Snart finns du inte mer............................

Har fått reda på horribla saker om en av gårdsfolket idag. Det var väl ingenting som jag inte redan visste, eftersom jag kände på mig att det var så. Men samtidigt hoppades och ville jag verkligen ha fel. Mår illa. Hon är en av de som trasar sönder "min ridskola" där jag red i våras. Hon har behandlat den finaste människan som skit och det har gått så långt att det är mobbing!! Min vän på ridskolan har därför varit sjukskriven sedan juni. Helvete. Hon har idag varnat mig för tjejen på gården, så det är allvar.

For till gården och red en sväng på banan. Gick riktigt bra (för att vara jag..) trots att vi hade sällskap av en ohyfsad häst, samt en mamma som stod mitt på spåret. Avbröt precis innan ponnyn blev trött och grinig, och så gick vi en promenad i repgrimma. Jag TROR att hon börjar lita lite mer på mig, för när hon blir rädd för något så ställer hon sig bakom mig och tittar på hur och vad jag gör. Om jag ska vara ärlig så tror jag att hon tycker om mig, för jag är inte varken feg eller går på för hårt. Min kollega är så himla hård att alla hästar sköter sig för att de är rädda för henne. Jag är mer följsam och vill ha respekt - inte något skräckvälde. För det håller aldrig när det blir skarpt läge. Att ställa en häst inför valet livsfarlig situation vs livsfarlig människa är fel - tycker jag. Jag vill att hästen ska förstå, tänka och vilja själv. Och alla hästar är såklart olika, och den lilla dam jag rider behöver en massa uppmuntran och beröm. Dvs INTE skäll, obehag och mer rädsla. Enligt mig...

"Min" fjording står där i sin grushage och väntar på att dö............ hon får inte ens gå i en gräshage för att få en bättre sista tid. Blir så jävla arg och ledsen. Den hästen har blivit sviken i hela sitt liv. Lämnad, ratad, hatad. Hon har aldrig haft ett riktigt hem, aldrig haft någon som verkligen brytt sig om henne, aldrig haft ett värdigt liv. Det har hon inte nu heller, så varför kan de inte släppa ut henne i en av gräshagarna. Jävla idioter. Har i alla fall sprayat henne med insektsmedel, för jag frågade eftersom det är karenstid på sådant. Tydligen var det ok, så om jag kan göra hennes lidande lite mindre genom att hon slipper bli ännu mer bromsbiten så gör jag självklart det. Älskade ponny...

Imorgon ska jag till min t. Vet inte hur det känns. Just nu känns det bara skit. Sista hösten med henne. Avslutavslutavslut. Önskar att jag var död.

Var på "kurs" igår.... min "kollega" hade dragit ihop 3 andra som skulle lära sig om NH.. plus jag....... Jag har ju dock redan pysslat med NH i ett flertal år typ 1-4 timmar per vecka........ Så jag kan nog mer än hon... Hon går på lite för fort på hästarna.. de hinner inte se hennes signaler och tänka innan hon skapar obehag.... Det är nästan läskigt att se att hästarna är rädda för henne... istället för att "erkänna" henne som ledare...... Tror att det kan skapa många problem av farlig karaktär........ inte minst för de som inte har något skräckvälde, och som inte är så vana vid hästhantering.......

Imorgon är min t tillbaka...... vet inte vad jag tycker eller känner om det............ Känner mest att det är 200 år tills på tisdag då jag har tid med min kp igen...... Hur fan ska jag komma någonstans.... komma vidare........... Jag har ingen som helst aning......... och just nu känner jag att det bästa vore att låsa in mig på en trygg plats med trygga människor och bara ta tag i saker.... men jag orkar inte.. och det finns ju ingen sådan plats heller... och bara ett fåtal trygga människor........

Ska till gården idag också en sväng har jag tänkt...... rida lite... och umgås med "min" häst som ska tas bort någon gång snart.........................................

..kp är i tjänst igen.... tack och lov. Han lever. Han finns. Han är kvar. Jag var så överväldigad idag att jag inte visste hur jag skulle vara i mig själv. Kramade honom länge, länge. Ville inte gå.

Tiden går så himla fort när jag är där, och jag har så lång "startsträcka". Känns som att vi aldrig hinner någonstans.

Berättade om maten, att jag haft flashar, om laxertabletterna........

Grät.... Berättade att mitt liv är slut... att jag aldrig kommer att uppnå något. Aldrig bli någon. Aldrig ha något eller någon. Kan lika gärna dö.

Kämpar och kämpar, men det blir ju aldrig bättre.

Ikväll bakade jag en mjuk pepparkaka - som nästan är slut. Tagit laxtab. Imorgon är det dagläger på gården så då behöver jag inte äta så mycket.

....................jag klarar verkligen inte det här.......

...en triangelmärkt ponny som har spatt..... som är så himla gullig och arbetsvillig.... men.. hon är ju ingen fjording.....................

...här har jag gjort ett försök att fånga henne i hagen... och när hon inte kom så skickade jag iväg henne istället..... manade på henne att springa... och springa.... och springa......... hon tyckte att det var jättekul, och till slut stod jag bara där mitt i hagen och longerade henne utan några som helst "hjälpmedel"... hon blev ganska trött, så hon kom till mig..... men det var inte förrän tredje gången som jag knäppte fast grimskaftet... de andra gångerna gosade jag bara med henne och klappade henne.......

....imorgon ska jag till min kp...................... ........kan inte andas.........

Inget nytt om "min" lilla bebis........ finns inga veterinärer i tjänst än..... Men jag förstår ju att det kommer gå åt helvete...... så jag kan bara se hur tiden går och hur hon snart kommer ryckas bort från mig.. för alltid.......

Imorgon är min kp tillbaka...... äntligen....... Men jag är så orolig... så rädd..... att han ska säga att han kommer försvinna............. att han fått ett jättebra erbjudande om jobb.... som han inte kan tacka nej till.............. Då... då kommer jag att dö............

Klippte mig igår.... var fruktansvärt eftersom det var så himla varmt och fuktigt... och jag hade just fått mitt månadsäckel................ Och så fick jag behålla längre hår än vad jag ville........ men jag förstår hur hon tänkte... Mitt hår är så avbrutet för att jag har så tunna och mjuka strån...... det sa hon själv.... så jag antar att hon tänkte att det är bra att jag har "lite extra" att bryta av så att det inte blir för kort..........

Skulle ha varit på gården och ridit kring lunchtid... men det blev inte så för att en av de yngre tjejerna skulle dit och rida den häst som jag får rida nu............. Så jag ska försöka ta mig dit senare....... får väl se hur det känns........ äcklet gör mig ännu mer förstörd än vad jag vanligtvis är.......

...ska fara och klippa mig snart...... varför ska jag utsätta mig för sådana idotiska saker........... min frisör har gått i pension, så hon som kommer klippa mig nu har jag aldrig ens sett förut............ lämna över sitt huvud och därmed all makt till någon man inte alls vet något om........ och utan glasögon ser jag ingenting....

......"äcklet" har kommit idag också........ alldeles för tidigt.... men med tanke på omständigheterna så är jag inte direkt förvånad........

.........har ångest så jag dör..............

Foderavtalet är uppsagt den 20 juli.... fick syn på pappret när jag var på kontoret......... började må illa direkt....

Har fått veta idag att de inte tänker vidta några som helst åtgärder när de kommer till veterinären....... så de siktar verkligen på att..... ........... ........... .... ... .......... ...

..........min älskade......... älskade............... hon har aldrig haft någon ryttare eller skötare som förstått sig på henne.......... hon har haft ett hemskt liv......... där ingen har brytt sig om henne....... innan hon kom till gården så stod hon på vila på lösdrift där hon inte på tre år knappt hade någon som helst mänsklig kontakt.......... och nu.... ... ...... ......... ...

...........hennes ägares dotter, den "fantastiska 12-åringen", har skrivit till gud och alla människor på FB och sagt att ponnyn "ska dö"........................ Jävla idiot....... snorunge...................

............tänk om hästen aldrig har känt sig älskad... på riktigt..................... .....tårarna bara rinner......... jag orkar inte..........

...hon är det närmsta "egen häst" jag haft........... den enda som kunnat trösta mig...... den jag har drömt om när jag drömt fina drömmar........... ..........en.. bästa vän..... som jag viskat hemligheter till...

................allt jag rör vid dör...............................