till det värre efter det

att det satt djupa spår hos mig

bland alla andra spår och ärr och skit